Hur förvarar man skinka bäst?

Åh, skinka! Det där med förvaring, va? Det är ju inte alltid så lätt, eller hur? Jag minns en gång när jag köpte en fantastisk serranoskinka i Spanien, direkt från en liten bybutik – en helt otrolig upplevelse! Den var så perfekt att jag var livrädd för att förstöra den. Serranoskinka, ja, den är ju rätt lätthanterlig, tydligen. Tål lite vad som helst nästan, läste jag någonstans. Men jag var ändå noga, höll den i ett lite svalare skåp. Man vill ju inte att den ska bli dålig, den där fantastiska smaken!

Sen har vi ju skinkan med ben. Oj, den där kräver lite mer respekt, tycker jag. Svalt och torrt, det är ju receptet, såklart. Tänk bara på mormors julskinka – den stod alltid i en sval källare, inlindad i tyg, och höll sig perfekt i flera veckor. Hur gjorde hon det egentligen? Det var magi, tror jag.

Och sen den här urbenade eller skivad skinkan… Det där är ju lite av en djungel! Jag råkade en gång köpa en sådan som blev konstig efter bara några dagar, trots att jag följde instruktionerna på förpackningen. Vad var det som gick fel? Jag vet inte, men sedan dess kollar jag alltid, alltid etiketten. Det är ju det enda sättet att vara säker, eller hur? Generellt sett, svalt och torrt, eller kallt i kylen, det verkar vara grejen. Men det är ju som sagt, väldigt beroende på hur den är producerad. Så läs etiketten, snälla du! Det är mitt bästa tips, efter många år av skinkrelaterade misstag och triumfer.