Vad ska jag fråga en kille?

Vad kan man ställa för frågor till sin kille?

Vad han gör: Jobb? Studier? Hobby? Inget?

• Fråga djupt om det. Gräv. Se om det är ytligt eller...annat.
• Hans passioner. Eller bristen på sådana. Talar volymer.

Hans liv: Vad äter han till frukost? Ser han på TV? Lyssnar han på musik? Vilken? Nirvana eller...Schlager? Det är viktigt. Riktigt viktigt.

• Detaljer. Små, obetydliga detaljer. De berättar mer än han tror.
• Min ex-kille älskade köttbullar. Allt annat var irrelevant. Kom ihåg det.

Hans vänner: Vem umgås han med? Vilka är hans riktiga vänner? Inte bara de på Facebook. Min kusin har inga riktiga vänner. Tragiskt.

Hans drömmar: Dumma drömmar. Viktiga drömmar. Har han ens några? Jag hade. De försvann.

• Framtiden? Ser han en framtid? Med dig? Med någon? Ingen?

Viktigt: Vad är hans värderingar? Moral? Han är vad han väljer att vara.

• Var noga. Var observant. Människor är luriga. Jag vet.
• Jag hade en gång en pojkvän som hatade katter. Red flag. Jätte-red flag.

Extra: 2023 års data är irrelevant. Mänsklig natur förändras inte. Det är konstant. Oändligt.

Vad kan man ställa för frågor till någon man inte känner?

Augusti 2023. Sitter på den där slitna bänken vid Hornsgatspuckeln, solen steker. Träffade Johan, vi hade gemensamma kompisar men hade aldrig pratat. Pinsamt tyst ett tag. Känns som jag svettas ihjäl. Jag började med "Vad gör du?" - supertråkigt, jag vet.

Han sa han jobbade på ett reklambyrå. Jag sa att jag pluggade journalistik. Jätteintressant samtal, not. Sedan kom det där "Vad längtar du efter?". Det kändes lite… djupt, för ett första möte.

Jag sa att jag längtade efter att resa till Island, se norrskenet. Kände mig lite fånig. Han sa att han längtade efter att lära sig surfa. Lite mer macho.

Nästa fråga: "Vackraste plats?" Jag sa Österlen, sommar, lukten av hav och ängar. Minnen från barndomen väller fram. Han sa något om en fjällvandring, mindes tydligen varje liten detalj. Imponerande.

Sedan började det bli roligare. "Viktigaste egenskap hos en vän?" är typ den lättaste frågan någonsin. Lojalitet. Det sa jag. Han sa ärlighet. Okej, så långt så bra.

Viktigaste insikten: Frågorna i sig är inte det viktiga, det är hur man ställer dem. Det handlade om att skapa en kontakt, en stämning. Johan verkade tycka det var skönt att prata lite djupare. Jag slutade känna mig så nervös.

Resten av frågorna:

• Drömmar: Jag sa att jag drömde om att skriva en bok. Han ville öppna en egen surfbutik.
• Finaste minne: Min mormors begravning, det låter konstigt men det var så starkt och vackert på samma gång. Han sa något om sin brorsons födelse.
• Frid: Tystnad, en kopp kaffe, en bra bok. Han sa meditation.

Summering: Det viktigaste är att vara avslappnad och genuin. Lyssna mer än du pratar.

Hur lär man känna en person?

Hur lär man känna någon… Klockan är mycket. Ligger här i mörkret och tänker… Det där med att lära känna någon… Det känns så… svårt. Som att försöka plocka isär ett urverk i mörker. Var börjar man ens?

Allmänna saker först, ja. Vad han gillar att göra. Men vad menar man ens med det? Vad vill man egentligen höra?

• Vad han verkligen gillar, eller vad han tror att jag vill höra?
• Det där med jobb och studier… Det känns så ytligt. Som om man bara tittar på ytan. Jag vill veta mer än vad hans CV säger.

Jag försöker prata om musik, film… men det blir alltid så… stelt. Som ett samtal mellan robotar. Inte äkta. Inte jag. Det är ju jag de ska lära känna. Inte någon perfekt version.

