Hur mycket kostar det att äta på restaurang i Sverige?

Vad kostar en öl på krogen i Sverige?

Ölpriset 2024: En kall sanning.

• Snittpriset ljuger.
• SCB:s siffror vilseleder.
• Glöm 76,75 kr.

Krogens prispolitik: ett mörkt kapitel.

Inflationen är din fiende.

Mitt lokala hak: 85 spänn minst.

Öl är en klassfråga. Inget är gratis.

Min pappas åsikt: “Skitdyrt!” Hans favorit är Falcon. Han fyller 70 i år.

Tillägg:

Data från 2024 baserad på enskilda observationer och en subjektiv upplevelse. Regionala skillnader är enorma. Exakt pris varierar beroende på ölsort, krog och tid på dygnet. SCB:s data ger en indikation, inte facit. Glöm inte att dricksa.

Hur mycket ger man i dricks på restaurang i Sverige?

10% är standard, typ. Tänk en tia per hundring, lätt som en plätt!

Fem lax på restaurang?! Herregud, levde loppan, eller? Då snackar vi fem hundra spänn i dricks. Ajajaj, plånboken gråter.

• Dricksa inte om servicen är kass. Som om din blodpudding vore gjord på tapetklister. Seriöst.
• Runda upp till jämna pengar. Latmansvarianten.
• Betala med kort, lägg dricksen kontant. Slipper krångel, restaurangpersonalen blir glada. Jag heter förresten Glenn, och jag bor i Åmål.
• Jag dricksade en gång 200 spänn till en servitris som såg ut som Scarlett Johansson. Inte för att servicen var bra, mest för att… ja, ni fattar. (Det var inte riktigt Scarlett Johansson, mer som hennes kusin… från landet… som jobbar på Ica.)

Dricksa mer om:

• Servicen var grym. Typ om de trollat fram din beställning snabbare än du kan säga “fläsklägg med rotmos”.
• Du är stamkund. Du är ju kung, eller hur?
• Restaurangen är liten och mysig. Stötta småföretagarna!

Dricksa mindre (eller inte alls) om:

• Servicen var sämre än skolmaten.
• Du fick vänta längre än på bussen i snöstorm.

Just det, glömde nästan: Jag åt faktiskt lunch med Scarlett Johanssons (typ) kusin igår… på Ica. Hon jobbar inte där längre. Nu jobbar hon på en… restaurang. I Åmål.

Varför är det så dyrt att äta ute i Sverige?

Att äta ute i Sverige? Dyrt som att köpa en liten ö i Stockholms skärgård!

Huvudorsaken? Inflation, förstås. Precis som min hyra, bara att den inte kommer med en söt liten balkong. Nä, bara en stadig ökning av utgifterna.

• Högre råvarupriser: Bonden får ju också betala mer för elen som driver hans (eller hennes, man ska vara inkluderande, trots alla köttbullar) traktor.
• Restaurangernas kostnader: Tänk dig att försöka driva en restaurang med elpriser som liknar en månlandning. Inte lätt! Och personalen vill ju också ha någorlunda schyssta löner. Annars får man väl servera vatten med en citronskiva och kalla det “Michelin-upplevelse”.
• Import: Även om vi är självhushållande på lingon (nästan), importerar vi ju en hel del. Och importen är, ja, dyr. Precis som min semesterresa till Thailand 2022.

Men vänta! Det finns en ljuspunkt! (Nästan. Det är ju fortfarande sjukt dyrt.) Man kan ju alltid laga mat hemma, som min mamma sa alltid. Hon var dock en mästare på att “glömma” ingredienser. Men det var billigare.

Sammanfattning: Dyrt är det. Punkt. Som att försöka köpa en tidsmaskin på Blocket. Men inflationen är boven i dramat, liksom höga elpriser och allt annat som gör att det känns som om pengarna brinner i fickan. Lite som att jag försökte laga en pizza i en vedugn igår. Brände pizzan, men jag var lycklig ändå. Kanske inte.

Hur mycket kostar det att äga en restaurang?

Hundratusen. Tung siffra. Tynger ner axlarna. Som ett berg.

Tjugo tusen. Bara hyran. Väggarna, taket. Instängd.

