Måste man värma upp ersättningen?

Alltså, det här med att värma ersättning… jag minns så väl den där osäkerheten med första barnet. Ljummen, säger de. Inte varm. Men vad är ljummet egentligen? Känns det inte lite… abstrakt? Jag menar, hur vet man säker. Det slutade alltid med att jag droppade några droppar på handleden, precis som det står. Lite som en ritual, nästan. Kändes det för varmt? Ny omgång. För kallt? Lite ljummet vatten från kranen fick göra susen. Tänk om man bränner den lilla stackaren! Den tanken var ju helt outhärdlig.

Mikron, den var bannlyst. Läste någonstans – jag tror det var på BVC, eller kanske i någon av de där böckerna man plöjer som nybliven förälder – att det kan bli ojämnt varmt i mikron. “Hot spots”, kallade de det. Usch, vem vill riskera det liksom?

Och färsk ersättning varje gång. Jag vet, jag vet. Det kan kännas lite… överdrivet ibland, särskilt mitt i natten när man bara vill sova. Men jag tänkte alltid: skulle jag själv vilja äta mat som stått framme i timmar? Nej, precis. Så det blev alltid ny ersättning, hur trött jag än var. Minns en gång, klockan var typ tre på morgonen, och jag var sååå trött. Jag tänkte fuska, bara den här gången. Men nej. Samvetet slog till. Upp och blanda en ny flaska. Det är ju trots allt deras lilla mage vi pratar om, så känslig och liten. Man vill ju inte riskera något. Det är ju ändå det viktigaste av allt, eller hur?