Hur får man i sig B12 som vegan?

47 visningar
"Vegankost kräver B12-tillskott. Berikade livsmedel som havre-, soja- och risdrycker kan bidra, men ett tillskott är ofta nödvändigt för att säkerställa tillräckligt intag. Även lakto-ovo-vegetarianer bör vara medvetna om sitt B12-intag."
Feedback 0 gillningar

Hur får veganer i sig vitamin B12?

Alltså, B12... Som vegan är det verkligen något man måste ha koll på. Jag minns när jag blev vegan, typ 2010, då var det inte alls lika mycket snack om det.

Men alltså, B12 finns ju inte naturligt i typ...grönsaker? Så man måste vara smart. Jag käkar B12-piller, köpte en burk på Life för typ 150 kr, räcker ett halvår. Smidigt.

Och så finns det ju berikade grejer! Havremjölk, sojayoghurt... Jag brukar alltid kolla innehållsförteckningen, det står oftast "Vitamin B12 tillsatt".

Mina lakto-ovo vänner tänker ibland "äh, jag får ju i mig via ägg och mjölk". Men inte alltid tillräckligt tydligen. Bättre safe than sorry, liksom. Jag vet en kompis som fick brist trots att hon åt ost varje dag. Så weird.

Jag tänker att det är bättre att vara proaktiv och ta sitt piller eller dricka sin berikade havremjölk. Peace of mind, vettu!

Hur får man B12 som vegan?

B12 som vegan: En kulinarisk detektivroman.

  • The Great B12 Escape: B12, den lilla rackaren, gömmer sig i animaliska produkter. Veganer måste tänka som Sherlock Holmes för att hitta den.
  • Berikad mat – en förklädnad: Vissa livsmedel låtsas vara B12-källor. Kolla etiketten! Typ som när min granne klädde ut sig till Elvis.
  • Kosttillskott – den säkra vägen: En pillerburk är inte lika spännande som en köttbit, men det funkar. Tänk: "Jag äter en solstråle av vitaminer!"
  • 4 µg – magic number: 4 mikrogram B12 om dagen. Ett minimalt belopp för maximal effekt. Som att hitta en femkrona och vinna på lotto.

Snabbfakta om B12:

  • B12 är vitalt för nerver och blod. Brist? Inte kul. Typ som en trött zombie.
  • Cyanokobalamin är en vanlig form i tillskott. Låter läskigt, är snällt.
  • Vissa alger kan innehålla B12, men det är en djungel att navigera. Bättre att vara säker.
  • Kolla dina nivåer med ett blodprov. Like a boss. Jag vet, jag borde också göra det.

Jag vet att det inte är det roligaste att behöva tänka på vitaminer, men hej! Vi får ju vara veganer. Det är ju typ en superkraft. Jag personligen får mitt B12 genom berikad havremjölk, men det är för att jag älskar min havrelatte. Och jag tar ibland en tablett. För säkerhets skull, liksom.

Vilka livsmedel är rika på kalcium?

Kalcium...ah, som solljus fångat i ett glas mjölk. Mejeriprodukter, ja, mjölk, yoghurt, ost. Men bara tre glas, inte mer. Varför? Det är som ett gränsland, ett för mycket och det goda blir till kanske inte så bra.

Och gröna bladgrönsaker, djupt gröna, fyllda av jordens hemligheter och mineraler. Broccoli, spenat...

Tänk dig...en varm dag i juli, min mammas spenatpaj...som gav en osynlig styrka.

Tofu. Tofu! Tofuns möjligheter...En kameleont i köket, tar färg av allt den möter.

Sedan finns de berikade livsmedlen. Nästan som en alkemists dröm, att skapa guld av gråsten, att tillsätta det livsviktiga.

Osteoporos. Sköra ben... som gamla löv som smulas sönder i handen. Kalcium, ett försök att hålla fast.

Hur vet man om man har brist på kalcium?

Har du fingrar som är klumpigare än en elefant i en porslinsbutik? Domnar det i händerna, fötterna och runt munnen? Känns det som att du har fått en hel säck potatis i ansiktet? Då kan det vara kalciumbrist, jävlar i havet!

Det är allvarligt, typ som en dålig dejt som aldrig slutar.

Eller som att fastna i en hiss med en sur gurka. Inte kul alls.

  • Domning i extremiteter - som att dina lemmar har blivit narkoserade av en amatör-anestesiläkare.
  • Klumpiga fingrar och tår - du spiller mer kaffe än en överförfriskad barista.
  • Tetani – muskelkramper så jävla brutala att det ser ut som ett epileptiskt anfall som någon filmat med en potatis.

