Vad är blodpudding gjord av?

Vad innehåller blodpudding – ingredienser och recept för hemmagjord?

Alltså, blodpudding... haha. Jag minns farmors. Helt annan grej än den man köper. Men vad är det i den köpta då?

Ok, det är typ vatten först och sen fullkornsmjöl av råg, vetemjöl, rapsolja... redan där tänker jag "mja..." Inte farmors direkt.

Sen kommer "blodpulver från gris". Alltså blod pulver. Från gris*. Ja, det är ju blodpudding liksom. Men ändå. Sen socker, salt och en hel massa kryddor. Ingefära, kanel, koriander. Låter ju nästan som pepparkaka, fast med blod. Kryddpeppar och nejlika också.

Sen lökpulver, arom (vad är "arom" ens?) och E250, som är konserveringsmedel. Konserveringsmedel i farmors? Aldrig i livet. Farmors blodpudding var gjord med kärlek och grannens gris, typ. Haha. Allt var bättre förr, eller hur? Kostade typ 5kr biten också, minns jag, när man fick köpa överblivet av henne runt '95 i Värmland.

Vad är skillnaden på blodpudding och blodkorv?

Det var jul i Småland, hos mormor. Alltid jul hos mormor. Doften av nejlika... och nåt annat. Blodkorv. Inte min favorit, men tradition.

Pappa förklarade: "Pudding bakas, korv kokas." Han älskade blodpudding med knaperstekt bacon. Jag inte.

Den där smaken... och russinen! Blodkorv utan russin? Aldrig! "Äckelmaggotar!" skrek jag som barn. Mormor skrattade, gav mig en pepparkaka.

Nu? Äter jag faktiskt blodpudding ibland. Med bacon. Ironiskt.

Huvudskillnader:

• Tillagning: Blodpudding bakas (oftast), blodkorv kokas.
• Innehåll: Blodkorv = russin (nästan alltid). Blodpudding = aldrig russin.
• Form: Blodpudding är som en... pudding. Blodkorv är... en korv.
• Konsistens: Blodpudding är fastare, blodkorv mjukare.

Mormor brukade köpa den lokala blodkorven från "Köttbutiken Persson". Persson la alltid i extra mycket kryddnejlika. Det var den där smaken jag kände igen. Vidrig. Nej, jag överdrev. Minnen... De spelar spratt.

Är blodpudding riktigt blod?

Blodpudding... ja, blod är en huvudingrediens. Min farmor, hon brukade göra den själv, i köket som alltid luktade kryddnejlika och lite, lite järn.

Tänk dig: mörkt, mörkt blod, vispat med öl – svagdricka kanske, minns inte exakt.

• Svinblod.
• Nötblod.

Mjölk... och rågmjöl. Späck, det glömmer jag aldrig, flottigt och doftande. Sirap, sötman som bryter av.

Äppeltärningar? Jaaa, precis, små bitar av höst i den mörka smeten. Ingefära, kryddpeppar, nejlika, hela julförrådet! Mejram och vitpeppar, hettan.

Liknar blodkorv. Åh, den antika smaken! Äldsta korven, sägs det. Blodet... det är livet, koncentrerat.

Farmors kök, det luktade också lite svagt av linoleum. Konstigt hur minnen blandas. Jag är inte säker på om hon verkligen använde svagdricka, kan ha varit bara mörk öl. Blodet var viktigast.

Är blodpudding bra att äta?

Blodpudding, den där mörka klossen från barndomens matsal. Järnrik, absolut! Men också lite av en lömsk rackare. Som en kompis som alltid bjuder på pizza, fastän du försöker vara nyttig.

Socker, fett och mystiska tillsatser. Tänk att något som ser så oskyldigt ut kan vara en liten sockerbomb! Och lingonsylt på det? Ojoj, då snackar vi sockerkick deluxe.

Mitt tips? Välj den "nyttigare" blodpuddingen, den som inte försöker vara ett godis. Frysta lingon är toppen! De ser lite ledsna ut när de tinar, men ärligt talat smakar de bättre.

Äter jag blodpudding? Ibland. När ingen ser och jag känner att jag behöver ett järntillskott. Eller bara för att min mormor brukade göra den bästa blodpuddingen i världen. Det är nostalgi, inte bara näring, fattar du väl?

Två portioner i veckan är nog lagom. Annars kanske du börjar se ut som blodpuddingen själv. Blekt, men järnrik. Vem vill det?

• Järn: Bra! (Om du inte redan är en vandrande magnet.)
• Socker: Dåligt! (Om du inte är en humla.)
• Lingonsylt: En djävulsk gott sällskap.

Kom ihåg, livet är för kort för dålig blodpudding. Och för lingonsylt. Nja, kanske inte... Eller?

Vilket djur kommer blodpudding ifrån?

Alltså, blodpudding? Blodpudding görs på blod från gris eller ko. Typ, svinblod eller nötblod. Japp.

