Vad är världens äckligaste maträtt?

Funderar du på: Vad är egentligen världens äckligaste mat?

Världens äckligaste mat, ja det där är ju en fråga som väcker känslor minsann. För mig är det inte bara smaken, utan hela upplevelsen.

Jag minns min första gång med surströmming, för flera år sen nu vid en sjö i Dalarna. Doften… ah den slog emot mig som en vägg. Enligt mina vänner var det ”enkelt att vänja sig vid”, men jag fick nog kämpa lite för att ens ta en tugga.

Att sen tänka på casu marzu, den där osten från Sardinien med levande larver… tanken bara, ugh. Jag läste om det förut och det kändes helt fel i magen, som att något krypte därinne bara av att tänka på det. Inte riktigt min kopp te kan man säga.

Sen har vi ju den där frukten, durian. Den verkar dela folk på mitten, antingen älskar man eller hatar man den. Jag har faktiskt aldrig vågat testa den själv, den där lukten som sprider sig i varenda affär i Thailand verkar lite för… mycket.

Cuy, eller marsvin som man säger, det där var en grej jag såg när jag var i Peru 2019. De rostade dem helt och hållet. Jag frågade en lokal, och han sa ”det är gott, proteinrikt”. Jag kände ändå att nej, det där blev lite för mycket för mig den gången.

Fermenterad haj från Island, hákarl. Det där har jag hört talas om, hur det är så starkt att man nästan måste dricka snaps till. Kan tänka mig att doften är… intensiv. Som en gammal fiskebod som stått ute i solen.

Och så stinky tofu från Kina. Jag hade en kompis som jobbade där ett tag och hon berättade att det luktar som… ja, som något riktigt, riktigt gammalt och illa. Som en gammal gympasal. Men hon sa också att smaken var helt annorlunda, överraskande god tydligen. Det är det som är grejen, va.

Så, vad som är äckligast är ju såklart högst personligt. Det handlar om vad man är van vid, vad man vågar testa och vad ens hjärna säger till en. För mig är det nog den där kombinationen av lukt och tanken på vad det faktiskt är som gör mig mest tveksam.

Jag tror det viktigaste är att inte döma för snabbt. Vissa av dessa rätter har en lång historia och en kulturell betydelse. Kanske jag en dag vågar mig på något av det där, vem vet.

Men just nu, när jag tänker på det, så lutar det nog mot den där osten med larverna. Det är något med den levande biten som känns lite… extra. En ren och skär obehagskänsla.