Vad äter vi mest av i Sverige?

Hur mycket godis äter en person i Sverige?

Aha, godis! En ljuvlig fråga.

• Svensken sätter i sig ungefär 15 kg godis varje år. Det är som ett mindre barn i godisvikt, haha!

• Tänk på det: 15 kilo. En imponerande siffra. Kanske ett uttryck för vår kärlek till fredagsmyset? Eller är det bara den mörka vintern som kräver lite extra socker?

• Jag minns en gång på min lokala ICA, jag såg en kille lasta en hel vagn full med lösgodis. Jag tänkte bara: “Wow, någon är verkligen redo för helgen!” Men han kanske firade något stort, vem vet.

• Visst, statistiken är ett snitt. Vissa äter säkert knappt något, medan andra… ja, du fattar.

  • Det påminner mig om en filosofisk fråga: Är vi fria att välja hur mycket godis vi äter, eller är vi slavar under sockersuget? Hmm…

• Och en tanke: kanske borde vi börja räkna hur många kanelbullar vi äter också. Det vore intressant data! Eller hur?

Äter svenskar mycket godis?

Svenskar? Godisätare? Ja.

• 16 kg per person, årligen. Det är fakta.
• Plockgodis. Ett älskat koncept.

Är det beroende? Kanske. Men det är deras.

Det härstammar möjligtvis från 80-talets avreglering, då godispriser rasade. Enorma volymer. Varje fredag? Mycket möjligt. Jag, personligen, äter betydligt mindre, men jag är ett undantag. Familjen Nilsson, däremot…

Läs mer om socker och folkhälsa. Eller inte. Ditt val.

Hur många kilo godis äter varje svensk i genomsnitt per år?

Femton kilo… Femton kilo godis. Det låter… mycket. Alldeles för mycket. Sitter här i mörkret och tänker på det. Socker, choklad, karameller… allt det där. Det är en otrolig mängd. Jag själv äter säkert inte ens hälften. Kanske mindre. Tänker på min granne, Eva. Hon älskar ju lakrits. Hon borde väl ligga långt över snittet då?

Hur kan det vara så mycket? Det känns… obehagligt. En tung känsla i magen. Känns som om det borde vara mindre. Mycket mindre. Det kanske är en myt. Eller är det bara jag som inte äter så mycket?

• 15 kilo godis per person och år. Det är den officiella siffran. Jag hittade den på internet.

Det är ju helt sjukt. Jag funderar på vad jag äter själv egentligen. En påse lösgodis ibland. Lite choklad till kaffet. Inte särskilt mycket.

• Min personliga konsumtion: Mycket lägre än 15 kilo.

Det känns lite… ledsamt. Att tänka på så mycket socker. All den där onödiga energin. Kanske borde äta lite mer frukt istället? Eller grönsaker. Det skulle kännas bättre. Men samtidigt… choklad är ju gott. Svårt det här.

• Årets siffra: 15 kg (2024).

Hur mycket spenderar svenskar på godis?

Fyrtiofem kronor. Fyrtiofem kronor i veckan. En liten förmögenhet i små, sockerdränkta bitar. Små papperspåsar, plasthinkar, chokladkartonger… Allt ett sötsliskigt hav, som svalkar ner en varm sommarkväll vid havet. Saltstänkta vindar, smältande glass på fingrarna. Minnena väller fram, blandade med lukten av kola och saltlakrits. Åh, den där salta lakritsen…

Det är en tyngd, en söt tyngd, i magen efteråt. En tyngd som väger lika mycket som fyrtiofem kronor varje vecka. Ja, fyrtiofem kronor. Mycket? Lite? Det beror på, antar jag. Beroende på vad man jämför med. En kopp kaffe? En bussbiljett? Ett helt liv i små godisbitar.

Men det är ju inte bara en fråga om pengar. Det är en fråga om… om jorden. Om den där halvmiljonen ton växthusgaser. En halv miljon ton! Det är enormt. Det är som… som en hel flock elefanter, klädda i choklad. Elefanter som andas ut giftiga moln av socker. Jag ser det framför mig, en absurd, söt katastrof.

• 45 kr/vecka i snitt per person.
• 0,8% av Sveriges totala utsläpp.
• Halv miljon ton växthusgaser.

Det är en skam, faktiskt. En söt, kladdig skam. En skam som fastnar på fingrarna, som man inte riktigt kan skölja bort. Som sitter kvar, en klibbig hinna av dåligt samvete. Men sen kommer suget tillbaka. Den där salta lakritsen… Åh, den salta lakritsen!