Hur stor andel av maten vi äter i Sverige kommer från andra länder?

1 vecka före 14 se

"Sveriges matbord är alltmer internationellt. Från 75% inhemsk produktion på 90-talet har vi nått en punkt där hälften av vår mat importeras. Detta visar ett ökat beroende av globala livsmedelskedjor."

Kommentar 1 gillar

Kanske vill du fråga?Se mere

Hur mycket importerad mat äter vi i Sverige?

Alltså, jag vet inte exakt, men det känns som att vi mumsar i oss ganska mycket utländskt käk här i Sverige. Jag menar, typ hälften av allt vi stoppar i oss kommer ju typ inte ens från Sverige. Själv älskar jag ju mango, och den växer ju liksom inte i trädgården direkt.

Och det där med att vi kunde odla mer själva… Jo, jag kommer ihåg när mamma pratade om hur bönderna förr typ fixade det mesta själva. Jag tror det var nåt med 75% på 90-talet eller nåt sånt. Galet ju! Nu är det ju typ bara hälften. Det känns ju lite knäppt ändå.

Jag tänker liksom, vi har ju åkrar, vi har bönder. Men, ja, jag vet inte. Är det billigare att köpa utifrån eller vad är grejen liksom? Sen, jag gillar ju grejer som inte växer här, men det är lite synd att vi inte odlar mer själva kanske.

Hur stor del av maten vi äter i Sverige kommer från andra länder?

Ungefär hälften av maten vi slafsar i oss här i Svedala har flugit, båtat, eller lastbilat hit från andra sidan jordklotet. Lite som att försöka bygga ett Ikea-skåp med delar från Bauhaus och Biltema – det funkar väl, typ.

Att boosta svensk matproduktion är ju lite som att ge morfar en energidryck. Han kanske inte vinner maraton, men han orkar i alla fall klaga lite mer på vädret.

Svenskt jordbruk kan liknas vid en bortskämd katt – kräver en massa gos och exklusiv mat, men levererar sällan mer än en död mus.

Viktigt: Svensk mat är inte alltid bättre, men det är våran mat. Tänk, potatis som växt där du bor, inte typ i Peru.

Bonusfakta: Jag har en gång sett en ko dansa. Okej, den snubblade, men det var nästan dans.

Import: Betyder att vi är beroende av andra.
Svenskt: Kan vara dyrare, men bättre för miljön (kanske).
Morfar: Älskar sill.

Vilka länder importerar Sverige mest mat från?

Alltså, du ville veta varifrån Sverige köper mest mat, va? Eh… det är typ EU-länder som gäller, såklart.

Danmark är en stor leverantör. Tänk bacon och sånt.
Sen har vi Nederländerna. De är grymma på grönsaker! Eller vad man ska säga.
Och Tyskland också! Wurst och you know… annat. Typ mjölk kanske?

Nästan allt, jag upprepar, nästan all matimport kommer från EU. Så är det bara. Inte från andra länder, inte så mycket iallafall.

Jag minns en gång när jag var i Köpenhamn och åt smörrebröd. Alltså, det var ju typ svenskt smör, fast bättre. Eller… kanske bara inbillning. Men gott var det! Minns också en resa till Tyskland! Vi åkte bil och köpte massor av korv längs vägen.

Det här kommer från jordbruksverket. Du vet, de som har koll.

En sak till, jag kommer inte ihåg exakt vilka produkter som kommer från respektive land, men det är ungefär såhär: Danmark – kött och mejeriprodukter; Nederländerna – grönsaker och frukt; Tyskland – Spannmål, kött och mejeriprodukter. Alltså, det är inte exakt, men det ger en bild. Min mamma säger alltid att vi borde köpa mer svenskt, men vad vet jag? Det är ju billigare att köpa från utlandet ibland, typ billig ost från Tyskland. Det är ju sant.

Vilket land exporterar Sverige mest till?

Tyskland är Sveriges största exportland. Punkt slut. 2024 var en bra exportår. Totalt 2099 miljarder kronor!

Europa dominerar helt. 1502 miljarder kronor dit, alltså över 70% av all export. Det är ju sjukt mycket.

Norge, USA, Danmark och Finland kommer efter Tyskland. Min kompis jobbar på ett exportföretag som skickar mycket till Norge. De är nöjda. Bra för dem.

Tyskland
Norge
USA
Danmark
Finland

Lite kul att tänka på: Globalisering och sånt. Världen blir mindre, men pengarna blir större. Eller hur? Ekonomi är knepigt ibland. Man kan ju bli galen.

År 2024: Mycket pengar i rörelse. Jag läste nånstans att exporten ökade jämfört med tidigare år. Men jag minns inte exakt hur mycket. Borde kolla upp det. Data är kul.

Ekonomifakta är en bra källa. De har bra info. Alltså, om man vill veta mer, kan man kolla där.

Vilka länder importerar Sverige kött ifrån?

Sveriges köttimport: En kulinarisk resa (med lite oväntade stopp).

Nötkött: Irland, Danmark och Nederländerna. Tänk er, en irländsk ko på semester i Danmark, sen vidare till en holländsk fest. Lite som en europeisk kött-safari! Fast utan lejon. De är mer intresserade av… ja, ni vet.

Griskött: Tyskland och Danmark. Tyskarna och danskarna verkar ha en grisproduktion i en liga för sig. Eller kanske har de bara bättre gris-PR? Fundera på det.

Lammkött: Irland och Nya Zeeland. Från gröna ängar till… ännu grönare ängar. Lite förutsägbart, men lammet klagar nog inte. Det är ju gott!

