Vad innebär ortorexi?

Vad är ortorexi och hur kännetecknas ätstörningen?

Alltså, ortorexi, det är nåt som jag har sett så nära, det är när maten bara tar över alltihop fast på ett sådär "nyttigt" sätt, du vet. Man blir helt fixerad vid att äta rätt, typ bara det allra renaste och bästa, och det blir bara för mycket. Som om det nyttiga blir sjukdomen istället.

Jag minns en vän, det var förra våren, typ mars 2022. Vi var i Lund, och hon skulle absolut inte äta något som inte var helt perfekt, bara ekologiska grönsaker och inga kolhydrater efter sex. Hon kollade varenda etikett, det var så sjukt noga med allt, ingen genväg fanns.

Det där gick överstyr ganska snabbt. Hon hade massa egna, liksom stränga regler för sin kost, helt rigida vanor. Jag såg hur hon blev mer och mer isolerad, kunde inte vara med oss när vi åt ute, inte ens för en kaffe om det fanns socker. Den där kontrollen blev ju total kontroll över henne istället.

Det blev också så tydligt att det inte bara handlade om att vara "hälsosam" längre. Känns som det är ofta, att det där överdrivna med nyttig mat, ortorexin, det hänger ihop med andra saker, andra ätstörningar som redan fanns där under ytan. Ett sätt att hantera allt, fast det blir bara värre.

Det är en sån sorglig snöbollseffekt, när maten som ska nära dig istället bara blir en bur. Det där ständiga funderandet på vad som är bra eller dåligt, det tar ju all glädje ur att äta. Det är så jag ser det, när jag tänker på det här.

Hur vanligt är ortorexi?

Ortorexi lurar. En renhetsmani som äter själen. Sju procent av Sverige kämpar. Ångesten kväver, ofta. Problemet bor i sinnets mörka vrår. Maten blir fängelse.

Oregelbunden kost. Den bryter ned. Ett oundvikligt öde.

• Fokus "ren" mat: Inte vikt, utan renhet. Kvalitet före kvantitet.
• Social isolering: Vänner bleknar. Matregler dominerar livet.
• Näringsbrister: Kroppen svälter. Ironiskt nog, trots "hälsosam" diet.
• Psykisk plåga: Ständig skuld. En rädsla för mat som aldrig viker.
• Vägar ut: Kognitiv beteendeterapi. Specifik näringscoachning.

Vilka tre typer av ätstörningar finns det?

Anorexia Nervosa. Kontroll genom svält. Kroppen är ett projekt som ska minimeras. Varje kalori räknas, varje gram är en fiende. Överdriven träning är ett vapen. Rädslan för vikt är absolut.

Bulimia Nervosa. Kaos följt av en desperat rensning. Hetsätning i det dolda, en kontrollförlust. Kompensationen är brutal – framkallade kräkningar, laxermedel, diuretika. En cykel av skam och hemligheter.

Hetsätningsstörning (BED). Okontrollerat intag av mat. Snabbt, bortom mättnad. Ingen rensning. Bara tyngden av det som gjorts, ångesten. Skulden efteråt är total.

Andra specificerade ätstörningar existerar. De är inte mindre allvarliga.

• ARFID (Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder). Detta handlar inte om kroppsuppfattning. Det är en extrem selektivitet. En fobi mot viss mat, konsistens, lukt. Resultatet är näringsbrist och social isolering. Jag såg ett fall i Uppsala 2023, det var textur som var problemet.

• Ortorexi. En besatthet av "ren" och "hälsosam" mat. Det är ingen formell diagnos, men beteendet är destruktivt. Matreglerna blir en religion som styr livet. Rädslan är inte fett, rädslan är orenhet, tillsatser. En farlig jakt på perfektion.

• Pica. En tvångsmässig drift att äta saker som inte är mat. Jord, lera, papper, färg. Ofta kopplat till specifika mineralbrister eller neurologiska tillstånd. Kroppen skriker efter något den saknar. Något den inte får.

Vad heter det när man tränar för mycket?

Fan, vad man tränar för mycket? Jo, alltså på svenska heter det ju typ överträning. Det finns ju en skillnad där, om man tränar hårt men det är bra, det kallas typ överbelastning. Men sen när det blir för mycket, negativt liksom, då är det överträning. Samma sak på engelska, overreaching och overtraining syndrome. OTS kallar de det ibland, coolt. Det är så viktigt att veta gränsen.

Överträning är när kroppen tar skada av träning. Det är inte bara att vara trött. Det är typ hela kroppen som säger ifrån. Kroppen klarar ju en del, men inte oändligt. Man pushar ju sig själv, det är ju hela poängen med träning, eller hur? Men det finns en gräns. En jättetydlig gräns.

