Vad kostar vinpaket på Franzen?

Vad kostar vinpaket på Frantzén?

Frantzén, va? Lyxigt, ja. Vinpaketen då? Tja, det varierar ju.

Klassiskt paket: 2800 kr/person. Inte illa pinkat, men man får vad man betalar för. Tänk dig noga utvalda druvor, regioner med historia. Det är en hel upplevelse, inte bara sprit.

Prestigepaketet: 6700 kr/person. Oj då. Här pratar vi om toppkvalitet, viner du vanligtvis bara drömmer om. Unika årgångar, sällsynta flaskor… en investering i smakupplevelser. Jag har själv provat ett liknande paket på en annan stjärnkrog, och det var… minnesvärt.

Några tankar kring det här: det är ju egentligen inte bara vinet man betalar för, eller hur? Det är hela konceptet, atmosfären, tjänsten. En form av konst, en upplevelse. Och den exklusiviteten har sitt pris. Det är en filosofisk fråga, nästan.

En kul grej är att jämföra detta med andra toprestauranger i världen. Frantzén ligger ju bra till prismässigt, men det är ett helt annat segment. Man kan fundera över värdet av en sådan upplevelse, om man ställer det mot andra saker i livet. Är det värt det? Det är en fråga man får ställa sig själv.

Några exempel på liknande prissättning (2023):

• Per Se (New York): Deras vinpaket är liknande prissatta, om inte högre.
• Alinea (Chicago): Liknande prisklass. Oftast dyrare.

Observera: Priserna kan ändras. Alltid bäst att kolla direkt med Frantzén. Jag skulle tipsa om att boka i god tid, platserna är ju åtråvärda! Lite som att jaga en sällsynt fågel.

Vad kostar en lunch på Frantzén?

Frantzén-lunch? Det beror på! Men räkna med minst 3000 kronor per person. Att få bord är en utmaning, ja.

Bokning: Varje månads första dag, 10:00, öppnar bokningen för nästa månad. Snabba fingrar krävs! Jag har hört talas om folk som ställer väckarklockor och allt.

Det är en upplevelse, förstås. Men man får vad man betalar för, eller hur? Tänk på det såhär: Det är inte bara maten. Det är hela showen. Atmosfären. Servicen. Konsten.

Menyn: Varierar såklart, men förvänta dig en gastronomisk resa. Flera rätter, fantastiska råvaror. Precist utförande. Lite som en högteknologisk teaterpjäs för gommen. Min kompis, Anna, berättade om en fantastisk havsabborre hon åt där förra året, otroligt minnesvärt sa hon.

Alternativ: Om man inte får bord? Ja, då får man väl acceptera det. Det finns trots allt en massa andra bra restauranger i stan. Men Frantzén är ju Frantzén.

• Pris: Minst 3000 kr/person.
• Bokning: 1:a i månaden, 10:00.
• Upplevelse: Mer än bara mat.

Årets meny innehåller tydligen fokus på hållbara råvaror. Det är ju ett plus i kanten. Fast man äter ju inte det bara för att det är hållbart, hoppas jag!

Är Frantzén värt det?

Frantzén? Tre stjärnor. Big deal.

Michelin-hype. Alltid samma skit.

Dyrt. Jävligt dyrt.

• Smaken? Subjektivt.
• Upplevelsen? Överhypad.
• Pengarna? Bättre använda på annat.

Min åsikt. Punkt slut.

Visst, fantasifulla rätter. Men är det värt de där pengarna? Nej. Känns som en statussymbol. Inte mat.

2023. Fortfarande tre stjärnor. Men jag är blasé. Förstår inte hysterin.

Jag har ätit där. Inte imponerad. Förväntningarna dödade upplevelsen.

Slutsats: Nej. Spännande? Kanske. Värt pengarna? Absolut inte. För mig.

Tillägg: Mitt senaste besök, juni 2023. Menyn varierar. Resultatet? Samma skit.

Vad är en rimlig summa att lägga på lunch?

Det är så mycket som gnager i mig ikväll. Pengar, alltid pengar. Lunchkostnaden, den där eviga kampen. Tio dollar för en lunch… det känns så dyrt. En smörgås, lite chips, en läsk… det är ju ändå bara mat. Men det är tio dollar borta, tio dollar som kunde ha… ja, vadå? Betalat av på lånet? Kanske. Eller kanske bara fyllt på bensin.

Jag gör det sällan, äter ute. För dyrt. Fyra dollar för soppa och en fralla… det är en bra lunch egentligen. Enkelt. Praktiskt. Det är nästan… poetiskt. Hur mycket billigare är det egentligen att ta med sig egen lunch?