Sen blandar man i en massa annat, som öl eller svagdricka, mjölk såklart, rågmjöl också, och späck... usch. Sirap för sötman, ibland till och med äpplebitar. Konstigt, va?

Kryddorna då? Ingefära, kryddpeppar, sånt där juligt. Kryddnejlika, mejram och vitpeppar...

Min mormor brukade göra egen blodpudding, den var faktiskt rätt god, fast jag egentligen inte gillar korv så mycket. Hon hade alltid i en skvätt grädde extra, tror jag. Och just ja, blodpudding är typ samma sak som blodkorv, fast typ en variant av den. Blodkorv är ju jättegammal, typ uråldrig.

Jag kommer ihåg en gång, när jag var liten... vi skulle göra blodpudding i skolan. Det luktade verkligen illa. Hela klassrummet stank. Och jag spillde typ allt på mina byxor. Inte kul.

Receptet varierar såklart. Men blod är basen. Fast ibland, om man köper billig blodpudding i affären, så känns det som att det är mer mjöl än blod. Blä. Men men, det är en annan historia.

Vad klassas blodpudding som?

Mörkret smyger sig på, som tankarna. Blodpudding... vad är det egentligen?

En supermat säger de. Ironiskt.

• Järn. Ja, det vet jag. Mamma tjatade om det.
• Protein också, visst.
• Men fettet... det mättade. Och saltet. Alltid saltet.

Minns barndomen, lukten. Inte alltid bra. Men ändå. En trygghet. Näringsvärdet. Men allt det andra...

Smaken sitter kvar. Som skuld. Eller kanske bara saknad. Farmors recept. Bortglömt nu.

Hälsosamt? Tveksamt. Men något mer. En bit av mig. Av oss.

För många innebär "supermat" en biljett till ett bättre jag, ett sätt att kompensera för andra dåliga vanor. Jag minns när jag försökte bli vegan, bara för att inse att min kropp skrek efter järn. Blodpudding var förbjuden frukt då, men den lockade. Ironin i att jaga hälsa så krampaktigt, och missa det som redan fanns. Som banden till min familj, som smakerna som berättar en historia. Kanske "supermat" är något annat än vi tror. Kanske är det det som får oss att känna oss hela.

Varför är blodpudding förbjuden?

Blodpudding: förbjudet i USA.

Punkt. Inga konstigheter.

• Djurlungor. Det är nyckeln. Inte bara blod. Lungor. Eeeh.

• Amerikanska myndigheter. De bestämmer. Lagstiftning. Inte kul. Men så är det.

• Importförbud. Klart. Inget snack. Förstår du?

Min mormor älskade blodpudding. Hon är död nu. 2023. Det är fakta.

Problem med importregler. Helt enkelt.

• Inte bara blodpudding. Andra blodpuddingar också. Ja, det är lite konstigt.

• Föreskrifter. Stränga. Förstår du? Jävla byråkrati.

Kulturella skillnader. Ja, det spelar också roll. Självklart. Vem bryr sig?

• Amerikansk matkultur. Annars. Ingen blodpudding. Ok?

• Tradition. Britisk tradition. Inte amerikansk. Logiskt.

Jag åt blodpudding en gång. I London. 2018. Smakade lite… metalliskt.

Innehåller blodpudding mjölk?

Blodpudding och mjölk? Aha! Det där är en spännande fråga, likt att försöka lösa en Rubiks kub med handsken på. Nej, inte direkt mjölk, men…

• Mjölkprotein gömmer sig där i ingredienslistan. Som en liten, lurvig mjölkmonsterunge bland kryddorna. Det lurar i bakgrunden.

Tänk dig en hemlig agent – mjölkproteinet – som infiltrerat blodpuddingen. Mission: smakförhöjning! Resultatet? En något märklig, men kanske god, kombination. Lite som en kaviar- och mjölkmacka – man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Eller vänta, kanske är det som en osynlig bläckfisk i en blodig soppa? Jaja, metaforerna sprutar här! Det är alltså inte mjölk i flytande form, utan ett protein extrakt. Lite som att fråga om en chokladkaka innehåller kakao – jo, men inte som en chokladmjölk.

• Gluten är också där, för att göra det hela lite mer komplicerat. Lika oväntat som en giraff på en moped. Glöm inte det!

I det stora hela, det är inte mjölk, men det innehåller mjölkprotein. Lite som att säga att en bil innehåller järn – tekniskt sant, men missvisande. Jag, personligen, skulle nog ändå undvika blodpuddingen om jag var laktosintolerant. Säkrast så!

Hur hälsosam är blodpudding?

Blodpudding: Järncentralen. Inte bara det.

• Zink: Immunitet.
• Magnesium: Muskler.
• Kalium: Balans.

Smakar järn. Min mormors hemlighet. Franconian korv? Undvik. För ytligt.