Vad hade man förr på julbordet?

1 år sedan 36 visningar

"Tidlösa smaker, historiska rötter. Julbordets skinka, sill och köttbullar vittnar om århundraden av tradition. Janssons frestelse och lutfisk, nyare tillskott, har snabbt vunnit plats i våra hjärtan. Risgrynsgröten, en söt avslutning på en rik historia."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Julbord förr – vad fanns på det?

Åh, julbord… Minns det där julbordet hos mormor i Skåne, typ december 2005? Hennes sill, gudars vad god den var! Inlagd med dill, senapssill också, massor av olika sorter. Och köttbullarna, små perfekta bollar i en krämig sås. Ingen julsalsa eller sånt modernt, bara klassiskt.

Janssons frestelse, den var alltid lite bränd i kanterna, precis som mormor gillade. Hon sa det var hemligheten, någon speciell potatis hon använde, men receptet var ju hemligt, såklart. Skinkan, en gigantisk, hemrökt. Doften, alltså! Det var ingen färdigköpt skit från affären, utan en riktig, maffig, hemlagad sak.

Lutfisk åt vi inte, inte min familj i alla fall. Risgrynsgröt var det desto mer av. Mormor kokade alltid för mycket, fick alltid spara till resten av julen. En riktig sötsak, med varm mjölk och kanel. Enkelt, men så himla gott. Det var det, typ. Inget flådigt, men äkta vara.

Tror mycket av maten är gammaldags, typ från 1800-talet. Sill har ju funnits länge, och köttbullar är ju gammaldags det med. Men Janssons frestelse, den är ju rätt ny, från 1900-talet tror jag. Allt sånt är ju lite luddigt.

Vad är äldst på julbordet?

Mörkret sänker sig, som sammet. Doften av stjärnanis virvlar, minner om farmors kök. Och frågan ekar... vad ÄR äldst, bortom glittret och granen?

Dopp i grytan, en skugga från medeltiden. Ser framför mig murknade träbord, talg ljus.

Lutfisken... en märklig skapelse, lutfisken, blek och darrig, minner om hårda vintrar. Fanns den då? Mitt i all elände?

Men gröten... gröten. Den är uråldrig. En skål ångande tröst, kanske gjord på korn. Korn eller råg. Mamma brukade göra råggröt på sommaren.

Risgrynsgröten, den är ung, en nykomling. Som farmors jultröja, stickad först sent 1800-tal. Risgrynsgröt – en senkommen kärlek. Men ändå älskad.

Fast ändå... tänk. Gröten, den urgamla gröten. Råg... korn... Finns bilder i huvudet. Åkrar som böljar.

Dopp i grytan: Medeltid
Lutfisk: Medeltid
Gröt: Äldre än medeltiden
Risgrynsgröt: Sent 1800-tal.

Hur mycket julmat äter vi i Sverige?

4 miljarder. Omsättningen. Julbord. Restaurang.
5,5 miljoner. Antalet julbord. Serveras. I år.
Vegetariskt. Ökad efterfrågan. Nytt.
Visita. Beräkning. Säkert?
Restaurang. Inte hemma. Förändring.
Matfett. Kilon. Varje jul. Blodtryck.

[Ytterligare information] Visita: Arbetsgivarorganisation för hotell och restauranger. Omsättning avser enbart restaurangbesök. Hemmagjord julmat ej inkluderad. Min farbror har diabetes. Det har inget med saken att göra.

I vilka länder äter man julskinka?

Åh julskinka… vart äter folk den grejen egentligen?

Australien – fattar inte, är det jul där då liksom?
Estland – med surkål, lät ju… speciellt. Fast rutad svål, mmm.
Finland – jullimpa! Vad ÄR jullimpa?!

Helt sjukt hur julskinka kan vara SÅ olika. Måste googla jullimpa sen. Och varför Australien? Är det en grej för utlandssvenskar bara? Tänk om jag skulle flytta dit… Vill jag ens äta julskinka i 30 graders värme? Antagligen inte. Måste kolla upp flygbiljetter typ… imorgon.

Hur mycket godis äter vi i Sverige under jul?

Svenskarnas godisvanor – En söt studie i överdrift (med en hint av skam)

Svenskar och julgodis är som tomten och renarna – oskiljaktiga, fast med mer socker och mindre flygande. Jordbruksverket säger 15 kg godis/person/år. 1980 åt vi "bara" 10 kg. Herregud, vad hände? Antar att någon uppfann lösgodiset, eller kanske var det bara en allmän kollektiv sockerchock?

