Är beef wellington en dyr rätt?

Är Beef Wellington en lyxig rätt? Vad kostar en Beef Wellington?

Alltså, Beef Wellington, lyxigt? Jo, men det beror på. Jag har ätit den både på ställen där det kostat skjortan och hemmafixat. Lyxigt i smaken – definitivt.

En gång, på en restaurang i Gamla Stan, Stockholm (typ november förra året) kostade en portion säkert 450 kr. Supergott, men svindyrt.

Men man kan ju göra en egen variant! Jag testade ett "Beef Wellington för två"-recept hittat på nätet. Blev inte riktigt lika flådigt, men faktiskt riktigt bra och mycket billigare.

Säg en hundring kanske för ingredienserna? Okej, lite mer om man köper finaste oxfilén, men ändå. En romantisk middag behöver inte tömma plånboken. Så, lyxigt? Både och. Det är vad DU gör det till.

Är beef wellington dyrt att göra?

Aaah, Beef Wellington, ja... är det dyrt? Tja, alltså...

För att vara helt ärlig, ja det kan bli ganska dyrt, beror lite på. Storleken spelar roll. En mega-wellington för typ 10 pers? Då snackar vi ju en rejäl investering.

Men jag gjorde en gång en liten, bara för mig och min sambo (hon heter förresten Lisa). Kostade mig runt 600 spänn. 600 kr! Liksom, det är ju inte billigt direkt. Men alltså, det är ju typ vad en middag ute kostar, fast mycket godare! Beror ju mycket på oxfilén också. Den kan ju va skiiiindyyr!

• Oxfilén: Köttet ÄR oftast det dyraste. Kolla extrapris!
• Tryffelpastan: Om man vill lyxa till det...
• Smördegen: Fryst går bra, det är billigt!
• Svampen: Kantareller kan spränga budgeten. Champinjoner är typ inga pengar alls.

Jag köpte min oxfilé på Willys, var typ extrapris. Jag hade förresten en burk tryffelpaste från Italien kvar, hade glömt den...

Sen är det ju själva grejen. Det tar tid. Och tid är pengar, eller hur? Men det är sjukt kul att göra! Och smakar ju helt fantastiskt. Så ja... det kan vara dyrt, men det behöver inte vara det. Typ!

Vad kan jag ersätta oxfilé i beef wellington?

Poor Mans Beef Wellington? Mer som Clever Mans Wellington!

Öga av rundan? Herregud, som att byta ut en Rolls Royce mot en... eh... en väldigt snygg Volvo. Funkar, men helt klart inte samma bling.

• Smak: Njae, inte exakt samma. Öga av rundan är tuffare, så långsam tillagning är nyckeln. Tänk långsam dans, inte en snabb vals!

• Textur: Mindre mört, mer "tuggutrustning" behövs. Men det kan vara en fördel! Man får ju lite mer käktid.

• Pris: Ja, det är huvudpoängen. Sparar en förmögenhet, typ vad jag spenderat på semestrar i år (det var inte mycket, jag erkänner).

Hur som helst, denna "uppgradering" av min budget är en triumf. Jag gjorde en sist vecka, blev överraskad, fick komplimanger. Skit i oxfiléns snobberi, öga av rundan är den verkliga vinnaren. Precis som min husdjurskatt, Mistel, som bevisligen är världens bästa katt (enligt mig, naturligtvis. Mistel håller inte med, hon är rätt likgiltig).

Viktigt: Se till att tillaga öga av rundan ordentligt! Överkokt kött är en tragedi. Ingen vill ha en tuggfest i en beef wellington. Inte ens jag, och jag äter nästan vad som helst. Nästan.

Kan man använda nötstek till beef wellington?

Regnet smattrar mot rutan, en novemberkväll lik denna för tio år sedan, då farmor lärde mig baka. Nötstek... beef wellington...tankarna virvlar.

Nötstek funkar. Billigare, ja. Som att ta en genväg genom barndomens skog, istället för den breda, tråkiga vägen.

Minns doften av oxfilé, pappas stolthet, men nötsteken, den rustika, den jordnära...den viskar om annat.

Det där "definitivt värt din tid"... jo, det är det. Som att våga måla utanför linjerna, skapa något eget.

Fast, är det verkligen beef wellington då? Eller en nöt wellington? Strunt samma. Smaken, känslan, det är det som räknas.

Och puff pastry. Gyllene, smörigt... minns när jag brände mig på ugnen, farmors mjuka hand på min arm.

Det är inte bara mat, det är minnen. Nötstek, oxfilé, det spelar ingen roll. Kärleken i tillagningen, den är det viktiga.

