Vilken kaffemetod är nyttigast?

Alltså, på riktigt, vilken kaffemetod är nyttigast? Det gnager ju liksom i bakhuvudet. Jag har alltid, alltid älskat min presskanna. Den där robusta, lite oljiga känslan, den djupa smaken… mmm. Men så läste jag det där om den norska studien, ni vet, den som visade att okokt kaffe – typ presskanna – kan höja kolesterolet. Inte jättemycket, men ändå. Fick mig att tänka. Är det värt det?

Känns nästan lite… jag vet inte… förrädiskt att ens fundera på att överge presskannan. Som att byta ut en gammal vän. Vi har ju delat så många stunder, presskannan och jag. Morgonkaffet på balkongen i somras, den där krispiga höstdagen med en filt och en bok… Men hälsan då? Det är ju liksom inte att leka med.

Jag minns min mormor, hon drack kokkaffe varje dag, levde till hon blev nittiotre. Kanske finns det nåt i det där med kokkaffe ändå. Eller filter, som studien rekommenderade. Jag menar, om ett simpelt pappersfilter kan minska risken, varför inte liksom?

Studien pratade om att det var diterpener i kaffet, cafestol och kahweol, som var boven i dramat. Och att ett filter tar bort nästan allt. Typ 95%, läste jag nånstans. 95%! Det är ju en hel del.

Så, ja. Kanske är det dags att damma av den där gamla trotjänaren till kaffebryggare som står längst bak i skåpet. Eller kanske till och med slå på stort och köpa en sån där fancy Moccamaster alla pratar om? Det är ju en investering i hälsan, eller hur? Fast jag kommer nog sakna presskannan. Mycket. Kanske kan jag fuska ibland…? Äsch, jag vet inte. Det här med kaffe är tydligen mer komplicerat än man tror.