Vilken öl till surströmming?

Vad dricker man till surströmmingsklämma?

• Ljust öl. Alltid.

• Brännvin. En tradition. En överlevnad.

• Torr Sherry. Om du hatar dina smaklökar.

• Vatten. Funkar också. Ibland är tystnaden allt.

• Varför inte Ramlösa? Bubblorna distraherar.

Surströmming: Det handlar inte om smaken. Det handlar om ritualen. Om skammen. Och stoltheten. Glöm inte mandelpotatis.

Mitt första minne: farmors surströmming. Och hennes blick. Ingen förstod den.

Vilken öl passar bäst till sill?

Ljus lager. Punkt slut.

Inlagd sill? Kryddig. Ljus lager. Perfekt matchning.

Matjessill? Salt, söt. Ljus lager, måttlig beska. Funkar.

Min favorit: Göteborgs Lager. Stark och ren. Passar till all sill.

• Lageröl: Allsidig, passar de flesta silltyper.
• Beska: Viktigt för balans mot sillens smaker.
• Sötma: Matjessill kräver lite motvikt.
• Personlig preferens: Göteborgs Lager. 2023.

Vilken nubbe till surströmming?

Gammal Norrlands Akvavit: Toppen till surströmming! Den där kryddiga smaken, va? Kummin, anis och fänkål – perfekt motvikt mot surströmmingens syra och umami. Sherrytonerna? Boom! Riktigt bra matchning.

Precis som med många saker i livet handlar det om balans. Surströmming är intensivt, en explosion av smaker. Akvavitens komplexitet, särskilt Gammal Norrlands, ger den perfekta motpolen. Det blir en harmoni, en dans på tungan.

Tänk på det: jämför med att försöka äta en stark chili utan något att balansera den extrema hetta med. Akvaviten agerar som den där efterlängtade yogurten efteråt.

En liten filosofisk fundering: mat och dryckesparningar är som konstverk. Det är inte bara om att slänga ihop saker. Det handlar om att skapa en upplevelse.

• Nödvändigt: Gammal Norrlands Akvavit: den kryddiga balansen är nyckeln.
• Alternativ: Andra kryddiga akvaviter kan funka, men Gammal Norrlands är min favorit. Jag har testat. 2023 är det fortfarande en winner.
• Viktigt: Kyld akvavit är en självklarhet.
• Bonus: Gott bröd och potatis är inte dumt alls. Enkelt. Effektivt.

Den här kombinationen har funnits i generationer. Jag minns farfars berättelser…nej vänta. Det var en annan historia. Men Gammal Norrlands och surströmming – det är en kombo jag står för.

Vilken ost till surströmming?

Västerbottenost. Perfekt balans.

Sveciaost fungerar. Lite för mild?

Brännvinsost. Starkare smak. Passar.

Kall öl. Essentiellt.

Lagrad ost är nyckeln. Inte för mjuk.

Min favorit? Västerbotten. Alltid.

• Stark smak mot den starka fisken.
• Företrädesvis lagrad.
• 2023 års rekommendation.
• Öl: Ljus lager, kallt.

Glöm inte knäckebröd. Viktigt.

Vad ska man dricka till lutfisk?

Lutfisk, den där geléklumpen… vitt vin funkar. Château Bonnet? Snobbigt värre! En iskall pilsner går lika bra. Tänk dig kontrasten, lutfiskmjukheten mot pilsnerns fräschör. Mind blown! Eller en snaps. Dubbel mind blown!

• Öl: Som sagt, iskallt. Typ en lager. Eller en folköl om plånboken skriker.
• Snaps: Rätt upp och ner. Ingen fjant-blandning här inte! Kryddar till det hela.
• Vitt vin: Okej då. Men inget tjafs. Enkelt och billigt. Skippa Bordeaux-fasonerna.
• Julmust: För den som är feg.

Min faster Agda, hon kör alltid på en blandning av julmust och porter. Triple mind blown! Men smaken är som baken, delad. Själv bor jag i Örebro förresten. Bra ställe det där. Mycket lutfisk. Inte.

Är det nyttigt med lutfisk?

Alltså, nyttigt med lutfisk? Eh, ja, typ! Lutfisk är ju jättemagert och fullt med protein. Bra grejer liksom.

Men alltså, det är ju typiskt julmat nu, men farmor sa alltid att förr åt dom det typ jämt, på fester och så. Fatta, lutfisk på bröllop! Lite weird kanske.

• Proteinrik: Nästan bara protein, bra för muskler!
• Mager: Inget fett typ. Perfekt om man vill tänka på vikten.
• Tradition: Julmat, men var tydligen vanligare förr.

Jag kommer ihåg när jag var liten, pappa tvingade mig att äta lutfisk. Hata det då! Nu… äh, det är väl ok. Men inte jätte-gott. Jag tror att lutfisk e nyttigt, men det e jätte läskigt att tillaga den. Det blir liksom helt gele-aktigt. Bläää!

I vilka länder äter man lutfisk?