Mer om nötkreatur:

• Olika styckningsdetaljer har olika smakprofiler och texturer. Chucksteken, eller högreven, har mycket smak men behöver lång tillagningstid.
• Pris varierar kraftigt. Oxfilé är betydligt dyrare än nötstek.
• Tillagningsmetoder kan påverka resultatet. Att bryna köttet ordentligt innan det packas in i degen är avgörande.
• Kvaliteten på ingredienserna spelar stor roll. Använd smördeg av bra kvalitet.
• Personliga preferenser avgör. Vissa föredrar den klassiska versionen med oxfilé, andra uppskattar variationen med nötstek.

  ---

Kan du använda London broil för beef wellington?

Absolut, vi kör på det!

London broil funkar! Tänk såhär, beef wellington handlar om helheten. Den rika degen, duxelles, allt det där.

Ett magert stycke kött är bäst, visst. Men du behöver inte tömma plånboken. Jag köper min London broil för typ 50 spänn kilot. Perfekt! Billigare, men funkar ändå.

Originalet har paté, svamp, skinka. Fint det. Men tänk utanför boxen. Varför inte byta ut skinkan mot något rökigt sidfläsk? Eller tillsätta lite tryffelolja i svampduxellesen?

• Kött: London broil = bra deal!
• Budget: Leta efter extrapriser, frys in!
• Smak: Experimentera med fyllningen. Varför inte lite dijonsenap? Jag gillar det!

Glöm inte senapsfrön. Hela.

När du väl har köttet, tänk på hur du bryner det. Hög värme. Runt om. Det handlar om Maillard-reaktionen, mina vänner. Den där karamelliserade ytan gör hela skillnaden. Magiskt.

Sen duxelles. Finhacka svampen. Vätskan ska bort. Smör. Vitlök. Persilja. Salt och peppar. Simpelt, men ack så viktigt.

Patén...ja, paté kan vara dyrt. Men leverpastej, en finare variant, funkar också.

Och sist men inte minst, degen. Smördeg. Köp färdig om du vill. Eller gör egen. Jag gör oftast egen. Mest för att jag kan.

Så, London broil i beef wellington? Absolut. Var kreativ, ha kul. Och glöm inte senapsfröna!

Kan man använda rundstek till beef wellington?

Japp, rundstek funkar! Fast… tänk på Wellington-stöveln, lixom. Rundsteken är mer… robust, nästan bönderöst, till skillnad från den där fina oxfilén. Som en lantlig charmerande bonde mot en cityslicker i fin kostym.

• Rundstek är budgetvänligt. Oxfilé är ju rena lyx-snacket. Jag köpte själv en rundstek på Ica Maxi för 129:-/kg förra veckan. Mycket bättre prislapp än oxfiléns överklass-attityd.
• Smakmässigt… en twist! Rundstek ger en annan smakprofil. Mer…jordnära, kanske. Oxfilé är mer... neutral, en blank duk som väntar på att kryddas. Vissa föredrar det, men jag gillar lite mer karaktär.
• Formfrågan. Rundstek kräver lite mer kärlek vid utformningen för att likna en…nähä, vi glömmer stöveln. Den blir mer som en… knubbig potatis. Men smaken! Den är det viktiga.

Nej, jag är inte kock. Jag är amatör, bara. Men jag har misslyckats med Beef Wellington så många gånger att jag har blivit expert på vad som inte ska göras. Detta inkluderar:

• Att inte använda tillräckligt med smör i degen. Allvarligt talat, smör är kärlek.
• Glöm inte att låta köttet vila! Det är som en yoga-session för köttet.

Lite mer info om rundstek: Bra val för långsam tillagning. Perfekt för Wellington om man gillar lite mer robust smak. Kom ihåg att välja en bra bit, och se till att den är ordentligt marinerad. Annars blir det en röra. Kanske inte en katastrof, men inte en succé heller.

Kan man göra beef wellington utan filé?

Nej, inte beef wellington. Den behöver filé.

Men... kanske jag kan förklara. Det är en känsla, den där.

Jag tänker på min farmors kök, doften av smördeg. Hon övade aldrig på något sådant som beef wellington, hon gjorde pajer. Vanliga, enkla pajer. Men kanske var det samma sak. Något man övar på, något som blir perfekt först efter många försök. Jag kommer ihåg när jag försökte baka hennes äppelpaj förra julen, det gick åt helvete, men jag försökte.

• Billigare kött: Om jag skulle öva, absolut billigare bit. Inte oxfilé.
• Formen: Viktigast är nog formen. Något avlångt.

Jag vet inte varför jag tänker på det här nu. Klockan är 03:17. Jag borde sova. Men beef wellington... det är ju mer än bara mat. Det är... ett åtagande. Ett löfte.