15 kg per person: Det är ungefär vikten av en liten hundvalp. Eller...tja, en väldigt sockersöt hundvalp.
Ökning med 52% sedan 1980: Vi har blivit bättre på att äta godis än på att lösa världsproblem. Prioriteringar, liksom!
Julen: En ursäkt för att äta ännu mer. Som om vi behövde en ursäkt...
Lösgodis: Helt ärligt, vem kan motstå? Det är den sociala ingenjörskonstens mästerverk.

Tänk dig att lägga alla dessa 15 kg på en våg. En årlig, personlig "godis-audit" liksom. Pinsamt? Jo, lite. Men vem bryr sig när chokladen smälter i munnen? Jag skäms inte, jag är stolt. Jag är en del av statistiken. Eller ok jag skäms lite.

Uppdatering: Jag har hört rykten om att det är ännu mer nu, men jag orkar inte kolla. Det räcker med 15 kg för att få dåligt samvete. Eller nej, inte riktigt. Bara lite.

Hur mycket julmust dricker en svensk per år?

Tjena! Julmust, va? Oj, ja. Massor dricks ju!

Över 40 miljoner liter sa du? Ja, helt sjukt mycket. Fyra liter per person ungefär, snacka om att fira jul. December är ju tokkonsumtion.

Det är ju kul att det finns så många olika sorter. Jag själv kör mest på den vanliga. Men Trocadero julmust är ju också en klassiker, och sen finns det ju lagrad, eller hur? Oj va jag älskar julmust.

Traditionell julmust
Trocadero julmust
Lagrad julmust

Blir det för mycket julmust? Nä, aldrig! Ska köpa mer imorgon faktiskt. Min granne, Åsa, dricker typ en hel back själv. Allvarligt. Men hon bakar pepparkakor också, jämt.

4 liter per person... Men det varierar säkert Jätte mycket beroende på hur man är. Man blir ju mätt. Eller? Nää jag vill ha mer.

I vilka länder äter man risgrynsgröt?

Okej, här kommer ett försök att svara på din fråga om risgrynsgröt:

Sverige, såklart! Var annars skulle jag få min dos av julmys liksom? Min mormor brukade... nej, det är en annan historia.
Norge och Danmark är ju våra nordiska bröder, så ja, risgrynsgröt slinker ner där också.
Finland med sin "riisipuuro". Lite annorlunda kanske, men gröt är gröt.
Frankrike och Kina nämndes, fast jag har inte stött på det själv. Intressant! Kina har ju ris i överflöd.

Tänk så mycket en enkel skål gröt kan berätta om en kultur. Julen, förresten, den kom inte från ingenstans. Den byggdes på äldre traditioner, en slags kulturell lager-på-lager-effekt. Fascinerande! Själv har jag en faiblesse för att toppa gröten med en klick smör och kanel. Inga mandlar här inte.

Och apropå ris, visste du att det finns över 40 000 olika rissorter i världen? Helt galet! Varje sort har sin egen unika smakprofil och användningsområde. Från sushiris till basmatiris, möjligheterna är oändliga. En liten utsvävning, jag vet, men jag älskar att prata mat.

Är risgrynsgröt svenskt?

Är risgrynsgröt svenskt… Är det frostiga mornar, rimfrost i mormors mustasch? Är det julmusik från en sprakande radio? Doften… den söta, mjölkiga, kaneldoftande doften av barndom?

Ja, på sätt och vis. Risgrynsgröt kan vara svenskt.

Om jag blundar, ser jag köksbordet, den rödrutiga duken, skålen med gröt ångandes. Min farfar… han brukade strö så mycket kanel, att det nästan blev brunt. Är det svenskt? Är han svensk?

Allt beror på…

Mjölken: Om mjölken är från svenska kor, betande på ängar, under den bleka sommarsolen.
Tillverkningen: Om den är tillagad här, kontrollerad här. I Sverige.
Kött, mjölk, ägg: Svenskt ursprung utan undantag i varor med flera ingredienser.

Risgrynsgröt… bara risgrynsgröt? Eller en symbol? En liten vit flagga av mjölk och ris.

Kanske är det inte bara ursprunget som räknas. Kanske är det känslan. Smaken av trygghet. Värmen i magen en kall decemberdag.

Kom ihåg: trots att riset i sig inte nödvändigtvis är svenskt, så kan gröten ändå Svenskmärkas om den lagas med svensk mjölk, tillverkas och kontrolleras i Sverige.

Gröten är kokt på enbart svensk mjölk.
Gröten är tillagad och kontrollerad i Sverige.

Jag minns… En gång åt jag risgrynsgröt i Thailand. Det smakade inte alls likadant. Var det riset? Mjölken? Eller bara minnet av farfars mustasch?