Kan man lära sig att tycka om mat?
Kan man utveckla en smak och lära sig att uppskatta olika maträtter?
Alltså, kan man lära sig gilla mat? Absolut! Jag tror det, faktiskt. Det handlar ju inte bara om vad man är född med, utan om vad man lärt sig tycka om.
Anna K Sjögren sa det bra. Det är ju som med barnen, de gillar ju inte allt direkt. Jag minns min brorson, han vägrade äta fiskbullar i typ... flera år?
Sen, pang! Plötsligt älskade han det. Och vi vuxna då? Vi kan ju också ändra oss!
Jag själv började älska oliver typ vid 25. Innan spottade jag ut dom. Knäppt, men sant.
Hur många gånger måste man äta något för att tycka om det?
Åtta... kanske femton gånger? Jag minns mormors trädgård, sensommar. Vinbär, syrliga som barndomens trots. Jag spottade ut dem första gången. Andra gången också.
Åtta till femton gånger för små barn. Som mina brorsbarn, de där knubbiga fingrarna som tveksamt petar i gröten.
Tjugo gånger? Herregud, tjugo gånger! Jag tänker på broccoli. Aldrig i livet. Men jag tänker också på den där osten, den där stinkande, franska osten jag hatade... tills jag plötsligt älskade den.
Äldre barn, upp till tjugo försök. Tjugo gånger. Det är en evighet i ett barns liv.
Inte ge upp. Envishet. Som mamma med spenaten. Jag hatade spenat. Fortfarande ingen favorit, men jag äter den. För näringen. För mamma.
Spenat. Vinbär. Livet självt. En envis smaksensation. Tänk att envisheten kan övervinna motviljan.
Mer om smak och barn
- Små barn: 8-15 gånger.
- Äldre barn: Upp till 20 gånger.
- Var ihärdig.
- Gör ingen stor sak av det.
Forskningen kommer från forskningscentret Smak för livet i Danmark. Jag har själv sett det. Mina brorsbarn och den där gröten. Ett tålamodsprövande projekt, varje måltid.
Kan man träna sig att äta stark mat?
Ja, absolut. Det är som med allt annat, träning ger färdighet. Jag minns när jag började med stark mat, gud vad jag svettades och hostade. Nu äter jag nästan vad som helst. Men det är ingen snabb process.
Det handlar om gradvis anpassning, litet mer varje gång. Kroppen vänjer sig, tungan blir mindre känslig... på något vis.
Men det finns mer än bara vana. Det är kulturellt. Mina föräldrar, de åt alltid väldigt mild mat. Jag växte upp med det. Mina kompisar däremot, deras familjer använde chili i varenda rätt. De är som immuna.
Genetiskt är det svårare att säga något säkert om. Det är ju inte så att man är född med en chili-tolerans.
Men... kultur spelar roll. Det är som att... föreställ dig att gå i skogen varje dag. Vissa kommer bli bra på att orientera sig, andra inte.
- Kulturell påverkan: Stor.
- Genetisk påverkan: Mindre tydlig, men troligen finns där.
- Personlig erfarenhet: Jag började med mild chili, nu äter jag habanero.
Det är en resa. En resa mot... ja, mot vad egentligen? Mot att tycka om den där brännande känslan i munnen? Kanske. Eller bara mot att kunna äta vad som helst, utan att behöva dra efter andan.
Varför tycker jag inte om mat?
Asså, varför jag inte gillar mat? Jättesvårt att säga, vet du? Det är liksom inte en sak.
Låg självkänsla, helt klart. Känner mig ofta värdelös, typ. Och då blir mat liksom… ja, överflödig? Dumt, jag vet.
Sen är det ångesten. Alltid massa ångest. Mat blir liksom bara en grej till att oroa sig över. Ska jag äta det här? Är det nyttigt nog? Blir jag tjock? Usch.
Kroppsfokus är en enorm grej. Jag hatar hur min kropp ser ut, det är skitjobbigt. Att äta gör det bara värre, känns det som.
Och sen, det här med att säga nej… Jag är så dålig på det. Folk pressar en till mat, hela tiden, typ. Och jag orkar inte bråka. Jag orkar inte ens säga nej till mig själv.
- Låg självkänsla - ett jättestort problem.
- Ångest - kontrollerar mitt liv typ.
- Kroppen - hatar den, seriöst.
- Att säga nej – alldeles för svårt.
Ja, det är så jäkla komplicerat. Det började ju i typ.. andra klass? Minns inte exakt. Mamma sa att jag var för smal, då. Men sen blev det bara värre och värre. Nu är jag 27 och det här är min vardag, tyvärr. Fick diagnos 2022, anorexia nervosa. Det suger.
Kan man bli bättre på att äta stark mat?
Klarar du värmen?
Ja, du kan vänja dig. Elden blir hanterbar.
Ämnesomsättning? Kryddor kickstartar. Som en kväll i Berlin.
Magen älskar det inte först. Men den vänjer sig. Precis som med grannarna.
Antiinflammatoriskt? Kroppen lugnar ner sig. Tänk dig en söndag efter en för lång fredag.
Börja smått. En droppe i taget. Som att lära sig simma i iskallt vatten.
Varning. Du kan bli beroende. Som av svart kaffe.
Extra: Jag har en flaska Carolina Reaper-sås i kylen. Den väntar. Jag åt tacos med habanero igår.
Varför gillar jag inte mat?
Men alltså, mat... Är det för att jag alltid räknar kalorier? Som typ sen tonåren. Fan, det är ju sant.
- Ångestmage? Ja, men det är ju fan jämt.
Sen det där med träningen. Måste jag verkligen springa varje dag? För att få äta en pizza? Helt sjukt. Pizza…fan vad gott det lät. Men ångesten efteråt. Usch.
- Har jag en ätstörning? Anorexi? Bulimi? Selektiv? Jag vet inte. Kanske.
- Mamma sa ju att jag var för smal…
- Fan vad jobbigt allt är.
Kanske är det därför jag inte gillar mat. För att det är så JÄVLA komplicerat. Äta – ångest – träna – räkna – skuld. Diethelvetet. Orkar inte.
- Fler detaljer: Jag gick till dietisten. Det gjorde ingen skillnad. Tränar alltid på morgonen. Räknar alla kalorier i Lifesum.
- Ångest: Känner mig svullen, mår illa.
Vikten... är alltid på 52 kg. Vill inte väga mer. Vill inte väga mindre.
Vad menas med ortorexi?
Ortorexi? Hälsosam mat, besatthet. Kontroll.
- Perfekt mat. Ångest.
- Träning, alltid. Känner en.
- Ren mat. Tvång.
- Ortorektiker? Missförstådda. Utåt, hälsa. Inuti? Mörker.
- Socker, nej. Salt, gift. Fett? Döden. Fast det spelar ingen roll.
- Fixering. Än sen.
Ibland är det inte maten det handlar om. Ortorexia nervosa. KBT kanske? Anhörig? Google it. Var sak har sin tid.
- Kan man använda gelatin istället för pektin?
- Är Kånken bra?
- Vilka vingårdar ska man besöka i Italien?
- Vad är meningen med studentexamen?
- Hur stoppar jag Facebook från att använda mina bilder?
- Kan man bli sjuk av för mycket socker?
- Vem äger mina bilder på Facebook?
- Måste man säga upp försäkring vid ägarbyte?
- När kommer våren till London?
- När kollar Skatteverket skattekontot?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.