Vad kan man göra med sin bff?

Vad kan man göra med en kompis 13 år?

Minns de där ljumma sommarkvällarna, doften av kaprifol och nyklippt gräs... Att vara tretton, en brytningstid. Vad gör man då, när allt känns både möjligt och omöjligt? Jo, man skapar.

En tavla kanske? Inte den prydliga sorten, utan en explosion av färger, minnen, fragment. Som ett tonårssinne. Eller klä om en gammal stol, ge den nytt liv. Precis som man själv söker efter.

Sedan ut i skogen! Långt bort från allt. Bara trädens sus, fåglarnas sång. Hitta en glänta, en egen plats.

Maten! Viktigt. Inte bara slentrianmässig snabbmat, utan något man gjort tillsammans. Kanske en pastarätt, receptet från farmor, med en egen twist. Matlådor, för att förlänga känslan, för att ha något att se fram emot.

Garderoben... En symbol för det gamla, som måste rensas ut för att göra plats för det nya. Minns de där urtvättade t-shirtarna från barndomen, svåra att släppa taget om.

Brädspel, skratt, tävlingsinstinkt. En stunds eskapism, glömska. Falska anklagelser. Enkelhet!

Escape room, utmana hjärnan. Samarbeta, tänka utanför boxen. Som livet självt. Panik!

Och picknicken! Filten utbredd i parken, solen i ansiktet, smörgåsar och saft. Helt vanlig onsdag, men känns som en helg. Med bästa vännen.

• Skapa konst: En tavla, en skulptur, något som speglar er.
• Renovera: Möbler, rummet, er stil.
• Utforska: Naturen, stan, nya platser.
• Laga mat: Middag, matlådor, något ni aldrig provat.
• Organisera: Garderoben, skrivbordet, livet (lite).
• Spela: Brädspel, kortspel, tv-spel.
• Utmana: Escape room, gåtor, hinderbanor.
• Njut: Picknick, filmkväll, solnedgång.

Kanske vi borde åka till Fjärilshuset igen, jag och Emma. Sist var vi typ fjorton. Minns lukten av fuktig jord, värmen. Och alla de färgsprakande vingarna. En flykt från vardagen, precis som när vi var tretton. En slags reset.

Vad kan man göra för sin bästa vän?

Åh gud, vad är det jag ska skriva nu igen? Bästa vännen… Hmmm. Present? Ja, en nyckelring med en bild på oss från den där resan till Gotland 2022. Eller vänta, hon sa att hon ville ha en ny kokbok. Kanske det istället? Aja.

• Ny hobby? Ja, potterkursen i höstas var ju kul, men hon slutade. Försökte väl, men… hon är inte direkt en… tålmodig person.

• Brev? Blir det för… klibbigt? Känns lite… mesigt, eller? Men å andra sidan… hon skulle nog uppskatta det. Hon saknar ju mormor så mycket.

Tid! Det är ju det viktigaste. Vi ses alldeles för sällan. Ska boka in en middag nästa vecka. På "Den lilla fiskaren", hennes favorit! Måste bara kolla om de har bord. Annars blir det "Kvarterskrogen".

Vad mer? Uppmuntra… Hon stressar så mycket över jobbet. Ska skicka ett peppande sms. Nä, ett långt sms. Med emojis! Hon älskar emojis.

Acceptera henne som hon är. Det är ju det svåraste. Hon är så… svår ibland. Men hon är min bästa vän. Jag vet, det är jobbigt. Ibland. Oftast. Men jag älskar henne ändå.

• Hon behöver inte en ny hobby just nu. Hon behöver mer av mig. Det är jag som behöver mer av mig.
• Mer tid. Mer uppmuntran. Mer förståelse. Mer… allt.

Hon är fantastisk. Men ibland… irriterar hon mig något fruktansvärt. Men det är ju det som gör henne… henne.

Prioritera henne. Ja, det är nog det. Sätta henne högre upp på min lista med prioriteringar. Allt det andra kan vänta. Nästan allt.

Vad kan man göra med sin bästa vän?

Vänner. Tillsammans.

• Bo. Under samma tak. Röra. Delad misär.
• Pyjamas. Skratt. Smink. Snacks. Inga minnen.
• Dricka. Dyrt. Bubblor. Bortglömd ånger.
• Resa. Fly. Distansera. Hitta. Förlora. Igen.
• Middag. Gäster. Masker. Tystnad bakom leenden.
• Shopping. Impulser. Ögonblick. Tomma löften.
• Gråta. Fult. Ärligt. En kram. Ingenting mer.
• Folk. Nya. Ansikten. Förändring. Eller inte.
• Skratta. Högt. Genomtänkt. Av hela ditt hjärta.
• Prata. Allt. Ingenting.
• Bråka. Hårt. Förlåta? Kanske.
• Dans. Vilt. Glöm. Lev.
• Tystnad. Bekväm. Djup. Sanning.
• Älska. Villkorslöst. Förmodligen.

