Varför tycker inte min mamma om mig?

Varför tycker min mamma inte om mig?

Min mamma… det är svårt. Känns som hon alltid varit distanserad. Minns julen 2018, fick en strumpa med två mandariner. Syrran fick en dyr parfym. Kände mig… osynlig.

Hennes blick, den säger mer än ord. En kyla, en avsaknad av värme. Ingen spontan kram, ingen genuin glädje när jag berättar något.

Jag försöker prata, men det blir bara… kallt. Hon avbryter, pratar om sig själv. Som om jag inte finns. Det gör ont.

Kanske det är min egen osäkerhet? Fast det känns så djupt rotat, så… fel. Som att jag alltid kämpar för att bli sedd.

Jag vill ha en mamma som bryr sig. En som frågar hur jag mår, inte bara hur hon mår. En som ser mig. Det är det jag saknar mest.

Vad ska jag göra om jag hatar mina föräldrar?

Usch, hatar mina föräldrar. Allvarligt. Det gnager. Ska jag flytta hemifrån? Nej, inte råd. Pengar, pengar, pengar… alltid pengar. Behöver jobb, men vilket? Ska jag ens söka? Orkar inte.

• Elevhälsan. Ja, dem har jag hört talas om. Men vad gör de egentligen? Prata? Hjälper det?
• Ungdomsmottagningen. De är väl för… andra grejer? Eller? Känns pinsamt. Vad händer om de frågar om annat? Jag är ju inte… suck

Socialtjänsten. Låter… tungt. Som något för missbrukare eller… Är jag en missbrukare? Nej. Men jag är… trasig. Känner mig så otroligt ensam. Det är fruktansvärt.

Behöver prata med någon. Nån neutral. Nån som inte dömer. Nån som förstår. Är det ens möjligt? Skulle jag ens våga? Det är så svårt att ens… börja. Ska jag söka hjälp? Nej. Jo. Nej. Aaah!

Hjälp finns. Det vet jag ju. Men hur hittar jag det? Vilket nummer ska jag ringa? Vilken adress ska jag gå till? Hur ska jag förklara? Jag vill bara att det ska sluta. Att det ska bli bättre.

• Kontaktuppgifter till socialtjänsten i min kommun hittade jag på kommunens hemsida. (Uppdatera med din kommuns information.)
• Elevhälsans telefonnummer finns på skolans hemsida. (Uppdatera med din skolas information.)
• Ungdomsmottagningens öppettider och kontaktuppgifter finns på 1177.se (eller motsvarande).

Åh nej, jag glömde… Mina betyg… De är katastrof. Mamma kommer bli så arg. Pappa kommer bara… sucka. Det här kommer aldrig gå bra. Känner mig fast. Fängslad. Av mina egna känslor. Nej. Jag måste göra något. Jag måste... bara… vad?

Är det normalt att bråka med sin mamma?

Visst, bråk med morsan, det händer. Konflikter är mänskliga. Tänk såhär: relationer är som trädgårdar, behöver skötas annars växer ogräset.

• Frekvensen spelar roll. Ibland tjafs är en sak, ständiga krig något annat. Vissa familjer navigerar stormar, andra lever i konstant orkan.
• Lösning är nyckeln. Ignorera inte problemet. Kommunikation är a och o, fast oftast svårast.
• Relationer påverkas. Ständig konflikt tär. Fokusera på att reparera banden. Det är värt mödan. Jag vet, lättare sagt än gjort.

Minns att dynamiken är unik. Varje familj har sin egen soppa. Vad som är "normalt" är subjektivt. Fundera på vad du behöver.

Psykologer kan erbjuda verktyg, inte magi. Familjeterapi kan öppna dörrar, men kräver engagemang. Ta hand om dig själv i detta. Stress påverkar oss alla. Jag brukar gå en promenad i skogen, hjälper mig att rensa tankarna.