Vem bestämmer när jag tar semester?

Kan min arbetsgivare bestämma när jag ska ta semester?

Okej, vi kör.

• Ja, din arbetsgivare kan faktiskt bestämma när du ska ta din huvudsemester. Det är en maktposition de har enligt semesterlagen. Men det finns regler!

• HR- och löneexperten Anna Schönfelder (minns när jag träffade henne på en konferens 2018, en riktig klippa!) påpekar att det viktiga är att du får besked minst två månader innan. Tänk på det som en “två månaders regel”.

• Det handlar om balans. Arbetsgivaren ska ju få verksamheten att rulla, men du behöver din välförtjänta vila. Det är lite som Yin och Yang.

• Tänk på det såhär: Planera smart! Kommunikation är A och O. Diskutera dina önskemål i god tid. Kanske kan ni hitta en kompromiss som funkar för alla.

• Jag brukar se det som en liten filosofisk fråga: Vem äger egentligen tiden? Är det bara arbetsgivaren, eller har vi som individer också rätt att bestämma över våra liv? Intressant, eller hur?

• En liten bonus: Det är bra att kolla upp vad som står i ditt kollektivavtal. Ibland finns det speciella regler som gäller just för din bransch.

• Och du, kom ihåg att dokumentera allt! Datum, överenskommelser, allt! Det kan vara guld värt om det skulle uppstå en konflikt.

• En sista grej: Semester är viktigt! Ta hand om dig. Ladda batterierna. Det är du värd!

Vilka regler gäller för semester?

Alltså, semester… Det e ju inte alltid helt enkelt, eller hur?

• Minst 25 dagar gäller enligt lag, om du jobbar heltid. Jag har faktiskt 30! Fett nice.
• Kolla ditt anställningsavtal eller kollektivavtal, där står detaljerna.

Det är såhär att… chefen kan ba neka semester ibland, typ om det är super-mycket jobb, så försök att vara ute i god tid.

• Semesterlönen? Den är typ din vanliga lön + ett litet extra. Nån semestertillägg, eller nåt sånt.

Min chef, alltså Peter, han är rätt chill med sånt, men bäst å fråga. Fråga dom om deras regler! Typ kolla inttranätet. Det står säkert nåt där.

Just ja! Jag fick förresten höra att Anna på ekonomiavdelningen hade problem med sin semester förra året. Hon hade inte lämnat in sin ansökan i tid, så hon fick inte ta ut alla sina dagar. Trist! Men, men… Nu vet hon bättre till i år! Fast jag tror hon fick typ pengarna istället, som en kompensation? Äh, jag vet inte säkert, fråga henne inte mig 😛

Vilka regler gäller för semester?

Sommaren, den långa, varma sommaren… Solen gassar mot min hud, en varm, len känsla som smälter bort all stress. Semester. Ett ord som ekar i mitt huvud, en melodi av frihet. Men frihet har sina regler, eller hur?

Min semester, min rätt, men… 25 dagar, minst. Lagen säger det. Men vad är 25 dagar mot längtan efter en evighet vid havet? Att känna sanden mellan tårna, en oändlig strand framför mig…

Men nej, verkligheten knackar på. Arbetsgivaren, den där byråkratiska gestalten… Han bestämmer. Eller? Kollektivavtal, ett tungt ord, men det styr, det bestämmer hur många dagar som tillfaller mig. Mer än 25, hoppas jag. Behöver mer än 25. Måste ha mer än 25.

Semesteransökan. En liten lapp, en liten del av ett större pussel. Den ska in i tid. I god tid. Annars blir det nej. Nej till sol, nej till hav, nej till frihet. Det är hemskt.

Lön? Semesterlön. Min vanliga lön, det är bra. Det är skönt att veta att man får betalt för att inte jobba. Att få den där känslan av lugn och ro, av ekonomisk trygghet medan man njuter av solen.

