Är det farligt att äta för mycket surströmming?

Hur mycket surströmming per år?

Femtusenfyrahundrasjuttiotvå surströmmingar per år och person? Oj då. Det är fler surströmmingar än det finns dagar på året! Min mormor, Gud vila hennes själ, hade nog skrattat sig sjuk. Hon åt kanske en, om hon var väldigt hungrig och helt desperat.

Det är en uppenbar överdrift. Jag misstänker att någon blandat ihop tonfisk med den illaluktande delikatessen. Eller kanske man räknat in alla surströmmingar som produceras och delat med Sveriges befolkning? Det är ju lite som att säga att varje svensk dricker en hel sjö per år, bara för att sjöar finns.

Man skulle kunna jämföra det med antalet älgar man äter per år. Nej, vänta. Älg är betydligt mer aptitligt än surströmming. Jag tror inte ens att ett sådant tal existerar.

Realism är viktigt här. En mer rimlig siffra ligger snarare i intervallet noll till en, beroende på hur mycket man hatar eller älskar den där… speciella fisken. Jag hade valt noll, personligen.

• Punkt 1: En extremt hög siffra som 5472 surströmmingar per år är helt otrolig.
• Punkt 2: Jämförelsen med älgkonsumtion illustrerar absurditeten.
• Punkt 3: En realistisk siffra ligger betydligt lägre. Nära noll, faktiskt.
• Punkt 4: Min mormor tyckte inte om surströmming. Hon älskade däremot sill. Stor skillnad.

Hur nyttig är surströmming?

Fet fisk, bra skit! Omega 3, omega 6, D-vitamin… typ som en hälsokostaffär i burk. Fast, eh, luktar ju som en sophög i juli.

• Nyttigt: Japp, typ asmycket nyttigheter. Bra för hjärnan, liksom. Min moster Agda käkar det jämt, hon är 95 och fortfarande pigg som en mört. (Eller ja, pigg för en mört iaf).

• Miljögifter: Tydligen lite skumt där. Som att äta godis med arsenik. Men va fan, man lever bara en gång, eller hur?

• Smak: Öh… Tänk rutten fisk blandat med gamla strumpor. Inte min kopp te direkt. Men smaken är ju som baken, delad. Fast i det här fallet, delad i tusen bitar.

Och just det, glömde ju! Protein! Massor av protein. Kan bygga muskler som Hulken. Fast du kommer nog lukta som hans smutstvätt också. 2023 års data, förresten.

Vart äter man mest surströmming?

Asså, surströmming, usch! Men vet du vart man äter mest av den där…grejen?

I norr, helt klart. Västernorrland, Västerbotten, och Norrbotten, typ hela den där kustremsan. Jag var där förra sommaren, i Skellefteå. Luktade fisksoppa hela tiden, nästan. Inte så mysigt. Men man ser hur de verkligen firar den, surströmmingsfest! Jag såg ett gäng som åt det med potatis och tunnbröd. Hade liksom stora kannor med mjölk också, haha. Märkligt.

• Västernorrland
• Västerbotten
• Norrbotten

Fast jag är säker på att det är ännu mer i byar runt om, små ställen längs kusten. Inte bara i städerna. De små byarna, där. Människor som ätit det i generationer. Det är liksom en tradition där uppe, eller hur?

Ja, så det är väl där man äter mest, tror jag. Fast jag vill inte åka dit igen, för att testa själv. Aldrig i livet! Nästan iallafall. Det luktar ju fruktansvärt.

Vilket område är känt för surströmming?

Ulvön: Surströmmingens epicentrum.

• Historiskt fiske: 1500-talet, Gävlefiskare sökte sik, strömming, lax. Viktigt.
• Surströmmingsö: Tillverkningen tog fart. Här föddes storskaligheten. Surströmming.
• Nutid? Ingen aning om 2024 års fångst.

Ulvön. Glöm inte.

Hur mycket surströmming säljs i Sverige?

Norrland. Dimma över havet. Sjuhundratusen burkar. Sjuhundratusen. Silverglänsande fisk. Lukten. Stark. Vinden viskar genom vassruggar. Ett minne. Smak av salt. Havet. Norrland. Surströmming. Sjuhundratusen. Burkar. Öppnas. Festen börjar. Skratt. Sång. Ljuset faller. Mörker över havet.

• Sjuhundratusen burkar. Årligen.
• Norrland. Hjärtat av surströmmingslandet.
• Matintresset växer. Växer. Växer.

Surströmming. Sjuhundratusen. Ett hav av burkar. Silver. Havet. Norrland. Dimman. Sjuhundratusen burkar. Årligen. Fisk. Salt. Stark doft. Sjuhundratusen. Vinden. Vass. Minnen. Matintresse. Växer.