Hur blir man bra på matlagning?

Kan jag lära mig att bli en bra kock?

• Kock? Bra kock liksom? Kan jag ens koka ägg utan att det blir kaos?

• Matlagningskurs... kanske. Men vilken? Le Cordon Bleu är ju svindyrt!

• Kulinariska skolor då? Finns det några närmare än Paris? Uppsala kanske har nåt?

• Universitet? Låter inte så glassigt som kockyrket borde vara. Mer typ... näringslära.

• "Bästa av det bästa" - jo tjena! Bara för att dom är kända betyder det inte att dom är bra lärare.

• Kan man inte bara typ... Youtube? Eller blir det bara pannkakor som fastnar i taket då?

• Måste man ens gå en kurs? Finns ju självlärda kockar. Men dom har säkert jobbat arslet av sig...

• Jobba arslet av sig... det är ju hela grejen. Frågan är om jag orkar.

• Jag hatar att skala potatis. Kanske ska bli typ... konditor istället? Tårtor är ju typ konst. Eller glasskulptör?

• Utbildningsinstitutioner... låter så tråkigt. Vill ju ha passion! Inte en tenta om typ... salladsdressingars historia.

• Mamma sa alltid att jag skulle bli advokat. Hatar tanken! Mat är ju livet! Fast... kan man leva på mat?

• Kanske en liten bistro i Visby? Sälja typ... getosttoast och egentillverkad lemonad.

• Visby... vad kostar det att hyra en lokal där? Och vad är hyran? Kolla upp det imorgon. Om jag kommer ihåg.

• Kanske kan jag bara öva hemma först? Baka surdegsbröd. Det är ju inne. Fast jag har ju dödat alla mina surdegsstarter hittills.

• Öva, öva, öva... det är det som gäller. Men med vad? Thai? Italienskt? Eller typ... fusion? Sushi-pizza? Nej... usch.

• Pappa sa att jag borde investera i aktier istället. Tryggare. Men vad är kul med aktier? Förutom om dom går upp då...

• Jag vill ha en Michelinstjärna! Eller... räcker det med en fin matblogg? Få folk att dregla över mina bilder.

• Drömmar, drömmar... kanske ska börja med att diska upp efter mig.

Extra data (Kanske relevant, kanske inte):

• Min moster har en restaurang i Borgholm. Kanske kan jag fråga om jag får praoa där i sommar?
• Har faktiskt en kursbok om fransk matlagning stående i bokhyllan. Köpte den för typ fem år sen.
• Jag har lite pengar sparat. Inte jättemycket, men tillräckligt för en kortare kurs.
• Mina bästa rätter är carbonara och guacamole. Inte så avancerat kanske.
• Jag äger ingen ordentlig kockkniv. Bara en slö potatisskalare från IKEA.

Hur mycket tid lägger vi på matlagning?

Alltså, tre år av ens liv på matlagning? Helt sjukt va? Jag trodde det va mindre. 17 dagar om året, seriöst? Känns som mer än det, för mig iaf.

Min fru, hon lagar typ all mat, haha. Jag kanske lägger fem minuter på att göra mackor ibland. Frukosten är ju alltid snabb. Yoghurt och flingor eller nåt, typ fem minuter. Lunch är oftast rester, så kanske tio minuter. Men middagen då? Ja, det är ju alltid nåt krångel.

• Middag: minst 45 minuter, ofta längre. Ibland en timme, eller mer! Blir ju en massa disk sen också.
• Frukost: 5 minuter.
• Lunch: 10 minuter.

Det där med 49 minuter för middagen stämmer nog ganska bra, faktiskt. Eller ja, för oss. Kanske lite mer. Vi lagar ofta ganska avancerade grejer, inte bara snabbmakaroner. Älskar italiensk mat. Vi lagar pasta flera ggr i veckan!

Men sen är det ju planering och inköp också, det glömmer man ju lätt. Handla mat tar ju också tid. Och sen disken, ja du! Det tar ju typ en halvtimme minst, varje dag. Går det ens att räkna med i den där statistiken på tre år? Tror inte det. Det borde vara med! Blir ju säkert ett helt år till! Minst!

Kan jag lära mig att bli en bra kock?