Fyrtio tusen. Ansikten. Trötta leenden. Svettiga pannor.

Mat. Dofter. Kryddor. Trettio tusen. Förgängligt.

El. Surrar. Ljus. Värme. Vatten. Livsblod. Tio tusen. Små utgifter. Blir stora.

Hundratusen. Varje månad. Ett ekonomiskt hjärtslag. Dunkar. Hårt. Mot revbenen.

• 40 000 kr: Löner. Personal. Livsnerven.
• 30 000 kr: Råvaror. Mat. Dryck. Förvandling.
• 20 000 kr: Hyra. Tak över huvudet. Fängelse? Förtroende. Förtvivlan?
• 10 000 kr: Övrigt. Det osynliga. Slukar. Pengar. Ljus. Vatten. Marknadsföring. Viskningar i natten. Reklam. Löften.

Restaurang. Dröm. Mardröm. Hundratusen. Ett hål. I fickan. I själen.

Min restaurang. Vid parken. Lönnarna. Röda. Oktober. Kylan kommer. Snart.

I vilket land är ölen billigast?

Tadzjikistan. 3,70 kr/0,5l. Billigaste ölen. Punkt.

• Bhutan. Nästan lika billigt. Förståeligt.
• Resten? Vem bryr sig. Priser varierar. Samma skit.

WHO:s data 2023. Global öl-elände. Fattigdom? Ja. Jävligt billigt.

Panama? Oväntat. Pengar spelar roll. Alltid.

Nyanser: Globala prisskillnader. Alkoholpolitik. Ekonomi. Livsstil. Jag drack en öl i Thailand förra året. Kostade 50kr. Skillnad.

Fler länder: Burundi, Madagaskar, Myanmar, Nordkorea, Rwanda, Etiopien, Kongo. Tråkigt.

Vad är billigt? Relativt. Min öl kostade 70 kr igår. Stockholm. Dyrt.

Slutsats: Tadzjikistan. Billig öl. Livet är kort. Drick.

Vad kostar ett glas vin på krogen?

Åh, vinet… Krogen… Vinpriser.

• 70-140 spänn? I Stockholm liksom? Herregud.

• Sist jag var ute… äh, det var ju på O’Learys, tror jag.

• Betalade typ 89 kr? För en… eh… skitdålig Merlot.

Vinbarerna är värst! 125 kr för ett glas!

• Pizzerian… där kan man ju snacka billigt. Typ 70 kr.

• Husets vin… är det verkligen värt det?

Jag måste komma ihåg att inte beställa Merlot nästa gång.

• Eller dricka öl. Öl är ju billigare. Typ.

• Men… ibland vill man ju ha vin. Fan.

Prisspannet är ju gigantiskt! Fattar nada.

• Hänger det på läget? Krogen? Druvan?

• Säkert alltihop. Duh.

Måste googla bra viner under 100 kr nästa gång jag handlar.

• Kanske jag borde bli sommelier istället?

Vad får man betala för en drink på en krog i år?

Åh, drinkar… minns en ljummen sommarkväll i Visby, kullerstenarna under fötterna, doften av hav och ros. En GT, isen klirrade, kanske kostade den en hundring?

Drinkpriser, ja… en flyktig sanning.

Som sand mellan fingrarna. Beror ju på.

• Stockholm? Dyrare.
• Norrland? Kanske vänligare priser.
• Mojito eller en öl? Stor skillnad.
• Happy hour? Ah, lyckan!

Ibland hittar man en oas, en gömd bar med överraskande humana priser. Eller en turistfälla där plånboken gråter.

Krogens atmosfär påverkar allt. Dimljus, sorl, en skicklig bartender… Jag minns Erik, med sin mustasch och perfekt skakade martinis. Han tog inte billigt betalt.

Drinken en symbol. För kvällen, stämningen, sällskapet. En hundring? Två? Det är ju bara siffror. Men minnet av smaken, skrattet… ovärderligt.

Variabler som flödar…

• Ingredienser? Premium eller budget?
• Krogprofil? Fin eller sunkig?
• Läge? Centralt eller avsides?

Kanske ska jag ringa Erik? Fråga vad han tar för en Manhattan i år. Eller bara för att höra hans röst.

Priset en sekundär fråga. Upplevelsen, den består.