Är växtbaserat protein bäst?

1 år sedan 38 visningar

"Växtbaserat protein? Mångfald är nyckeln! Soja, ris, ärtor – bra alternativ, men ingen ensam vinnare. För optimal hälsa, kombinera växtbaserat med animaliskt protein för ett komplett näringsintag."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Är växtbaserat protein det bästa valet?

Alltså, "bästa" växtbaserade proteinet... hmm. Jag vet inte riktigt om det finns något sånt faktiskt.

Sojaprotein, ja det är väl det man hört mest om, typ att det funkar bra. Men jag har testat ärtprotein också, och risprotein. Okej alternativ liksom.

Komplett näring? Aah, det är ju där det blir klurigt. Jag tänker att man behöver blanda. Både växter och animaliska grejer, för att få allting. Jag brukar köra en mix.

Förresten, en gång i somras, typ juli någongång, 2022 tror jag det var, så köpte jag en jättestor påse ärtprotein på Body Nutrition i Stockholm, kostade typ 300 spänn. Jag trodde jag skulle bli värsta superatleten, haha.

Men nä, det funkar inte så enkelt. Varierad kost är grejen, det har jag fattat nu.

Är veganskt proteinpulver lika bra?

Veganskt protein? Meh.

Leucinnivåer? Längre, ja. Betyder det något? Debattabelt. Min egen erfarenhet? Svagare pump.
Biotillgänglighet? Lägre. Fakta. Kroppen absorberar mindre. Enkelt.

Studier visar motsatsen? Okej. Vetenskap är subjektivt. Jag litar på min kropp. Den talar ett tydligt språk.

Resultaten? Likvärdiga. Ja, på papperet. I verkligheten? Skillnad märks. Prestanda? Subjektivt, igen.

Jag tränar 3 gånger i veckan, styrketräning. Mitt proteinpulver? Vassle. Funkar för mig. Point.

2023 års data? Samma sak. Inget nytt under solen.

Mer leucin? Bra för muskeluppbyggnad. Men absorptionen? Nyckel till optimal tillväxt. Förstår du?

Jag föredrar vassle. Mitt val. Inget rätt eller fel. Bara olika vägar. Eller?

Vad innehåller mest protein veganer?

Veganproteinbomber? Ja, fan också!

Tofu, det där vita grejset som smakar ungefär ingenting om man inte kryddar det till döds, är en riktig protein-kung. Tänk en fluffig, vit protein-klump, som en… ja, en protein-tjockis.

Sen har vi bönor. Bönor, bönor, bönor! Som små protein-kulor, fast gröna eller bruna. Eller vita, beroende på vilken typ av protein-mani man är inne på. Jävla bra käk, om man inte är allergisk förstås. Min granne blev sjuk av bönor, stackarn.

Linser då? Små gröna protein-piller. Perfekta i en soppa, eller bara som de är, om man är en riktig protein-ninja.

Quinoa? Jaja, superfooden. Protein-kungen på tronen, fast i kornform. Smakar som… ja, quinoa, helt ärligt. Men protein, det innehåller den, det jävla lilla kornet.

Nötter och frön? Små protein-bomber, perfekta i müslin eller som snacks när man är vrålhungrig och behöver protein. Tänk små protein-granater, som exploderar i munnen. Jag älskar mandlar. Riktiga protein-doningar.

Och så har vi… spannmål. Ja, bröd, pasta, ris, bulgur. Protein? Ja, lite i alla fall. Men inte lika mycket som bönorna, eller tofu. Lite som att jämföra en myra med en elefant.

Sammanfattning för lata veganer:

Tofu: Protein-mästaren.
Bönor: Protein-kungligheter.
Linser: Protein-piller.
Quinoa: Protein-korn.
Nötter & frön: Protein-granater.
Spannmål: Lite protein, men ändå.

Extra info, för den som vill veta mer (eller inte): Jag åt en hel burk kikärtor igår. Det var… en upplevelse. Min mage har fortfarande inte riktigt återhämtat sig. Men proteinet? Det fick jag i alla fall. Jag kollade näringsvärden igår, på nätet. Glömde skriva ner det, men mycket protein fanns det i alla fall. Lovar.