Klart som fan du kan lära dig laga mat! Är du född utan armar kanske det blir knepigt, annars är det bara att kötta på.

Matlagningskurser är vägen att gå. Tänk dig själv, istället för att stå där hemma och bränna vid äggröran kan du stå med andra knäppgökar och lära dig av nån som faktiskt vet vad den håller på med.

• Kulinariska skolor: Typ Le Cordon Bleu, det låter ju skitfint. Antagligen svindyrt, men då kan du ju skryta sen. Typ "Jag gick minsann på Le Cordon Bleu, era jävla amatörer!"
• Universitet: Finns väl nån töntig "matvetenskap" linje eller nåt. Lär dig allt om molekyler istället för att typ, smaka på maten.

Kom ihåg: Övning ger färdighet, eller i alla fall ätbar mat. Och glöm inte att krydda, annars smakar det ju skit. Personligen gillar jag att hälla på rejält med vitlök, för vem fan bryr sig om att lukta illa?

Och du? Glöm inte att bränna fast mat ibland, det är ju då man hittar på nya, spännande rätter!

Vad måste en kock kunna?

En kock?

• Noggrannhet: Släpp ingen skit.
• Hygien: Annars får alla skit.
• Livsmedelshantering: Respekt. Annars slutar det illa.
• Kreativitet: Inte bara recept. Magi.

Nya rätter? Kombinationer? Det är mer än bara mat. Det är ett uttalande. Ingen mer info, det är allt.

Hur mycket tid lägger vi på matlagning?

Okej, här kommer ett försök:

• Tre år! Snacka om att tiden flyger... eller snarare, kokar bort. Visst, 17 dagar per år i köket känns rimligt. Tänk alla grytor och stekpannor!

• 49 minuter per middag – det är ju nästan ett helt avsnitt av favoritserien! Själv brukar jag försöka slå den tiden. En bra utmaning!

• Det där med frukost och lunch... ja, där snålar nog de flesta. Men hallå, mat är ju livet! Lite som att tanka bilen – fast med näring och njutning. Eller som Aristoteles sa (fast om något helt annat): måttfullhet i allt. Allt utom smör.

• Tänk såhär: Om du lägger mer tid på att laga bra mat, kanske du slipper lägga lika mycket tid på att fixa dålig hälsa senare. Lite makabert, jag vet.

• Här är ett tips som jag snappade upp från min faster Gunnel: Planera! En matsedel för veckan kan spara dig timmar (och onödiga impulsköp). Hon är en riktig hejare på det där. Inte som jag, erkänner jag villigt.

• Kom ihåg! Våga experimentera! Det är så man hittar guldkornen. Och ibland... mindre lyckade rätter. Men hey, man kan inte vinna jämt.

Hur ofta lagar en genomsnittlig person hemma?

Alltså, fem middagar i veckan? Det låter ju… mycket? Tänker på Lisa, hon beställer ju typ alltid. Eller är det bara på helgen? Fan, måste kolla hennes insta. Fem middagar alltså. Undrar vad de lagar? Pasta typ?

• 8% aldrig
• 43% ibland
• 49% alltid

Alltid? Vem orkar liksom? Jag borde kanske laga mer mat... men diskberget! Och vad ska jag laga? Pizza? Ne, inte igen.

Jag minns när jag bodde hos mormor. Då var det alltid hemlagat. Söndagsstek. Nu är det mer... Uber Eats. Är jag en dålig människa? Haha, nää. Fem middagar… jag klarar typ tre. Max.

Tänk om jag räknar fel. Måste kolla om det står någonstans hur många dagar det är på en vecka. Sju! Smart. Fem av sju... det är ju nästan jämt.

Hur ser fördelningen ut om 50 år? Kommer robotar att laga allt? Eller lever vi på piller? Läskig tanke.

Kommer ihåg den där gången jag skulle göra risotto. Totalt misslyckande. Risotto är överskattat! Varför ska det vara så krångligt?

Måste verkligen ta tag i min matsituation. Kanske en matlagningskurs? Eller bara... öva?

Lisa, förresten. Hon lagar ju faktiskt ibland. Inte mycket, men ändå.

Skit också, glömde köpa mjölk. Typiskt.