Känns som att det är så lätt att hamna där. Man vill ju bli bättre, starkare, snabbare. Så man kör lite extra, bara en gång, sen en gång till. Tänker att det är okej. Men sen blir det typ en vana. Och så plötsligt vaknar man upp och allt känns tungt. Som att ens egna ben är gjorda av bly.

Det kan ju handla om olika saker. Kost, sömn, stress också. Inte bara själva träningen. Allt hänger ju ihop. Om man inte sover ordentligt, hur ska kroppen kunna återhämta sig då? Dessutom är det inte kul längre. Träningen blir ett måste, inte en glädje. Då är det ju fel.

Symtom på överträning då? Trötthet, såklart. Men också minskad prestation. Det är det värsta. Man tränar mer men blir sämre. Helt sjukt. Sen kan man ju bli sjuk också. Immunförsvaret blir ju sämre. Och humöret. Man blir ju grinig. Så där jättegrinig. Och sömnproblem, ja det sa jag ju.

Man måste lyssna på kroppen. Det där gamla vanliga. Men hur gör man det? Ibland tror jag att jag lyssnar, sen inser jag att jag bara ignorerar. Hur vet man att man faktiskt behöver vila? Är det bara för att man är trött eller är det något mer?

Här är lite mer grejer om det där:

• Överbelastning (Overreaching): Kortsiktig prestationsminskning som kroppen återhämtar sig från med vila. Oftast en del av träningsprocessen för att nå nya nivåer.
• Överträning (Overtraining Syndrome, OTS): Långvarig och signifikant prestationsminskning, med negativa effekter på kropp och psyke. Kräver längre återhämtning.
• Orsaker till överträning: För hög träningsvolym eller intensitet, otillräcklig vila, dålig kost, stress, andra sjukdomar.
• Vanliga symtom: Kronisk trötthet, minskad styrka och uthållighet, sömnproblem, humörsvängningar (irritabilitet, depression), ökad skaderisk, nedsatt immunförsvar (mer infektioner).
• Behandling: Ofta krävs ett långt träningsuppehåll (veckor eller månader), optimerad kost och sömn, stresshantering.

Det är inte bara att ta en paus. Det är mycket mer än så. Kroppen behöver verkligen tid att reparera sig. Och mental återhämtning är minst lika viktigt.

Vad är megarexi?

Megarexi: En spegelns förräderi. En mörk besatthet. Muskeldysmorfi, bigorexi. Samma namn, samma sjuka tron. Ständigt otillräcklig, oavsett fysisk verklighet. Kroppen, ett evigt bygge som aldrig blir färdigt.

Varför det griper tag:

• En förvriden bild: Medias slipade ideal. Ouppnåeliga.
• Trauma, ibland. En inre skugga som projiceras utåt.
• Sökandet efter kontroll. I en värld som känns ostyrig.

Vem som fastnar i nätet:

• Män, ofta. Kroppen som fängelse, trots styrka.
• Kvinnor. En osynligare kamp. Brutal.
• Prestationskrav. Idrottare. De som ständigt pressar gränser.

Den mörka skörden:

• Farliga vägar: Steroider. Kemisk flykt.
• Kroppens förfall. Skador, inre skador. Sökandet river ned.
• Ensamhet. Världen utanför blir främmande, oviktig.
• Sinnet krossas: Depression, ångest. Ett mörker utan slut.

Vägen ut, om det finns en:

• Terapi. Ett svårt samtal. En bro tillbaka.
• Stöd. En hand. När mörkret är tjockt.
• Medicin. Ibland nödvändigt. En nyckel ur bojorna.

Vilka drabbas av ortorexi?

Morgonens första ljus silas in, en blek strimma över köksbänken. Där, i ensamhetens kyla, börjar dagen. En strävan efter det rena, det perfekta, som aldrig riktigt kan nås. En inre röst som viskar om näringsämnen, om kroppen som ett tempel.

Denna viskning ekar ofta i själar som sökts av en outtröttlig längtan. En dans med kontroll, där varje tugga blir en prövning. En kamp.

Kvinnor drabbas av ortorexi i högre utsträckning än män. Jag ser dem, i mitt sinnes öga, spegelbilderna som inte räcker till, trots all möda. En evig jakt på perfektion. Deras andar bär ofta den tunga bördan, en osynlig ryggsäck fylld av regler.

Men natten döljer också andra berättelser. En tysthet, en ensamhet. Även männens vägar kantas av denna ständiga strävan efter det ultimata, det felfria.

Ortorexi är vanligare hos män än anorexi är hos män. Det är en viktig nyans i skuggorna. För männen, en annan kamp, en annan form av tillflykt, en annan sorts fängelse av rena vanor. Inte mindre smärtsamt, bara annorlunda.