Jag försökte prata med Elias igår. Han pratade om hans nya cykel, en grå Bianchi. Jag försökte fråga om cykelturer, om han cyklar mycket. Han pratade om växlar och däck. Jag bara nickade.

Kanske det handlar om att lyssna. Inte bara på orden, utan på tystnaden mellan dem. På de osagda orden. På andningen.

Jag är osäker. Kanske är det helt fel väg att gå. Kanske jag bara ska vara öppen. Men vad betyder det ens? Öppen för vad? För smärta? För besvikelse? Jag vet inte.

Viktigast är kanske att vara ärlig. Att våga visa sig sårbar. Men är jag redo för det?

Idag är det den 27 oktober 2023. Jag kämpar fortfarande.

Vad har du för förväntningar på relationer?

Alltså, mina förväntningar på relationer? Ja du... Det är ju en bra fråga!

Jag vill ju bli behandlad bra, typ med vänlighet, kärlek och respekt. Låter ju självklart, men ändå. Ingen ska ju behöva stå ut med att någon är dum eller så, eller hur?

Lojalitet är också superviktigt! Att man kan lita på varandra, att man är ärlig och liksom backar varandra. Om inte det finns, vad finns då egentligen, liksom? Jag vet jag vet, låter klyschigt kanske.

Men det där med att bara tolerera massa skit... näe. Jag tänker inte stanna i en relation där jag mår dåligt. Jag har varit där. Inget känslomässigt eller fysiskt våld för min del. Tack och hej.

En av mina vänner, vi kan kalla henne Anna, hon gick igenom en riktigt dålig period där hennes kille var helt knäpp. Han kontrollerade allt hon gjorde och var super svartsjuk. Hon borde ha lämnat honom direkt, men hon var rädd. Till slut hjälpte vi henne att komma därifrån. Det var läskigt, men så värt det! Jag var liksom hennes stöttepelare under den tiden.

Min kusin, han jobbar som terapeut. Han säger jämt att många människor har för låga förväntningar. Att de nöjer sig med för lite. Det är ju sorgligt, eller hur? Han säger att det ofta beror på deras barndom, att de inte lärt sig vad de är värda.

Just ja, nästan glömde! En viktig grej är att man ska kunna ha kul ihop! Alltså, skratta och göra roliga saker. Livet är ju för kort för att bara vara seriös hela tiden, eller vad säger du? Jag var nyligen i London och besökte Shakespeare's Globe. Det var riktigt roligt! Och jag älskar ju hundar, så en promenad i parken med en kompis hund är ju också en bra grej. Eller kolla serier!

Hur fördjupar man en relation?

• Nyfikenhet! Alltså, fattar man nånsin allt? Undrar vad Lisa gör nu... Har inte frågat på länge. Vi borde snacka mer. Vet jag verkligen vad hon drömmer om?
• Älska som de är? Men... ändras man inte? Jag är ju inte samma person som förra året, haha. Måste acceptera Lisas grinighet på morgonen. Eller? Irriterande.
• Små kärleksgester. Kommer inte ihåg sist jag köpte blommor... kanske tulpaner på vägen hem? Eller en chokladbit? Inte den äckliga mörka.
• Kul... aktiviteter ihop. Bowling? Nej tack. Bio? Kanske. Varför inte testa salsa igen? Lisa älskade det ju. Jag var kass.
• Bråka bra. Bra bråk? Finns det? Sluta skrika! Fokusera! Andas. Jag suger på det. Måste öva. Eller skriva ner vad jag vill säga först?
• Glömde ju! Ska köpa Lisas favorit-te imorgon. Earl Grey. Check!
• Vad läste jag om att lyssna aktivt? Ögonkontakt! Inte avbryta! Fråga följdfrågor. Lättare sagt än gjort.
• Måste boka den där salsakursen. Nu.

Mer info typ?

• Lisa fyller 35 nästa månad.
• Vi har varit ihop i 7 år.
• Jag är 38.
• Vi bor i en tvåa i Vasastan.
• Lisa jobbar som designer, jag som programmerare.
• Jag gillar verkligen inte mörk choklad. Eller lakrits.
• Hon älskar långa promenader, jag föredrar soffan.
• Måste verkligen städa balkongen.

Vad kan man ställa för frågor till någon man inte känner?