Livet. Små saker. Stora saker. Det bara händer.

Jag minns Sara. Hon älskade pyjamas.

Uppdaterad 2024.

Vad kan man göra när man har tråkigt med en vän?

Kom ihåg att allt är från ett personligt perspektiv, lite rörigt och med genuina känslor.

Minns den där sommaren, typ 2008? Vi var i farmors stuga i Småland. Dötrist. Regnet öste ner.

• Barndomsminnen: Vi hittade gamla fotoalbum. Skrattade åt min fula lugg.

• Lekar: Vi byggde ett fort av kuddar i vardagsrummet. Seriöst, vuxna fort.

• Film: "Dirty Dancing" på repeat. Patrick Swayze, alltså!

• Spel: Monopol. Bråk om vem som var rikast. Jag vann, alltid.

• Laga mat: Farmors äppelkaka. Alltid bränd i botten. Men god ändå.

• Musik: Britney Spears på högsta volym. Usch, vad pinsamt idag.

• Promenad: En snabb runda till sjön. Myggorna åt oss levande.

• Pyssla: Hantverk med torkade blommor. Total katastrof.

• Karaoke: Med mikrofon och allt. ABBA-låtar. Skrek oss hesa.

• Museum: Närmaste var typ jättelångt bort. Skitsamma.

Det var mer än bara grejer. Det var känslan av att inte ha ett skit att göra. Och ändå ha det jävligt bra. Hon är min bästa vän än idag. Vi pratar fortfarande om den där äppelkakan.

Mer info:

• Farmors stuga låg precis vid sjön Åsnen.
• Min bästa vän heter Lisa.
• Jag är dålig på Monopol, ljög.
• Britney Spears "Toxic" var vår favoritlåt.
• Vi försökte även fiska. Fick ingenting.

Hur gör man en vän glad?

Ljuset silade genom gardinerna, dammpartiklar dansade i den bleka eftermiddagssolen. En känsla av tystnad, en tystnad så djup att den nästan vibrerade. Hur gör man en vän glad? Den frågan, en tyngd i bröstet, en knut i magen.

Fråga. Bara att fråga, att våga bryta tystnaden. Hur mår du, egentligen? Inte den ytliga frågan, utan den som når ner i djupet. Den som kräver mod. För det är modigt att bry sig, att verkligen bry sig.

Lyssna. Lyssna, som om orden var en melodi, vacker och trasig. Ingen dömande blick, inget påtvingat råd, bara närvaro. En vän som ser, en vän som hör. Att vara närvarande, i stillheten, i tystnaden. Ja, lyssna.

Hopp. En liten flamma i mörkret. Ett ord, en gest, en handling. En påminnelse om att ljuset alltid finns där, även om det är dolt. Ett hopp som växer. En liten blommande solros i all mörker.

Känslan av att vara hjälplös, den är svår. Men det finns hjälp att få, professionell hjälp. Att peka mot ljuset, mot en väg ut ur mörkret, det är en handling av kärlek. Sök professionell hjälp! Det är inte ett misslyckande, utan styrka. Styrka att våga söka hjälp.

Skiftande fokus. En promenad i skogen, en kopp te, en bok. Något som drar bort från tyngden, från mörkret. En flykt, men en varsam flykt, en flykt som ger utrymme att andas.

Respekt. Att acceptera tystnaden, att förstå att ibland finns det inga ord. Att bara finnas där, i tystnaden, är tillräckligt. Respekt för deras tystnad.

Tålamod. Långsamhet. Långsamt läkande, som ett gammalt träd som sakta återfår sin kraft. En sårande process. Att vänta på den tid som behövs för att läka.

Ärlighet. Även om det är svårt. Att dela sin egen sårbarhet, att visa att man är en medmänniska. Att man inte är perfekt, men att man bryr sig. Att man förstår.

• Fråga hur personen mår.
• Lyssna aktivt och empatisk.
• Ge hopp och uppmuntran.
• Uppmuntra till professionell hjälp vid behov.
• Hjälp till att byta fokus.
• Respektera tystnad.
• Ha tålamod.
• Var ärlig om dina egna känslor.

Tid. Klockan tickar, långsamt, men säkert. Den 23 oktober 2023. Minns jag det. En dag som denna. Klockan är 16:47.