Finns det vin utan tanniner?

Alltså, vin utan tanniner… finns det ens? Jag har funderat på det här ganska mycket på sistone. För jag har ju fastnat lite för naturviner, det är något med hela grejen som lockar mig. Men så hörde jag något som verkligen sänkte mig lite grann. Att just naturviner, speciellt de vita, liksom inte håller lika bra. Alltså, snacka om att dämpa entusiasmen!

Det känns ju lite orättvist, eller hur? Att man liksom ska behöva välja mellan att dricka något som är lite snällare mot planeten och att faktiskt kunna spara det i kylen en vecka utan att det smakar… ja, ni vet. Men sen tänker jag, okej, vita viner har ju inga tanniner. Och det är ju de där tanninerna som liksom agerar som en sorts naturlig konservator, typ. Så kanske är det inte så konstigt ändå.

Minns en gång, jag köpte en flaska “orangevin”, en naturvariant som jag var så peppad på. Supertrendigt, liksom. Betalade en slant. Och efter typ två dagar i kylen så smakade det bara… ja, jag vet inte, lite platt. Lite som om all energi hade runnit ur det. Jag tänkte, “Men hallå? Jag har ju knappt hunnit njuta!” Kanske hade jag fel, kanske var det bara en dålig flaska. Men det satte sig ändå.

Men ändå… lite surt är det ju. Jag menar, ska man verkligen behöva kompromissa med hållbarheten bara för att få ett vin som känns mer… levande? Jag vet inte. Jag hoppas verkligen att de där duktiga vinmakarna hittar något sätt att lösa det. För jag vill ju kunna dricka naturvin utan att behöva stressa upp det på direkten. Är det för mycket begärt, liksom?