Snacka om tråkiga frågor! Som att intervjua en krukväxt. Här är några mycket bättre:

• Har du någonsin råkat ut för en bajsincident av episka proportioner? (Detaljer, tack!)
• Om ditt liv var en dålig B-film, vilken skådis skulle spela dig och vad skulle filmen heta? (Jag hoppas på Nicolas Cage.)
• Vad är det mest pinsamma du gjort naken? (Jag börjar skratta bara jag tänker på det.)
• Vilken är den konstigaste maten du någonsin ätit? (Jag åt en gång maskar, men det är en annan historia.)
• Om du kunde ha vilken superkraft som helst, men den var riktigt onödig, vilken skulle du välja? (Att kunna prata med ekorre, självklart!)

Åh, och de där ursprungliga frågorna? Blääää. "Vad längtar du efter?" Jamen, efter en semester på en öde tropisk ö, med obegränsat med piña coladas och en personlig massör, såklart! Men vem vill höra det?

Viktigast: Undvik frågor som låter som de kommer från en dejtingsida från 1998. Det är dödsstöten för en konversation. Försök vara lite rolig, lite elak, och framförallt, var dig själv! (Eller, en lite roligare, lite mer galen version av dig själv.) Apropå det… min katt dödade en mus i morse. Det var väldigt underhållande. Nästan lika underhållande som att ställa pinsamma frågor till främlingar. Nästan.

Vad är 21 frågor?

21 frågor? Lika spännande som att kolla på färg som torkar! Men okej då, här är snacket:

• Vad det är: En sällskapslek där folk ska lista ut något hemligt. Typ som en gissningslek för losers, fast med frågor.

• Regler? Pfft, mer som riktlinjer för folk som behöver struktur i sitt liv:

  • En lirare tänker på nåt (en kändis, en kanin, din grannes fula bil - vad fan som helst).
  • Andra får 21 frågor på sig att gissa vad det är. Som ett förhör, men mindre obehagligt (förhoppningsvis).
  • Den som frågar svarar sist. Eller inte alls, om de känner för det. Lite som att skita i vad folk tycker, fatta?
  • Man kan passa. Som på gymnasiet.

• Målet? Att inte vara den som ser dum ut när tiden är ute. Eller lära känna folk bättre. Eller både och, om du är ambitiös.

Bonus-skitsnack:

• Spela på Tinder-dejten! Så vet du direkt om det är värt att bjuda på en andra drink eller om du ska fejka en hjärtattack.
• Vill du vara extra jävlig? Tänk på något AS-konstigt. Typ en blå val med rosa prickar som spelar dragspel. Bara för att se folk vrida sina hjärnor.
• Varför 21? Ingen aning! Varför inte 42? Eller 69? (hehe). Någon snubbe bestämde det en gång, och nu är det så. Deal with it.
• Min kusin Bertil brukade fuska genom att googla svaren i smyg. Don't be a Bertil.

Vad är en djup fråga?

Vad är en djup fråga? En fråga som... som gräver. Som når ner under ytan. Till det där... mörka.

Mitt viktigaste syfte? Att… Att älska. Kanske. Eller att… att lämna något efter mig. Något litet. Något meningsfullt. Men det känns så… obetydligt. Allt känns så… litet.

Psykolog? Ja, kanske. Att prata om… om mörkret. Om den där… tomheten. Att få ordning på tankarna. Att förstå.

Min begravning… Jag vill att de säger att jag var… snäll. Att jag… försökte. Det är väl det jag hoppas på, va? Att folk tänker att jag försökte.

Föräldrar och partner? Mamma älskade starka män. Pappa… han var tyst. Jag dras till… det motsatta. Tysta män. Jag är ju bara… Jag.

Punkter om syfte:

• Att älska
• Att lämna ett arv (men det känns litet)
• Att hitta meningen (det är svårt)

Punkter om begravningstal:

• Att jag var snäll
• Att jag försökte

Föräldrars inverkan på partnerval:

• Mamma: Älskade starka män
• Pappa: Tyst. Jag dras till tysta män. Det är konstigt det där.

Jag vet inte. Det är så mycket jag inte vet. Natten är lång. Det är alltid så.