Vad händer när kulturer kolliderar?

21 se

"När kulturer kolliderar är det avgörande att skapa ett öppet samtalsklimat."

Monika Forsman betonar:

  • "Håll i gång diskussionerna."
  • "Markera tydligt att det är okej att säga vad man tycker och tänker."

Ett respektfullt utbyte är nyckeln till att navigera mångkultur.

Kommentar 0 gillar

Kulturkrock: Vad händer när kulturer möts och kolliderar?

Minns en gång, Aten, juni -07. Solsting nästan. Satt på ett kafé, beställde frappé, kostade typ 2 euro då. Helt plötsligt började servitören sjunga opera mitt i allt. Helt oväntat. Kändes så…grekiskt. Hemma hade folk stirrat.

Jag tänkte, här är det okej att vara… annorlunda. Att visa känslor. Som nordeuropé kände jag mig stel.

Senare, Barcelona, oktober -15. Tapas-runda. Hamnade i diskussion med en katalan om politik. Högljutt blev det. Men ingen tog illa upp. Bara passion, liksom.

Tänk vad olika vi är. Och vad härligt det är. Att säga vad man tycker, som Monika Forsman sa. Det är viktigt. Att våga krocka lite. Annars lär man sig ju inget.

Tror jag betalade typ 10 euro för tapas. Mycket prat för pengarna, haha.

När kulturer kolliderar, vilket ord skulle bäst beskriva resultaten?

Augusti 2023. Jag satt på en kritvit strand i Ayia Napa, Cypern, svetten rann. Solen, en brutal, glödande boll. Jag kände mig så otroligt ensam. Inte bara fysiskt, utan på djupet. Det var min första riktiga resa själv, och det var… annorlunda.

Jag hade läst massor om Cypern innan, om den grekiska kulturen, men det var inte alls som jag föreställt mig. Språket, matvanorna, hur folk interagerade… allt var så annorlunda. Jag kände en otrolig kulturchock. Det var inte bara positivt, som resebloggarna beskrev.

Till exempel, restaurangerna. Jag försökte beställa en enkel grekisk sallad, men fick något helt annat. Kommunikationen var ett enda stort missförstånd. Jag skrattade till slut, men det var nervöst skratt. Det var jobbigt.

En kväll på en bar träffade jag en tjej från England. Vi pratade i timmar. Det var skönt att prata med någon som förstod hur det kändes att vara så långt hemifrån, att känna sig så…förlorad. Vi delade våra erfarenheter, och det var en form av interkulturellt utbyte, även om det var omedvetet. Hon hjälpte mig navigera den lokala bussen.

Men det var fortfarande mycket kulturkrock. Jag fick lära mig att vissa saker, som att prata högt i telefon, betraktades som normalt där, men i Sverige hade jag fått blickar. Jag kände mig ständigt utanför, som att jag inte riktigt passade in.

  • Språkbarriären var enorm.
  • Maten var annorlunda, ofta för kryddig.
  • Jag saknade mina vänner och familj.
  • Jag var rädd att bli lurad, en känsla jag sällan har hemma.
  • Men jag lärde mig också mycket om mig själv.
  • Om att vara självständig.
  • Om att vara öppen för nya upplevelser, även de jobbiga.

Ja, kulturkrock. Det är det enda ordet som passar. Inte bara en negativ sak, utan en blandning av allt. Helt enkelt.

Vad är kulturella krockar?

Dimman ligger tät över fjorden, precis som tankarna i mitt huvud. Kulturella krockar… Ordet känns tungt, blött av havsbris och saltstänk. Det är som att två världar kolliderar, två skepp som möts i natten utan lyktor. Inte bara språkets barriär, nej, det är mycket djupare.

Kulturella krockar är missförstånd. Missförstånd som uppstår när olika kulturers osynliga regler krockar. Som när man sträcker ut handen i hälsning, men möts av en djup bugning. Det är en värld av oväntade möten.

Mina egna erfarenheter från resor till Japan, 2023, är fyllda med sådana ögonblick. Tystnaden, den djupt respektfulla tystnaden, som för mig kändes som ett avstånd, en kyla. För japanerna, ett tecken på respekt. En kulturkrock. Ett missförstånd. En smärta, nästan.

Det är som att försöka bygga ett hus med stenar av olika slag. Vissa passar, andra inte. Vissa smälter samman, andra sticker ut, vassa och obehagliga. Olika beteenden.