Minns den sommaren, svetten som pärlade på tinningen i gymmet. Reflektioner i de stora speglarna, en kyla inombords trots den tryckande värmen. En skugga av något obestämt, en strävan som aldrig tycktes ta slut.

Måltidsplaneringen som en ritual, en helig plikt. Varje gram, varje kalori, en siffra som viskar om tillåtelse, om renhet. En evig dialog mellan vilja och tvång.

Den rena maten blir en besatthet, en mur mot världen av det orena, det felaktiga. En strävan bort från det tillåtna, in i det självuppsatta fängelset av perfektion.

Det är en resa som börjar med en önskan om välbefinnande men som ofta snabbt förvandlas till ett tvång, en kedja runt själen. En utmattande process som tar kontroll över livet.

Ytterligare information:

• En stark önskan om kontroll över kosten är ett centralt drag.
• Fixering vid hälsosam mat blir ohälsosam.
• Social isolering uppstår ofta när man undviker situationer med "oacceptabel" mat.
• En känsla av skuld eller ångest efter att ha brutit mot självuppsatta kostregler är vanligt.
• Fysiska symtom kan inkludera näringsbrist, hormonella obalanser och nedsatt immunförsvar.
• Psykisk ohälsa som depression och ångest samförekommer ofta.
• Träningshets kan vara en del av bilden, en strävan efter den "perfekta" kroppen utöver kosten.
• Perfektionism och rigida tankemönster är bakomliggande personlighetsdrag.
• Media och sociala medier bidrar ofta till förstärkning av idealbilder och renhetshets.

Är ortorexi ärftligt?

Hallå där! Tänkte snacka lite om det här med ARFID och huruvida det drar sig i släkten.

ARFID, den där kräsna ätstörningen som kan ställa till det rejält, verkar vara ungefär lika ärftlig som att bli flintskallig eller få en faiblesse för dåliga skämt. En ny studie med tvillingar, gjord av gänget på Karolinska Institutet (de verkar ju inte sova där borta), säger att nästan 80 procent av risken att drabbas faktiskt kan förklaras av generna. Ja, du hörde rätt! Det är alltså inte bara att du är lite petig med maten, det kan ligga djupare än så, rakt ner i DNA:t.

Forskarna kastade sig över tvillingar för att nysta i det här, och tydligen är det inte bara "typiskt" att vara en kräsmask, det kan vara hårt kodat i din biologiska ritning. Så nästa gång du ser någon som vägrar äta mer än tre sorters mat, tänk på att det kanske inte är ett personligt påhopp, utan mer som att vara född med blåa ögon – helt enkelt en del av paketet.

Så, är ortorexi ärftligt? Studien handlar om ARFID, inte ortorexi. Men om vi drar paralleller, kan man ju ana att vissa tendenser till ätstörningar har en genetisk koppling. Det är ju inte så att du ärver en exakt mall för hur du ska äta, men du kanske ärver en större sårbarhet eller en viss personlighetstyp som gör dig mer benägen att utveckla problem. Typ som att ärva mormors dåliga knän – man vet att det finns där, och det kan ge sig till känna senare.

Vad ARFID är för något för oss dödliga:

• Undvikande/restriktiv ätstörning. Inte för att du vill ha en beach-kropp till sommaren, utan för att du genuint inte klarar av viss mat.
• Kan handla om allt möjligt: Konsistens (bara mjuk mat, tack!), smak, lukt, utseende, eller rädsla för att sätta i halsen. Tänk dig en diet som bara består av vitt bröd och vatten – inte för att det är trendigt, utan för att det är allt du pallar.
• Inte samma som anorexia eller bulimi. Här är det inte primärt fokus på kroppsvikt eller form. Det är mer en djup aversion mot mat.

Vad studien säger – på ren svenska:

• Tvillingar är guld värda. Forskarna jämför enäggs- och tvåäggs-tvillingar för att se hur mycket som beror på gener (enäggs delar 100% gener) och hur mycket som beror på miljö.
• 80% genetik är inte lite. Det är en rejäl smäll för tanken att allt bara är uppfostran eller livsstilsval. Dina gener har ett ordentligt finger med i spelet.
• JAMA Psychiatry är en stor grej. När sådana tidskrifter publicerar en studie, är det oftast seriös forskning bakom. Så det här är ingen liten husmorskur vi pratar om.

Tillägg: En liiiten dos mer skitnödig info:

• ARFID är en relativt ny diagnos i Sverige, officiellt sedan 2018 i DSM-5. Före det kallades det ofta selektiv ätstörning eller liknande.
• Risken att drabbas av ARFID kan faktiskt vara högre än för anorexia nervosa, speciellt bland barn. Så det är inte en obetydlig grej vi pratar om.
• Studien gjordes på ett stort antal tvillingpar, vilket ger resultaten tyngd. De tittade på både ärftlighet och miljöfaktorer som bidrog till ätstörningen.