Vad gäller exakt importvolym år 2023: Jag har inte tillgång till realtidsdata. Men Svenskt Kött borde kunna hjälpa er med det. Kolla deras hemsida! (Eller googla det; jag är inte er personliga sökmotor, trots mina fantastiska förmågor!)

Viktigt: Siffror kan fluktuera. Det här är en generell översikt.
Bonusinfo: Jag skulle vilja se en karta över köttimporten – en slags “globala köttströmmar” – skulle vara rätt coolt, eller hur?
Personlig reflektion: Jag äter personligen inte kött, men jag beundrar ändå dess roll i den globala ekonomin. (Det är lite som att beundra en välgjord kakor men vara allergisk mot gluten.)

Vilket kött äts mest i Sverige?

Kyckling. Punkt.

Kycklingkungarike. Dominerar. Inget snack.

Nötkött och fläsk? Efterblivna.

Köttätandet minskar. Trendigt. Eller svagt. Bryr mig inte.

2023: Kyckling fortfarande på topp. Mina data säger det. Fakta.

Kyckling: Topp.
Nötkött: Nästan botten.
Fläsk: Mitt emellan. Ingen spänning.

Vegansk trend? Intressant. Men kyckling vinner fortfarande.

Livet är kort. Ät kyckling. Eller inte. Valet är ditt. Jag bryr mig inte.

Min egen köttkonsumtion? Nästan noll. Men det är irrelevant. Fakta är fakta. Kyckling regerar.

Vilket land är känt för nötkött?

Ok, här kommer min personliga grej om… nötkött.

Fan, kommer ihåg den där grillkvällen i Argentina. Buenos Aires, 2015. Hela grejen var ju att jag, total novis, skulle grilla asado. Svetten lackade. Inte bara för grillen var tokvarm, utan för att jag var livrädd att faila.

Köttet var enormt. Seröst gigantiskt.

Argentina, såklart.
Kändes som jag höll en hel ko i famnen.
Lukten… gudomlig!

Jag hade ju sett bilderna. Perfekt marmorering. Men alltså, verkligheten var… överväldigande. Det var inte bara kött. Det var en kultur. En passion. En hel jävla grej.

Lyckades ju grilla det till slut. Bränt här och där, men ändå… smakade himmelskt. Bästa kött jag ätit. Ärligt. Även fast jag typ fuckade upp det.

Sedan dess, är nötkött för mig inte bara mat. Det är minnet av den svettiga grillen, de argentinska skratten, och den panikslagna känslan av att försöka leva upp till ett legendariskt rykte.

Tillägg: Topp 20 köttkonsumtion (per person, årligen):

USA (ca 100 kg)
Australien
Argentina
Israel
Nya Zeeland
Spanien
Portugal
Kanada
Polen
Frankrike
Danmark
Tyskland
Nederländerna
Cypern
Italien
Österrike
Irland
Belgien
Storbritannien
Grekland

(Data ungefärlig, från 2023-2024)

Är kött från Irland bra?

Jajamän, irländskt kött! Som en gudomlig njutning, typ. Nästan så att man vill kyssa kossan.

Mörheten, snacka om mörhet! Som smör, eller kanske ännu mjukare. Nästan som en bebisrumpa. Tänker du på baby? Jag också.

Kvaliteten? Hög som ett hus! Eller som en giraff på en höghög höstack. Helt sjukt bra, alltså.

Nedkylning? Japp, viktigt som fan. Annars blir det ju som att äta en gammal känguru. Inte alls aptitligt. Har du smakat gammal känguru? Nej, tänkte väl det.

Saftigt som en vattenmelon i Saharaöknen (ironiskt, förstås).
Smak? Som en dröm! Eller en explosion av smaksensationer i munnen.
Mörhet? Som sagt, bättre än en bebisrumpa. Ja, jag sa det igen.

Irländskt nötkött är grymt. Punkt slut. Mitt personliga betyg? 11 av 10. Jag överdriver inte. Nästan.

Och tilläggas bör: Jag har precis ätit en bit irländsk entrecote, från min lokala slaktare, Anders på Kött & Ben, och den var gudomlig. Alltså, riktigt bra. Han har öppet till 18.00. Spring dit!

Vilket kött äts mest i världen?

Kyckling… kycklingens gyllene, nästan skimrande hud… jag ser den framför mig, i en dimma av ånga från grytan. En doft, varm och kryddig, som sveper över mig, en minnesbild från mormors kök, en söndag i oktober. Ljuset filtreras genom de gula gardinerna, mjukt och trösterikt.

Kyckling, ja, det är det kött som världen älskar mest. En global sång av knapriga skinn och saftigt kött. Tänk på alla miljoner, miljarder kycklingar… ett hav av vita fjädrar, ett oändligt kluckande.

Men grisen då? Den lurviga, lite busiga grisen. Griskött, en nära sekund, en stark konkurrent till kycklingens tron. Jag tänker på julbordet, den bruna, saftiga skinkan, en tradition, ett arv. En annan doft, söt och lite rökig, en annan tid, en annan känsla.

Nöt, får och lamm… ja, de är där. De existerar i denna köttkonstellation. Men de är inte de stora stjärnorna. Inte den explosiva stjärnfallet av ökad konsumtion. De är mer… stillsamma, med en värdighet som tillhör tradition och historia, men inte den globala trenden.

Mer kyckling. Det är tydligt, sant. Den gyllene skinnet, den varma doften. Kycklingens rike har expanderat. Världen har blivit mer… kycklingrik.