Hur är surströmming gjord?
"Surströmming – en svensk delikatess – tillverkas genom jäsning. Renskad strömming saltas och läggs i kar för att jäsa. Genom autolys och bakterier bildas syror som ger den karaktäristiska, starka doften."
Hur görs surströmming? Steg-för-steg guide till tillverkning?
Oj, surströmming… Min farfar, han fiskade själv i Ångermanland, sommaren 1987, och gjorde det ibland. Inte varje år, förstås. Det var ett jobb! Mycket salt, massor av strömming, och sen… väntan.
Han började med att rensa fisken, jätte noga. Sedan packades den i stora träkar, salt överallt. Det luktade inte gott, direkt, men inte så hemskt som den färdiga produkten. Minns den där typen av saltlukt, lite fiskig.
Sen var det bara vänta. Många veckor, i ett svalt utrymme. Processen, jäsningen, det var som magi nästan. Fisken bryts ned, enzymerna, bakterier… det bildas syror. Lite läskigt, faktiskt.
Resultatet? En burk som nästan exploderar när man öppnar den. En doft som… ja, du vet. Otroligt stark. Inte min grej, men farfar älskade det. Han brukade äta det med potatis och tunnbröd, runt september. Jag tror det kostade typ 25 kronor burken då.
Minns att man höll andan när han öppnade den… jäklar vad det luktade. Men farfar, han bara skrattade. Tradition, sa han. En del av livet där uppe i norr.
Varför luktar surströmming illa?
Surströmming? Fy fan vad det luktar! Som en bajamaja som fått ligga i solen i en vecka, blandat med en gammal strumpa och en död iller.
Hududsaken är jäsningen, grabbar! Det är som att fisken genomgår en massiv, explosiv fylla. En riktig orgie av mjölksyrabakterier, typ!
- Jäsningen bildar svavelväte, som luktar skit. Riktigt, riktigt skit.
- Och butyrsyra, det är det där som får dig att vilja spy. Det luktar svettiga fötter i en spårvagn i juli. Allvarligt.
- Plus en massa andra äckliga grejer, en riktig kemisk soppa. Jag har hört att de blandar i lite djävulsskit också. Skämt å sido.
Det är alltså ingen slump att man äter surströmming utomhus, eller i ett väldigt välventilerat rum. Annars kräks du. Du kan även dö av lukten. Nästan. Min granne fick i alla fall svimma. Men han var också lite känslig.
Kort sagt: Jäsning = skitlukt. Jävligt vidrig skitlukt.
Varför luktar surströmming illa?
Mörkret viskar, och jag… jag funderar på den där surströmmingen.
-
Jäsningen skapar den där stanken. Det är bakteriernas verk, nedbrytningen.
-
Det är inte bara fisken. Det är liksom en kemisk cocktail av syror. Syrorna som stinker, som fastnar.
Jag minns en gång, ute i min farfars stuga. Han öppnade en burk, och hela himlen verkade mörkna. Jag höll andan.
- Svavelväte, smörsyra… namnen på eländet.
Han skrattade bara, farfar. “En riktig delikatess”, sa han. Jag tvivlar än.
- Det är tradition, ju. Någon måste ju tycka om det. Men jag? Aldrig.
Doften sätter sig i kläderna, i håret, i minnena. Och jag ligger här, undrar varför vissa saker måste vara så… illa.
Fakta: Jag vägrade smaka den där gången. Min syster, Anna, åt. Hon spydde. Farfar skrattade mer. Konstigt nog saknar jag honom. Även farfars surströmming. Men bara lite.
Kommentera svaret:
Tack för dina kommentarer! Din feedback är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra våra svar i framtiden.