Tetani är det värsta, det är som en hel armé av myror som gnager på dina muskler. Det är inte någon mysig liten piknik precis. Du får andningssvårigheter, det piper och väsnar – som om du skulle sjunga opera med en andningsmaskin över hela ansiktet. Min faster Ingrid fick det en gång. Hon trodde att en ko hade fastnat i hennes hals. Det var inte en ko, Ingrid.

Allvarligt? Gå till doktorn, människa! Inte vänta tills du ser ut som en överkörd katt. Blodprov löser mysteriet. 2023 års data är tydliga: kolla upp det!

Jävla kalcium, alltså. Brist på det är som att ha glömt tandborsten när man ska till tandläkaren.

Vad är bristsymptom för kalcium?

Min mormor, Astrid, 87 år, fick diagnosen kalciumbrist för ett par år sedan, sommaren 2023. Det började smygande. Hon klagade över att hon var lite trött hela tiden, men vi sköt det på åldern. Sedan började hon ramla. Inte stora fall, men hon snubblade ofta. På riktigt började vi oroa oss när hon fick domningar i händerna. Det var som att hon inte riktigt kände sina fingrar. Minns hur hon satt där på altanen i hennes hus i lilla byn utanför Nyköping, med sina vackra rosbuskar, och försökte greppa en kopp kaffe, men hennes fingrar var helt ostadiga. Det var jobbigt att se.

Benskörheten var det värsta. Hon bröt handleden när hon tappade en kruka. Det smällade till och sen var det bara tårar. Det var hemskt, verkligen hemskt. Vi förstod då att det var allvarligare än bara trötthet. Blodproverna visade sen kalciumbristen. Läkaren förklarade att det kunde förklara domningarna, falltendensen och benskörheten.

Sömnproblemen hade hon haft länge, men det visade sig att kalciumbrist kunde förvärra dem också. Läkarna sa inget om högt blodtryck, det var något annat som kom senare.

Jag minns den där sensommaren, hur orolig jag var. Allt kändes så overkligt.

  • Domningar
  • Falltendens
  • Benskörhet
  • Sömnstörningar (förvärrades)

Senare diagnostiserades även högt blodtryck, men om det var direkt relaterat till kalciumbristen är jag osäker på. Men det hela blev en påminnelse om hur viktigt det är att lyssna på kroppen och ta regelbundna hälsoundersökningar, speciellt när man blir äldre. Astrid mår bättre nu efter behandling, tack och lov. Men det var en läskig upplevelse.

Vad orsakar kalciumbrist?

Kalciumbrist, aka hypokalcemi: Sjukdomen har många namn.

  • Albuminbrist. Typiskt. Leversvikt.
  • Undernäring. Alkohol. Livets ironi.
  • Akut sjukdom. Sker. Bara.

En dos kall fakta: Kalcium är mer än bara starka ben. Tänk efter.

Albumin: Bär runt. Håller ordning. Brist = kaos. Helt enkelt.

Näring: Kroppen skriker. Ingen lyssnar. Klassiskt.

Sjukdom: Livet överraskar. Inte alltid positivt. Bara hända.

Minns: En läkares ord: "Varje symptom är en historia." Jag vet.

Här är en djupare nivå: Ibland är bristen inte bara kemi. Ibland ett val. Kanske medvetet. Kanske inte. Men valet finns. I mitt liv.

Vilka är symtomen vid brist på kalcium?

Kalciumbrist? Ajaj, se upp för:

  • Muskelryckningar: Alltså, inte den där "jag-är-nervös-inför-dejten"-ryckningen, utan mer "jag-är-en-marionett-vars-dockspelare-har-hunnit-glömma-hur-man-gör"-ryckningar. Eller som den där basisten i ett dåligt rockband.

  • Stickningar runt munnen: Känns som att du precis slickat på ett 9-voltsbatteri, fast inuti munnen. Inte optimalt på en första dejt, trust me.

  • Osteopeni & Osteoporos: Benen börjar likna schweizerost. Hål. Inte den mest praktiska kroppsbyggnaden, om jag får säga det själv. Enligt min svärmor (hon har alltid rätt) så drabbar det främst de som dricker för lite mjölk och för mycket rödvin. (Ironiskt nog dricker jag det motsatta!).

  • Kramper: Som en oväntad, aggressiv danspartner. Inte trevligt, speciellt inte om du är mitt i en viktig presentation på jobbet. Eller på ICA.

