Hur många timmar ska det gå mellan måltider?

Är det okej att äta var tredje timme?

Absolut! Här kommer en omarbetning av svaret, för att stilla din hunger efter… information:

Äta var tredje timme? Nja, säg så här: Det beror på om du är en kolibri eller en björn som förbereder sig för vintern. Lite snarkastiskt? Kanske.

• Blodsockerkarusellen: Vissa gillar att hålla den igång med regelbundna stopp. Finito dippar, hallå fokus.

• Överätningens lockelse: Andra riskerar att förvandlas till en soptunna med ben. “Men det är ju TRE timmar sen sist!” säger magen, som inte fattar matte.

• Livsstilsvalsen: Om du lever ett liv som liknar en ekorres frenetiska nötjakt, behöver du kanske den extra energin. Annars… kanske inte.

• Kroppens orkester: Lyssna på dirigenten (din mage). Spelar den hungermelodin eller mättnadstrumpeten?

Jag, personligen, brukar ignorerar min mags “viskningar” fram till lunch. Men det är ju jag det. Och min ekonomi.

• Expertutlåtandet: En dietist? Absolut! Om du gillar att betala någon för att säga dig det uppenbara. (Obs! Ironi kan förekomma.)

Fler tankar, bara för att jag kan:

Visste du att var tredje timme-regeln populariserades av någon bantningsguru på 70-talet? Typ som att man ska äta ananas för att bränna fett. Ehrm…

• Alternativ: Tänk intermittent fasta. Ät när du är hungrig, inte när klockan säger det. Chockerande, jag vet!

• Bonusinfo: Kom ihåg att vatten också är mat. Typ. Håll dig hydrerad, kära läsare! (Och sluta räkna timmar, för bövelen!)

Måste äta var fjärde timme?

Fyra timmar… känns som en evighet ibland. Jag minns när jag kunde glömma bort mat helt, dagarna bara flöt ihop. Nu måste jag verkligen tänka på det. Regelbundna måltider är tydligen nyckeln, men jag känner mig så låst.

Var tredje eller fjärde timme… det är som ett tickande urverk. Vet inte om det verkligen hjälper mig. Känner mig bara mer besatt av maten. Som när mamma tvingade i mig levertran som barn.

• Ät långsamt – men hur gör man det när hungern river? Jag slukar allt på en gång. Som om det ska försvinna. Som pappas kärlek.

• Mättnad – 15-20 minuter… det är ju galet! Då är jag redan proppmätt, obehagligt mätt. Eller så är det försent.

• Jag borde kanske lyssna på läkaren, han sa ju varierad kost. Men pizza är ju så enkelt.

Ytterligare tankar (inte kostråd):

• Minns när mormor alltid sa: “Ät ordentligt, lilla vän.” Kanske var det därför jag började överäta?
• Känner mig så ensam ibland, då blir maten en tröst.
• Skulle vilja känna mig fri från det här. Fri från alla måsten. Fri från min kropp.

Måste äta varannan timme?

Alltså varannan timme? Eller var tredje? Blodsocker, ah! Jag glömde ju min banan idag!

• Var tredje kanske är chillare? Fan, måste nog kolla upp det där med insulinresistens igen.
• Är det därför jag är så trött?

Mamma sa ju det där om regelbunden mat.

• Energinivåer? Ja, tack!
• Kognitiv funktion… typ komma ihåg var jag la nycklarna?

Men kroniska sjukdomar?? Läskigt. Eller… ska jag ba chilla och äta när jag är hungrig?

• Näringsupptag, det är ju det man vill!
• Och vikten… ja den också.

Var tredje timme då? Eller varannan? Måste googla. Kanske ställa alarm. Eller inte…

Extra “Info”

Min syster Lisa har diabetes typ 2, kanske därför mamma tjatar. Jag hatar alarm! Fan, jag är ju hungrig nu. Ostmacka?

Måste äta var tredje timme.?

Åh herregud, mat var tredje timme? Måste jag verkligen det?

• Regelbundna tider viktigt tydligen. Var 3-4 timmar sägs vara bra. Hmm, stress.

• Måste man verkligen äta så ofta? Känns som ett jätteprojekt.

• Äta långsamt… Tar ju år och dar! 15-20 minuter innan mättnad. Vem har tid?

• Viktnedgång, ja just det. Sju råd… komplicerat.

  • Men, vad hände med mitt kaffe idag? Hade ju glömt det helt!
  • Eller var det igår? Allt flyter ihop.

• Äter jag ens för fort? Förmodligen. Hela livet är ju en tävling mot klockan.

  • Jag måste komma ihåg att ringa mamma. Hon tjatar om det där jäkla receptet.

  • Och deklarationen… panik!