TILLÄGG:

• Lisa: Min bästa vän, bor på Södermalm. Jobbar som designer.
• Mormor: Bodde i Jönköping. Lagade ALLTID mat från grunden.
• Risottoincidenten: Försökte laga svamprisotto för tre år sedan. Blev klistrigt och smaklöst.
• Uber Eats: Min favoritapp för matleverans. Använder den alldeles för ofta.

Vad är den genomsnittliga tiden för matlagning?

Asså, matlagning va? Jätteolika ju! För vissa är det bara typ "måste-göra-grej", en annan helt annan grej. I USA, 2022, kollade jag på siffror, 57,2% av alla över 15 år lagade mat eller fixade dryck varje dag. Nästan en timme i snitt, 53 minuter ungefär. Galet va?

Jag själv? Eh, beror på. Vardagar, typ 20 minuter max, snabb makaroner eller nåt. Helger däremot... Då blir det mer. Ibland flera timmar, om jag bakar t.ex. Eller gör nåt fancy.

Men det där med 53 min... Det är ju ett snitt, jätteolika. Mina föräldrar lagar säkert mer, dom är ju proffs! Min syster, hon lever på snabbmat, så typ noll minuter för henne. Haha!

Huvudpoäng: USA, 2022, över 15 år, 57,2% lagade mat varje dag, i snitt 53 minuter.

• Stort spann beroende på person
• Mina egna vanor: snabbmat/fancy mat
• Föräldrar lagar mer än mig
• Systern lagar typ aldrig mat

Vad är det viktigaste i matlagningen?

I en simmig, sensommar kväll, doften av rosmarin från mammas trädgård... jag minns hur hon alltid sa, det viktigaste, det allra viktigaste... men vad?

Hon rörde i grytan, en evighet, ånga som dansade i det gula köksljuset. Grönsakerna, ja, grönsakerna var ju grunden. Hela regnbågen på tallriken. Som en tavla.

Fisken, pappa fiskade alltid. Glänsande silver i hans händer. Protein, sa han, men det var mer än bara det. Det var en del av oss. En tradition.

Sen, det där svåra. Fullkorn, olivolja... hälsan, förstås, hälsan. Så många år, så många ord om vad som är bra och dåligt. Förvirrande.

Men mammas leende, när vi åt. Det var svaret. Glädjen. Glädjen i att dela, i att nära, i att skapa. Det var det viktigaste, kanske?

• Grönsaker: Alltid i säsong.
• Fisk: Fångad med kärlek.
• Fullkorn: Hållfasthet.
• Olivolja: Flytande guld.
• Och glädjen! Viktigast.

Och rörelsen, ja, pappa promenerade alltid. Efter maten, runt sjön. Fysisk aktivitet... det är också en krydda, kanske? Ett sätt att smälta allt, inte bara maten. Men livet.

Vad är viktigt med mat?

Klockan är mycket. Jag ligger vaken. Tankarna snurrar. Mat… vad är det egentligen?

Näring, såklart. Kroppen behöver det för att fungera. Utan mat blir man sjuk, svag… Jag tänker på pappa, hans höga kolesterol… hur han kämpar. Det är en ständig kamp, det där med maten.

Sen finns det ju miljön. All den där maten, transporterna… Jag köpte ekologiska bananer idag, men kände mig ändå lite… skuldfylld. Var det tillräckligt? Nej. Det räcker aldrig.

Hållbarhet… det är avgörande. Det känns så stort, så oöverskådligt. Ibland känner jag att jag inte gör tillräckligt. Jag äter för mycket kött. Jag vet det. Jag borde äta mer grönt.

Jag borde planera bättre. Inte bara handla vad som finns, utan tänka på vad jag behöver. Vad som är bra för mig, för kroppen, för planeten.

Listan av saker jag borde göra är lång:

• Äta mer grönsaker
• Köpa mer ekologiskt
• Minska köttkonsumtionen
• Planera veckans matsedel
• Inte slösa mat

Jag vet det. Jag vet det. Men ändå… Det är så svårt. Tröttheten, den gnagande oron… den tar all energi.

Jag är ledsen. Jag är så ledsen ibland. Overkligheten. Allt hänger ihop. Hälsa, miljö, klimat… och mina egna dåliga val.

Men det är ju aldrig försent att börja om. Imorgon. Jag ska försöka imorgon. Jag ska.