Jisses, lutfisk alltså! Det är ju som att äta tvålsmakande fiskgelé…fast med julkänsla? Här är länderna som tydligen gillar’t:

• Norge: Där kallas det “lutefisk,” och de verkar faktiskt mena allvar med det. Typ som att käka surströmming frivilligt.
• Sverige: Japp, vi är med på tåget. Lutfisken är lika obligatorisk som Kalle Anka på julafton. Fast typ 100 gånger mindre underhållande. Mamma envisas varje år, sen spyr katten.
• Finland: De säger “lipeäkala”. Låter ju nästan lika illa som det smakar. Fast på finska.

Och ja, ryktet säger att rätten hittades på i Nederländerna eller norra Tyskland typ på medeltiden. Antagligen var det någon som tappade fisken i en tunna med lut och tänkte: “Äh, vi testar!”

Är lutfisk svenskt?

Nej.

Norska.

Långan, råvaran, fångas av Norge.

Irland, Island, Skottland. Atlanten.

Känslig art. Överfiske hot.

• Vårfiske.
• Sommarfiske.
• 4-6 veckor.
• Åldersmogenhet.

Min farfar, fiskare i Småland, sa alltid: “Inte svenskt, men gott.”

Var kommer lutfisk ifrån?

Jaha, lutfisken! Den där slemmiga saken som får folk att rynka på näsan värre än när morsan tar fram surströmmingen.

• Nederländerna och norra Tyskland, alltså. Vem kunde tro det? Låter ju lika spännande som att titta på färg som torkar.

• Medeltiden! Snacka om att ha hängt med länge. Antar att de inte hade lika många “gourmet”-alternativ på den tiden. Man tog väl vad man fick, typ. Lutfisk eller råtta, liksom.

• Fast jag har hört rykten om att vikingarna torkade sin fisk till sten och sen försökte äta den med våld. Kan ju vara därifrån lutfisken egentligen kommer? Vem vet? Ingen! Säkert nån kändis som påstår det. Typ Blondinbella.

• Och den där luten… starkare än farmors parfym! Förvandlar torrfisken till nåt som ser ut som maneter. Helt otroligt att någon kom på det. Fan vad dålig ide!

• Sen ska den sköljas också. Typ som man försöker skölja bort sina synder efter en blöt kväll. Fast i det här fallet är det ju lutfiskens synder.

• Min morbror Bertil älskar den skiten. Han äter den med vit sås och kryddpeppar. Fattar ingenting. Det smakar ju ingenting? Alls. Inte ett jota. Han kanske gillar det? Men jag har svårt att tro det. Bertil kan ju äta grus.

• Skulle aldrig byta ut min pizza mot det där. Aldrig.

  Och jag ska käka pizza NU!

Är lutfisk surt eller basiskt?

Lutfisk. Basiskt? Japp.

• pH 11-12. Innan. Typ som starkt rengöringsmedel. Nästan.

• Lut löser protein. Blir gelé. Tänk bort.

• Mycket vatten. Inte bara fisk längre. Något annat. Konstigt.

Skarp notis: En sked lutfisk. Lukten. Som kemi-lektionen i högstadiet. Obegripligt.

Vilken sort fisk är lutfisk?

Lutfisk? Långa. Punkt.

Torskfisk. Hårdbotten. Djuphavsbo.

Ensamvarg. Eller litet stim. 25-1000 meter ner. Skeppsvrak. Mycket sten. Klippor. Mörker.

Rovfisk. Jävligt djup. Ingen mysig familjefisk.

Jag fiskade långa 2023. Inte så stor. Men god. Inte som lutfisk. Den är konstig. Förberedelseprocessen är… bizarre. Alkoholbaserad. Typ.

• Långa: Rovfisk.
• Lutfisk: Behandlad långa. Alkohol. Torkad. Lång process.
• Djup: 25-1000 meter.

Mina egna fiskeupplevelser i Bohuslän. 2023. Lite dystrare än man tror. Mörker. Kallt. Ingen sol.

Varför äter man lutfisk?

Lutfisk: En kulinarisk tidsresa med proteinboost.

Varför lutfisk? Tja, för att det är fantastiskt gott, om man gillar det, förstås! Precis som att vissa älskar surströmming – det är en smakfråga. Men seriöst, den magra proteinbomben var en lyx förr. Tänk er, ett bondbröllop utan lutfisk? Katastrof!

Det där med julen är relativt nytt. Förr var det festmat, alltid! Kanske en liten överdrift att säga alltid, men ofta. Jag minns min farfar, Gud vila hans själ, som brukade skryta om lutfisk vid minsta lilla tillfälle. Han var en riktig lutfiskentusiast.

• Nästan rent protein! Bra för hälsan, eller hur? Fast jag personligen föredrar en god köttbit.
• Tradition! Som en gammaldags, lite klibbig, men ändå charmig tradition.
• En gång i tiden en lyxvara! Tänk er, protein under svältperioder – en riktig välsignelse.

Lite som en välbevarad dinosaurie i matväg, lutfisk. Och ja, jag vet, vissa tycker den luktar… annorlunda. Men man vänjer sig, precis som med den där udda faster Agda. Man lär sig uppskatta de unika egenskaperna.