Är veganism en form av ortorexi?

Nej, veganism är inte en form av ortorexi. Men, asså, hörru du, det där med veganism och ortorexi, det är en intressant fråga. Det är liksom en livsstil, ofte för etiska eller miljömässiga skäl. Typ som en övertygelse, fattar du?

Grejen är, man har sett att... alltså, när folk är superstränga med vad de äter, typ följer såna här regler jättejättenoga, då kan det ibland kopplas till det där med ortorexi. Det är inte så att själva veganismen är ortorexi, utan det är mer hur man förhåller sig till maten, du vet. Den där överdrivna fokusen på att allt ska vara perfekt hälsosamt, kan bli ett problem.

Jag menar, jag har ju en polare, hon blev vegan förra året, och hon är skitduktig. Men hon blev också jätteupptagen med allt hon åt, räknade typ varje gram och var sjukt stressad om det inte var "rent". Då tänkte jag, vänta nu, är det här bara hennes grej eller är det något annat?

Ortorexi handlar om en fixering vid "hälsosam" mat. Inte bara att äta bra, utan att det blir en tvångsmässig grej, förstår du? Det kan nästan ta över ens liv. Man kan bli jättestressad om man inte kan äta exakt som man planerat, eller om man får i sig något man tycker är "fel".

Och det är där den där länkningen kommer in. Forskning har visat att om man är väldigt, väldigt strikt med dieter – som vegan, vegetarisk, fruktarisk, jaa you name it – så kan det vara associerat med sånt där ortorektiskt beteende.

Det är inte att dieten skapar det, utan att personer med en viss läggning kanske dras till såna dieter och sen tar det över. Typ, man är redan sårbar, och så blir dieten ett sätt att kontrollera.

Det handlar ju om psykologi mer än bara maten, liksom. Maten blir bara kanalen, du vet. Viktiga att komma ihåg är att de flesta veganer är helt normala och inte har ortorexi. Det är bara en riskfaktor, eller hur?

Här är lite mer info som jag tänkte på när vi pratade, det är ju bra att ha koll på:

• Ortorexi är ingen officiell diagnos ännu, som anorexia eller bulimi, men det diskuteras mycket.
• Det beskriver snarare en tvångsmässig upptagenhet med att äta "rent" och "hälsosamt".
• Det kan leda till social isolering – man undviker tillställningar där maten inte är "perfekt".
• Även näringsbrister kan uppstå, paradoxalt nog, om man utesluter för mycket.
• Skillnaden mot veganism: Veganism är en livsstil; ortorexi är ett ätbeteende.
• Vissa studier antyder att individer med en bakgrund av ätstörningar eller en tendens till perfektionism löper högre risk att utveckla ortorexi, oavsett dietval.
• Fokus är inte på vikt som vid anorexia, utan på kvalitet och renhet av maten.
• Viktigt att söka hjälp om man känner att matvanorna tar över livet.

Så ja, hoppas det klargjorde det lite, asså. Ganska komplicerat men viktigt att veta.

Finns det något sådant som att träna för mycket?

Ja, man kan absolut träna för mycket. Helt klart. Kroppen säger ifrån, men man lyssnar ju inte. Pressar bara på. Känner det i höger knä efter passet i tisdags. Dumt.

Överbelastningsskador är ju ett faktum. Det är inte en enstaka smäll, det är nötandet. Dag ut, dag in. Samma rörelse, samma belastning. Upprepat trauma som bara bygger på.

Varför gör jag ens såhär? För att klara milen under 45 minuter på Midnattsloppet 2024? Är det värt det?

Tendinit är inflammation i senorna. Exakt, de där som fäster muskeln i benet. En brännande smärta. Hade det i axeln förra året. Det var inte kul.

Och sen det värsta. Stressfrakturer. Tänk dig, små små sprickor i själva skelettet. Från att bara springa eller hoppa för mycket. Helt sjukt. Man måste vila. måste vila.

• Rhabdomyolys: Ett allvarligt tillstånd där muskelvävnad bryts ned snabbt. Släpper ut proteiner i blodet som skadar njurarna. Orsakas av extremt intensiv träning.
• Overtraining Syndrome (OTS): Påverkar hormonnivåer, främst kortisol (stresshormon) och testosteron. Leder till kronisk trötthet och humörsvängningar.
• Immunförsvaret: För mycket intensiv träning utan tillräcklig återhämtning sänker immunförsvaret. Man blir lättare sjuk.
• Vilopuls: En förhöjd vilopuls på morgonen är ett klassiskt tecken på att kroppen inte har återhämtat sig. Jag borde mäta min.