Varför är svenska ett så vackert språk?

Varför har vi i Sverige så många lånord från engelskan?

Globalisering. Bekvämlighet. Engelskan är default.

• Språkkunskaper: Vi snackar flytande. Tyskan? Glöm det.
• Media: Hollywood, musik, the internet. Fattar?
• Prestige: Låter coolare. “Meeting” istället för möte. Suck.
• Ordförråd: E-mail, swipe, cringe. Behöver inga svenska ord.
• Makt: Engelska = inflytande. Fattar du eller?

Språket är en spegel. Visar bara vem vi är. Eller vem vi vill vara.

Jag minns när mormor sa “gör så gott du kan”. Kändes inte direkt globalt.

Sluta klaga. Eller lär dig språk.

Vad är det svåraste att lära sig svenska?

• Uttal är en rysare: Som att försöka jonglera med kaktusar – svenskt /r/ är notorious. Inte ens alla svenskar behärskar det, så ta det lugnt. Visst, det låter som en katt som spottar en hårboll, men övning ger… nåja, ett bättre försök.
• Betoning och intonation: Melodin är viktigare än orden, typ. Du kan säga “Jaha?” på tusen sätt och mena tusen olika saker. Räkna inte med att Google Translate fattar nyanserna, stackarn.
• Grammatiken: Ordföljden är lösare än din mormors stickningar, vilket kan vara befriande… eller förvirrande. Subjekt, verb, objekt? Inte alltid! Det viktiga är att du känner vad som låter rätt, även om grammatikpolisen ringer på dörren.

Lite bonus-info om mig, som inte är relevant men ändå:

Jag försökte lära mig spela ukulele en gång. Ungefär samma svårighetsgrad som att lista ut svenskans alla undantag. Jag fastnade inte med ukelelen.

Vad är det svåraste med att lära sig svenska?

Det knepigaste med svenskan? Uttalet, helt klart. Mina egna erfarenheter med att lära ut svenska bekräftar detta. Det finns så många ljud som inte finns i andra språk, och den där betonade vokalen – oj oj oj.

Förstås, grammatiken kan vara knepig, men det är mer ett pussel än en oöverstiglig mur. Särskilt genus – ett mardrömssystem för många! Men man vänjer sig. Man lär sig att tänka i “han”, “hon”, “den” och “det”.

Åldern spelar roll, det är sant. Precis som med andra språk, så minskar förmågan att perfekt imitera uttal och behärska finesserna i grammatiken med åldern. Det handlar om hjärnans plasticitet. Men det hindrar inte en 40-åring från att bli flytande!

• Punkt 1: Genus. Att memorera genus på alla substantiv. Ett helvete.
• Punkt 2: Uttal. De där obetydliga små skillnaderna i uttal som avgör om det blir “det” eller “ett”. Grrr!
• Punkt 3: Ordföljd. Svenskan har ganska fri ordning men det finns regler som man måste lära sig.

Jag hade en student, en 55-årig amerikan, som blev förbluffande bra på svenskan trots att han började sent. Hans hemlighet? Han övade jämt. Han lyssnade på poddar. Han pratade med folk. Enkel men effektivt!

Men det finns hopp! Många resurser finns idag: appar, onlinekurser, språkutbyte. Nyckeln är aktivt lärande och mycket exponering för språket. Tänk på det som ett spännande äventyr, inte ett maratonlopp. En bra inställning kan göra underverk! Att ha kul med det hela hjälper också. Min egen metod – mycket kaffe och ännu mer tålamod.

År 2023 visar ny forskning att tidig exponering för flera språk förbättrar hjärnans kognitiva funktioner. Men det är aldrig försent att börja lära sig svenska, eller vilket språk som helst.

Är engelska ett hot mot svenskan?

Herregud, engelskan, va? Som en gigantisk, slemmig snigel som sakta men säkert försöker ta över hela landet! 33% tycker det är ett hot, snacka om drama queens! De borde ta ett djupt andetag och sluta gnälla.

63% fattar grejen, engelskan är ju bara en kul krydda, liksom kaviar på en surströmmingsmacka. Lite annorlunda, men inte direkt livsfarligt.

Huvudpoäng: Nej, engelskan är inte ett existentiellt hot mot svenskan. Sluta överdriva, grabbar!

Mer info för dig som inte fattar:

• 33% = Överdramatik. De ser nog spöken.
• 63% = Sunt förnuft. De har koll på läget.
• Min granne Sven-Ingvar är övertygad om att engelskan kommer att förstöra hans förmåga att svära på ren svenska. Stackars Sven-Ingvar.
• Jag själv pratar ju en del engelska, men det är väl bara för att jag vill kunna beställa en riktigt bra pizza i New York.

Varför finns det så mycket engelska i Sverige?

Mörkret trycker. Varför så mycket engelska? Det bara är så, liksom. Som en våg.

• Sociala medier, de är boven. Alla dessa skärmar.

Jag scrollar själv, ser orden. Orden som inte är mina. Men som blir mina. Lite av mig försvinner. Varje dag.

Barn och ungdomar, ja, de dras in. Som i ett nät.

• Jag tänker på min brorson, Elias. Han säger lol hela tiden. Och epic. Jag förstår inte.

Klipp och texter, kulturella uttryck…det är mer än bara ord. Det är en hel värld som flödar in.

• Denny Jansson säger inflödet har ökat. Han har rätt, säkert. Men det känns mer som en invasion.

Inflödet har ökat. En underdrift. Allt är engelska. Musiken, filmerna, spelen… Mina tankar också, ibland.

• Kommer Elias kunna prata svenska om tio år? Jag är rädd att det inte spelar någon roll.