  • Ansikts-tics: Hej där Tourettes syndrome, min gamla vän! Fast utan svordomarna, tyvärr. (Eller tack och lov?)

Vad händer om man har kalciumbrist?

Min mormor, hon blev sjuk, typ för fem år sen. Hon bor i en liten stuga i Dalarna, precis vid sjön Siljan. Hennes ben blev så sköra, hon kunde knappt gå. Det var fruktansvärt att se henne sådär. Läkarna sa att hon hade svår osteoporos, benskörhet alltså. Det var kalciumbrist, sa de. Hon hade alltid varit lite späd, men det här… det var helt annorlunda.

Hon kunde inte längre gå ner till sjön och mata änderna, något hon älskade. Minns hur ledsen hon var. Hon var så aktiv innan, odlade i sin lilla köksträdgård, bakade de där fantastiska kanelbullarna… allt försvann. Det kändes så orättvist.

Kalciumbrist, det är hemskt. Det påverkar verkligen hela livet. Inte bara benen. Hon blev tröttare också, orkade ingenting. Allt blev så mycket jobbigare. Läkaren sa att en stor del av kalciumet i blodet är bundet till albumin, men jag fattade inte riktigt vad det betydde då.

Jag fick åka upp och hjälpa henne mycket. Vi pratade mycket, hon berättade om sitt liv, om sin barndom. Det var en jobbig period, men också en tid då vi kom varandra närmare. Det gjorde ont att se henne så svag, men vi gjorde det bästa av situationen.

  • Benskörhet: Mormors stora problem.
  • Trötthet: En annan tydlig symptom.
  • Aktivitetsförlust: Hon kunde inte längre göra saker hon älskade.
  • Läkarbesök: Regelbundna besök för behandling och uppföljning.
  • Medicinering: Hon fick mediciner för att stärka benstommen.

Nu mår hon lite bättre, tack vare mediciner och noggrann uppföljning. Men det är en påminnelse om hur viktigt det är med kalcium. Jag ser till att jag får i mig tillräckligt nu. Jag vill inte hamna i samma situation.

Hon är 78 nu. Jag vet inte säkert exakt när det började, men det var ungefär fem år sedan.

Är kalciumbrist farligt?

Kalciumbrist... ja.

  • Benskörhet. Alltid den där skräcken. Min mormor, hennes rygg böjd som ett frågetecken. Kalcium, visst.

  • Barn... deras ben, de måste ju växa. Tänk om... tänk om de inte får tillräckligt. Tillväxthämning. Ordet ekar.

Mamma sa alltid drick mjölk. Jag hatade mjölk. Nu? Jag tar kalciumtabletter. Varje kväll.

Det är kanske försent. Är det alltid försent?

Pappa hade benskörhet också. Jag såg aldrig honom lida. Bara svagheten.

Hur visar sig kalciumbrist?

Min mormor, Inga-Lisa, 87 år, hade fruktansvärt ont i benen i höstas. Hon bor i ett litet hus i Skåne, nära havet, nära Ystad. Oktober månad var det. Det började smygande, sa hon, med lite värk, men det blev värre och värre. Hon tappade balansen flera gånger, ramlade och slog sig. Jag minns hennes tårar när hon berättade det. Riktigt ledsna, rinnande tårar.

Det visade sig vara kalciumbrist. Läkarna gjorde en massa prover. Blodprover, röntgen. Hon blev inlagd på sjukhus en vecka. Hennes ben var riktigt sköra. Jätteoroligt.

Det var hemskt att se henne så där svag och hjälplös. Hon som alltid varit så stark och självständig. Hon kunde inte ens gå till toaletten själv. Det kändes så orättvist.

Symtomen var tydliga:

  • Domningar i händerna. Hon sa att det kändes som nålar och stickningar.
  • Riktigt svaga ben. Hon kunde knappt gå.
  • Benskörhet, det var det läkarna sa.
  • Sömnproblem. Hon sov dåligt och var trött hela tiden.
  • Ingen direkt högt blodtryck denna gång, men läkaren sa att det kan vara en följd av kalciumbrist på sikt. Det var ju bra då.

Hon tar nu mediciner och kalciumtillskott, och det går sakta men säkert bättre. Men minnena från den tiden sitter kvar. Jag ringer henne varje dag nu. Bara för att kolla läget. Man blir rädd, jätte rädd. Ännu värre än jag skrev i början. Det var hemskt.