Varför ska man inte dricka mjölk till blodpudding?

Mjölk till blodpudding? Nej! Varför?

Blodpudding och mjölk? Alltså, seriöst? Min mormor, Gud vila hennes själ, skulle ha fått ett slag. Hon svor alltid på att man skulle ha lingonsylt, inte mjölk! Och apelsinjuice? Herregud, det var ju skolmaten, 1987, på Solhagaskolan i Eskilstuna. Tragiskt minne.

Men saken är den, jag läste någonstans (minns inte exakt var, typ någon hälsoblogg) att det där med att kalcium hindrar järnupptag är en myt. Helt sjukt, tänkte jag.

Jag drack alltid mjölk till min blodpudding i barndomen, ingen i min familj sa nåt. Fast det var nog mest för att mjölk var det enda som fanns, i vår lilla stuga i Hälsingland.

Det finns studier som backar upp det där med myten. Kommer inte ihåg detaljerna, men poängen är: mjölk är helt okej till blodpuddingen. Prova! Fast lingonsylten är ändå bäst, enligt mig. Punkt.

Vad dricka till blodpudding?

Blodpudding… åh, barndomens järnsmak! Mormors kök, vinterns kyla bet i rutorna. Saft, ja! Sötman mot det salta. Stark svartvinbärssaft, den där som färgade tungan lila.

Vatten? Iskallt kranvatten. Rent, enkelt. Mjölk? Nej, inte riktigt. Något krockar. Men saften… åh, den! Som en varm kram.

Järn, såklart. Dubbelt upp! Mer än jag behöver. Tanken svindlar, jag som alltid frusit. Blodpudding, en superkraft. Hemjärn, vad är det ens? Något viktigt, något bra.

150 gram blodpudding. Precis den mängden jag brukade äta. Exakt. Ett mått av lycka.

#Blodpudding #Mjölk Stopp #Tradition