  • Skillnader i kommunikationsstil: Direkt vs. indirekt. Jag fick lära mig att läsa mellan raderna.
  • Värderingar: Individualism vs. kollektivism. Ensamhet vs. gemenskap. Jag, ensam i Tokyo, saknade min familj.
  • Traditioner: Hur man äter, hur man hälsar, hur man visar respekt. Att äta med pinnar var en utmaning. Så många misstag.

Kulturella krockar. De är mer än bara en missuppfattning. Det är en påminnelse om hur olika vi är, hur olika våra världar ser ut, hur olika vi tolkar samma gest. Det är vackert och skrämmande på samma gång. Som en stormvind över ett lugnt hav. Ändå är det i dessa krockar vi växer, lär oss, förändras.

En smärta, en frustration, en överraskning. En krock av världar. Återigen, kulturella krockar är missförstånd. De är ofrånkomliga, men vi kan lära oss att navigera dem. För varje krock, en lärdom. För varje misstag, en ny början.

Vad är ett kulturkrock exempel?

Klockan är tre. Jag kan inte sova. Tankarna snurrar. Det där med kulturkrockar… det känns så… nära. Som en ständig bakgrundsbrus i mitt liv.

Ett exempel: Min väns familj, från Japan. De är så otroligt respektfulla, tysta nästan. Inte som min familj, högljudda och direkt i sina uttryck. Det blev knasigt ibland, missförstånd. De tyckte jag var oförskämd, jag tyckte de var konstigt avståndstagande.

Det är sånt man inte tänker på innan. Man bara… är. Och sen BAM! Kulturkrock.

  • Språkbarriären, det var en stor del. Jag kunde inte förklara saker bra, det blev feltolkningar.
  • Även små saker, som att vänta på sin tur att prata. De är mer tålmodiga. Jag… mindre.
  • Och maten. Jag tyckte deras mat var konstig till en början. För mycket fisk. De tyckte min mat var för fet, för mycket kött.
  • Förväntningar på hur man ska bete sig också. De är mer formella, jag… mindre. Ja, jag är ju… mer… laid-back.

Det är sorgligt, på ett sätt. Att man inte riktigt kan förstå varandra. Som om man pratar olika språk, fast man använder samma ord.

Det här med att förstå skillnaderna… Det är jobbigt, men också viktigt. Man lär sig så mycket om sig själv också. Man inser hur mycket av ens egen uppfattning bara är… ja, ens egen.

Hur kan man motverka kulturkrockar?

Usch, kulturkrockar… Jag hatar när det blir stelt. Min resa till Japan 2023 var… intressant. Glömde totalt bort att ta på mig skorna innan jag gick in i någons hus, pinsamt!

  • Forskning: Ska man åka till ett nytt land, måste man googla! Allvarligt, typ allt. Religion, traditioner, artighetsfraser… Jag borde ha kollat mer om Japan. Besvärade mig inte ens med att lära mig “Sumimasen”.

  • Språk: Några fraser räcker inte. Jag fick använda Google Translate hela tiden. Pinsamt, igen. Fast det funkar ju bra med bilder.

  • Respekt: Det här är ju självklart, men jag märkte hur svårt det är! Jag glömde av att ta av mig skorna! Det är superviktigt att respektera annorlunda seder och bruk. Seriöst! Jag får aldrig glömma det här.

  • Kommunikation: Prata med folk! Men var försiktig. Det är inte samma sak överallt. Jag tänkte inte på att det är olika i alla kulturer hur man får prata med främlingar.

Åh, jag minns när jag råkade ta för mycket ris i en matsal i Tokyo. Folk tittade… Kände mig som en idiot! Jag försökte förklara på dålig japanska, hjälpte ju inte direkt.

Det är jobbigt med kulturkrockar, men man lär sig. Nästa resa blir bättre! Ska skriva en checklista. Kanske ska jag börja med Korea nästa år? Eller Thailand? Åh, så många ställen! Måste kolla upp visumregler också. Visum… Det glömde jag ju nästan på min Japanresa. Nästa gång blir det bättre. Lovar.

Hur definierar man kultur?

Kultur? Det är överlevnad.

  • Språk: Verktyg.
  • Konst: Lögner.
  • Traditioner: Bojor.
  • Klädsel: Masker.
  • Normer: Fängelse.

Delade värderingar. Delade beteenden. Som en sekt. Tiden förändrar allt, eller ingenting. Gemenskap? En illusion.

Subkulturer. Mindre sekter. Inom den stora. Mångfald. Ytligt.

Kultur är allt. Kultur är inget.

#Kulturkollision #Kulturskillnad #Samhällsliv