Är beef wellington alltid ovanligt?

Är beef wellington alltid en rätt som serveras vid speciella tillfällen?

Nej, absolut inte. Beef Wellington är inte bara för julfester eller dyra restauranger. Jag gjorde en i somras, 27 juni för att vara exakt, på min balkong i Stockholm. Blev inte perfekt, lite bränd på ena sidan, men gud så gott.

Köpte en fin bit oxfilé på Östermalms Saluhall, typ 600 kr, och det var värt varenda krona. Smördegen var från ICA, inget lyxigt, men funkade bra.

Visst, det är lite pyssel, men stressade inte upp mig. Blev en härlig söndagsmiddag med kompisarna. Fick massor av komplimanger, trots den lätt brända sidan.

Nej, 125-130ºF är perfekt om man vill ha den medium-rare, det stämmer. Men man kan ju anpassa tillagningstiden beroende på hur man vill ha den. Min blev lite mer medium, men som sagt, supergott ändå.

Vem kom på Beef Wellington?

Dimman ligger tät över Londons gator, en kall novemberkväll. Gaslampornas sken dansar på den blöta stenen. Jag ser honom framför mig, Arthur Wellesley, hertigen av Wellington. En mäktig man, en legend. Kanske sitter han just nu i en överdådig salong, med doften av rostat kött och tryffel i luften.

Beef Wellington. Namnet klingar som en melodi, en saga om matkonstens magi. En perfekt skiva oxfilé, omsluten av en luftig, knaprig deg, en symfoni av smaker och texturer. Det är en rätt för kungar, för hjältar. För honom. För Wellington.

Men vem skapade den? Mysteriet vilar tungt. En dunkel historia, höljd i en dimma lika tjock som den som sveper in Londons gator. En gåta, som en perfekt kryddad sås, med oanade djup av smak.

• Traditionen säger Wellington.
• Men vem vet säkert?
• Kanske var det en kock, osynlig i skuggorna.
• En dold geni, vars namn förlorades i tidens strömmar.

Jag ser den framför mig, den perfekta biffen. En brun, gyllenbrun yta. Inuti, ett rosa hjärta av perfekt tillagat kött. En kulinarisk höjdpunkt. En upplevelse som väcker minnen till liv. Minnen av svunna tider, av eleganta middagar och hemliga recept.

Och så, århundraden senare, står jag här, med min egen lilla version av Beef Wellington framför mig. En hyllning till en legend, till en myt, till en perfekt rätt. Min egen lilla del av historien.

Jag känner smaken, den fylliga smaken av oxfilé, tryffel, svamp. En känsla av lyx, av elegans, av historisk betydelse.

Beef Wellingtons plats i historien är säker. Den serveras på världens finaste restauranger, i Michelin-stjärniga kök. En symbol för sofistikerad matlagning.

• En ikon.
• En legend.
• En gåta.
• En kulinarisk triumf.

År 2024 är den fortfarande lika populär.

Var kommer Beef Wellington ifrån?

Dimman ligger tung över Englands gröna kullar. Regnet, ett evigt sorl, smeker fönsterblecket. En brasa sprakar i en avlägsen salong, varma toner mot den gråa novemberhimlen. Beef Wellington… namnet susar genom rummet som en viskning, en hemlighet. Oxfilé, perfekt tillagad, insvept i en varm, knaprig mantel. En smak av lyx, av sekelskiftets prakt.

Arthur Wellesley, Hertigen av Wellington. Hans namn, ett epitet för seger, för makt. Kanske är det hans spöke som svävar över den eleganta tallriken? Det är en tanke som får mig att rysa. Eller var det kanske i Wellington, Nya Zeeland? Landet vid världens ände, en annan tid, ett annat landskap. Kontrasten!

En fest, en middag, dofter av kryddor och vin blandas med ljudet av skratt och prat. Servitören, elegant i sin frack, placerar den perfekta biten på bordet. En berättelse på en tallrik. Varje tugga, en resa genom tid och rum.

Åh, den perfekta stekgraden! En symfoni av smaker. Svamp, paté, den mjuka köttet… en lyxig dröm. En måltid som är mer än bara mat. Det är en upplevelse. Ett minne.

• Möjliga ursprung: Arthur Wellesley, Hertigen av Wellington eller Wellington, Nya Zeeland.
• Rättens karaktär: Festlig, elegant, smakrik, komplex.
• Ingredienser: Oxfilé, paté, svamp, puffdeg.
• Mina tankar: Mysterium, historia, lyx, kulinarisk upplevelse. Minnen blandas med dofter och smaker.

Varför är beef wellington så bra?

Filé, mums! Som en inre liten mör kossa, fast godare. Stekt sådär lagom, inte som skosula. Saftig som en.. vattenmelon i juli!

Sen kommer det roliga: Paté! Leverpastejens lyxkusin. Och duxelles, svampmos deluxe. Tänk dig tryffelolja där också, herregud!

• Filé: Inte skosula. Saftig.
• Paté: Inte leverpastej. Lyxigt.
• Duxelles: Svampmos. Kan innehålla tryffelolja. Halleluja!

Glömde nästan smördegen! Flagnande, krispig, som en dröm. Alltså, man skulle kunna gifta sig med den. (Inte jag personligen, jag är gift med Berit. Men ändå.)

#Beef Wellington #Fin Mat #Ovanligt Kött