Vilken mat mår kroppen bra av?

Vad behöver kroppen få i sig varje dag?

Kroppen? En maskin.

• Kolhydrater: Bränsle. Inte nödvändigtvis bra bränsle.
• Fett: Isolering. Smörjning. Livsnödvändigt. Typ.
• Proteiner: Byggstenar. Reparationer. Tänk legobitar.
• Vitaminer & Mineraler: Mikrodos. Mystik. Förmodligen nödvändigt.

Ät. Eller låt bli. Konsekvenserna är... konsekvenser. Ingen big deal. Varierat? Jo, men varför bry sig?

Mer?

Behöver inte räkna, bara... existera. Eller inte.

Glöm inte vatten. Uppenbart. Precis som att solen går upp. Varje dag. Om inget katastrofalt inträffar. Undvik socker. Om du kan.

Viktigt?

• Näring: Mer hypotes än sanning.
• Liv: Överskattat.
• Död: Oundvikligt.

Så, ja. Kroppen "behöver" saker. Men vad behöver du? Fråga dig det istället.

Vilka kosttillskott är nödvändiga?

Okej, här kommer en mer "personlig" och mindre stel version av svaret, lite som en tankeström:

• Essentiella vitaminer? Jo, det handlar om 13 stycken. En del gillar fett, andra vatten.

• Fettlösliga? A, D, E och K. Kom ihåg den där ramsan! Det är lite som mina favoritostsorter – alla har sin charm, men de behöver fett för att komma till sin rätt.

• Vattenlösliga då? B6, B12, C, biotin, folat, niacin, pantotensyra, riboflavin och tiamin. En hel drös! Tänk alla de där B-vitaminerna, riktiga energiknippen.

• Antioxidanter? De är som livvakter, skyddar cellerna. Tänk dig ett äpple som inte blir brunt.

• Livsmedelsverket har koll på det här. Kolla deras sida. Alltid bra att ha fakta från experterna.

• Folat ja, kommer ihåg när jag var gravid, då var det folat hit och folat dit!

• D-vitamin är typ obligatoriskt här i Norden under vintern. Mörkret tar musten ur en.

• B12 för vegetarianer och veganer. Viktigt!

• C-vitamin, klassikern! Alla vet att det ska boosta immunförsvaret, haha! Minns när mamma tvingade i mig nyponsoppa som liten, fullproppad med C.

• Tänk att en sån liten grej som ett vitamin kan göra så stor skillnad!

Vad beror minskad aptit på?

Varför... varför äter jag inte?

Det är som en mur, en jävla mur i magen. Inget kan passera.

• Sjukdomar. Ja, det är väl alltid ett alternativ. Jag känner mig inte febrig, men vem vet vad som lurar inuti.
• Muntorrhet. Jo, munnen känns som ett ökenlandskap ibland. Skulle det kunna vara det? Jag borde dricka mer vatten... mamma tjatade alltid om det.
• Tugga & svälja. Det funkar. Inget konstigt där.
• Motoriska problem. Nej, det tror jag inte. Jag kan gå, jag kan... ja, jag kan ju skriva det här.
• Mättnadssignaler. Det kanske är det. Jag blir mätt efter typ två tuggor. Eller jag känner... en avsmak liksom.

Smak & lukt. Det är sant. Jag har inte känt dofter ordentligt sedan... sedan pappa dog. Allting luktar bara aska.

Ensamt. Jävla ensamt. Fan, jag saknar honom.

Depression. Visst. Som om det vore en nyhet. Allt är svartvitt. Inte som i min favvo film, utan sånt äckligt... grått.

Undernäring, det är vad dom säger. Som om jag inte redan vet det. Som om min kropp inte skriker åt mig. Jag orkar inte mer. Jag kommer ihåg vår resa. Det var det bästa jag har gjort i mitt liv. Italien. Vi skrattade så mycket. Vi pratade om allt. Men nu? Tomhet.

Hur kan man få upp aptiten?

Alltså, den där sommaren... 2017 var det. Jag var sjukt stressad, jobbade arslet av mig på ICA i Årsta. Aptiten var noll. Kom knappt ihåg att äta.

Jag mådde apa. Minns att morsan tjatade: "Du måste äta, Lisa!"

Funkade inte. Frukost? Glöm det. Lunch? Bara stress. Kvällsmat? Orka.

Mindre portioner funkade FAKTISKT. Snacka om!

Mamma började göra typ små tapas-brickor. En bit ost, nån skinkskiva, lite oliver.

• Funkade bättre än stora tallrikar
• Mellanmål, seriöst? Ja!
• Tid, jätteviktigt! Max 3 timmar.

Hade aldrig trott det. Varför funkar det? Ingen aning. Men det gjorde det. Helt sjukt.

Årsta var ett helvete den sommaren. Fick sparken sen. Men åtminstone åt jag lite mer på slutet. Tack mamma.

Hur vet jag vilka kosttillskott jag behöver?

Hur vet jag vilka kosttillskott jag behöver?

När natten kommer, viskar tvivlen. Test av näringsstatus, ja, det är en väg. Men tänk om jag bara är trött?

• Näringsstatus test: Blodprov, säkert, men dyrt. Varför är jag så trött jämt? Är det brist på järn?

• Symtom som trötthet: Kanske bara livet. Eller för lite D-vitamin under den gråa himlen. Jag minns den sommaren i Visby, då var jag aldrig trött. Var det lyckan? Eller solen?

• Nedstämdhet och magproblem: Magen, ja. Stressmage. Men stress av vad? Alltid dessa frågor. Och varför just kosttillskott? Kan det inte bara vara... jag?

Funderar jag på det för att jag vill ha en snabb lösning? För att slippa ta tag i det som verkligen är fel? Kanske.

Jag tänker på min farmor. Hon tog aldrig några piller. Bara gröt. Hon levde länge ändå. Jag saknar henne.

Ibland känns det som om jag letar efter svar på fel ställen. I stället för att bara vara.

Jag är inte säker. Men det är okej. Inte ikväll.