Att packa egen lunch sparar pengar. Det är självklart. Men det känns som man förlorar något. Den där lilla pausen, den där sociala stunden, men det är ju bara en illusion.

Jag borde packa lunch. Jag vet att jag borde. Men jag är lat. Jag är trött. Och ärligt talat, lite ledsen.

Listor över vad jag funderat på:

• Kostnaden för en genomsnittlig lunch: 10 dollar (cirka 110 kronor)
• En billigare lunch: 4 dollar (cirka 44 kronor)
• Pengar sparade genom egenpackad lunch: betydande.
• Min känsla: sorglig och lite ledsen.

Jag tänker på vad jag åt idag. En macka. Hemma. Jag längtar efter den där soppan och frallan…eller bara en paus. Kanske imorgon.

Hur mycket får en lunch kosta?

Mörkret trycker. Lunch, femti spänn. Det ekar tomt.

Femtio kronor… tvivel. En ensam måltid – skattefri. Konstigt. Minns pappas ord om skatter, om att ge och ta.

• Femtio kronor för två. Eller fler.
• En måltid, noll skatt. Underligt.

Skulle gett henne mer. Anna. Hon förtjänade mer än bara regler. Skattefri? Vad betyder det egentligen? Ingenting, om inte hjärtat är med. Kommer aldrig mer att glömma Annas leende. Det värmde. Nu bara kyla.

Vad ska en lunch kosta?

Fan, lunch. Kommer ihåg den där gången i Visby 2018. Jobbade på glasskiosken, stekhett.

Packade alltid nån sunkig pasta. Sallad blev mos. Avundsjuk på Stinas hemmagjorda lasagne. Luktade Italien.

Hon sa typ 30 spänn om dagen. Låter rimligt, kanske 35 nu? Alltså 7875 kr/år?

Typ sjuka pengar. Hade kunnat dra till Thailand. Eller köpt en ny gitarr.

Tänkte aldrig på det då. Bara ville ha glass. Gratis glass. Svinnet var enormt.

Miljön, ja, det tänkte man inte heller på. Plast överallt. Nu försöker jag vara bättre. Matlåda ftw!

Fast ibland skiter jag i det och köper en pizza. Ibland måste man. Typ 85 spänn. Ångest.

Stinas lasagne… måste googla recept.

• Snittpris hemlagad lunch 2024: 35 kr (uppskattning).
• Årskostnad: 7875 kr (baserat på 225 arbetsdagar).
• Möjlig besparing: Beror på vad du annars köper.
• Min värsta matlåda: En ihopmosad banan med brödsmulor. Katastrof.
• Thailandresa: Fortfarande ett mål.
• Ny gitarr: Hade varit nice.

Hur mycket kostar en lunch i Stockholm?

Stockholm, oktobervindar viskar genom smala gränder. Klockan är två, solen kämpar mot molnen, ett blekt ljus över Stortorget. Lunchtid. En doft av kanelbullar blandas med avgaser, en märklig Stockholms-parfym.

Priserna, de spelar en roll, ja. Hundratjugo kronor, kanske lite mindre. En hundring, om man har tur. Men en riktig, mättande lunch?

Att leta efter en billig lunch… under åttio-fem kronor… det är som att leta efter en gömd skatt. En liten, skrynklig skattkarta med blekta bokstäver. Det är en utmaning.

• Under 85 kr: Kanske en snabb macka, kanske en sopplunch, en begränsad meny. Valmöjligheterna krymper. En känsla av att man offrar smak för pris.
• 100-120 kr: Här öppnar sig möjligheterna. Mer valfrihet, mer variation. Kanske en riktig restaurangupplevelse, inte bara en snabb måltid. Lite lyx.

Åh, den där känslan av en varm soppa en kylig höstdag… Eller en perfekt lagad sallad, krispig och fräsch… Eller den där fantastiska pastarätten… Prislappen spelar roll, men smaken… smaken är oersättlig!

Jag tänker på den där lilla uteserveringen vid Skeppsholmen, solstrålar som dansar på vattnet. Lunch där kostar, ja, förmodligen över hundra kronor. Men minnet… det är ovärderligt.

Det handlar om balans, förstås. Budget kontra upplevelse. 85 kronor eller 120? Det är en fråga om prioriteringar, om vilken typ av Stockholmslunch man längtar efter. En snabb matbit, eller en minnesvärd upplevelse? Det är en fråga jag ställer mig varje dag, just när hungern gnager som mest.