Vad betyder superior vin?

Alltså, “superior vin”… det låter ju nästan lite pretentiöst, eller hur? Men det betyder faktiskt något. Tänk dig, sent på hösten, solen hänger lågt… druvorna, de har fått hänga kvar på rankorna länge, länge. De har liksom sugit åt sig all den där sista värmen, all den där sötman. Det är det som är grejen med superior vin. Det handlar om mognad, om att låta naturen ta sin tid.

Handplockade druvor, såklart! Vem skulle vilja ha maskiner som skramlar runt bland de där små, solvarma bären? Nä, försiktigt, försiktigt ska de plockas. Avstjälkning före pressning – ja, stjälkarna, de ger en besk smak, det vill man ju inte ha. Och sen… tio dagar! Tio dagar av skaljäsning. Tänk er den doften! Jag minns en gång när jag besökte en vingård i Toscana… den där tunga, söta doften av jäsande druvor, den hängde kvar i luften i dagar. Magiskt!

Och sen, ekfaten. Inte vilka fat som helst, förstås. Tolv månader får vinet vila där, smyga sig in i ekens porer, dra åt sig all den där vaniljiga, rökiga aromen. Det är som… som att vinet får en själ. Blir något mer.

Det här med “högre kvalitet” då… ja, det är ju inte bara tomma ord. Det är ju faktiskt skillnad! Jag har ju smakat viner som… ja, låt oss bara säga att de inte direkt varit någon smakupplevelse. Vattniga, sura, eller bara… tråkiga. Men ett superior vin… det är något annat. Det har djup, komplexitet, karaktär. Det är ett vin man njuter av, långsamt, och minns. Är det värt det extra besväret, den extra kostnaden? Ja, det tycker jag nog. Vad tycker du?