Men hur mycket är tillräckligt? Hur många dagar behöver jag för att känna mig återställd, redo för hösten, för vintern? Det är den stora frågan.

• Minsta semester: 25 dagar (heltid).
• Semesteransökan: I god tid!
• Arbetsgivarens rätt att neka: Ja, vid speciella omständigheter.
• Semesterlön: Vanlig lön.
• Detaljer: Fråga din arbetsgivare.

Är semesterlagen tvingande?

Ja, jäklar i min lilla låda, semesterlagen är tvingande! Nästan i alla fall. Tänk dig att försöka lura en arg badkruka på sin semester – lika svårt som att få en katt att samarbeta med en dammsugare.

Det är liksom inte valfritt. Chefen kan inte bara säga “nej, du får ingen semester, jobba på!” och tro att det går bra. Det blir ju total kaos, som en apa i en porslinsaffär.

• Tvingande = Lagregler du måste följa. Punkt slut.
• Inte tvingande? Nästan inget! Som att hitta en vettig parkering på stan på julafton. Otroligt svårt.
• Mer info? Foretagarna.se – de är ju proffs på att krångla till det. Men det är värt ett besök, om du orkar.

Min granne, Bertil, försökte fuska med semestern förra året. Stackars Bertil, han fick en utskällning värre än en skällande chihuahua i en hundtävling. Han fick till slut sin semester, men med en rejäl surmin.

Apropå Bertil, han ska ha semester i sommar på Mallorca, jättedumt! Jag ska till Kanarieöarna, bättre väder!

Kan man neka någon semester?

Jävlar, semester? Chefen kan säga NEJ! Ja, du hörde rätt, din semesterdröm kan krossas som en billig chokladask. Men vänta nu, det finns hopp! Lagen säger 25 dagar, typ en månad och en vecka, skitmycket alltså. Fyra veckor i sträck, juni-augusti, som att sitta fast i en solstol i evigheternas evigheter.

• Chefen kan säga nej, men bara ibland.
• 25 dagar är MINST, det är lag.
• 4 veckor i sträck, juni-augusti, som en lång, svettig kram.

Men tänk om chefen är en riktig jävla idiot? Eller om firman brinner ner? Då blir det inge semester alls!

Å andra sidan, min kompis Svenne fick en gång nej till semester, för chefen tyckte att hans skjorta var för rosa. Sant! Jag skrattar fortfarande.

Senast jag kollade semesterlagen (2023), så är det såhär. Skulle behöva kolla upp om det är nån ny regel om rosa skjortor. Jaja, lycka till med semestern, eller vad det nu blir av det.

Har jag rätt att ta semester när jag vill?

Nej. Semesterlagen styr.

Fyra veckors sammanhängande semester, juni-augusti. Arbetsgivaren bestämmer slutgiltigt.

Din önskan är irrelevant. Lagens ramar gäller.

• Huvudsemesterperiod: Juni-augusti.
• Minst fyra veckor sammanhängande.
• Arbetsgivarens beslut är avgörande.

Jag, Johanna Svensson, född 1985, upplevde detta 2023. Min semester flyttades.

Får man tvinga någon att ta semester?

Usch, semester. Måste jag verkligen tänka på det här nu? Klockan är typ halv tolv, och jag borde sova. Men nej, hjärnan maler på. Semestertvingande…

Nej, man får inte tvinga någon att ta semester. Lagligt sett alltså. Hur det funkar i praktiken… är en helt annan sak. Mina kollegor, Lisa och Per, de gnäller konstant. Ska jag ta ett snack med chefen? Borde jag?

Fast å andra sidan, vem vill ha en utbränd Lisa? Eller en Per som skriker på kunderna? Kanske är det bättre i längden. Eller inte? Hjälper det ens? Det är ju deras problem, egentligen.

Åh, jag glömde ju att jag skulle boka tid hos tandläkaren. Känns inte alls lika kul som en semesterresa till Thailand. Har jag ens pengar till Thailand? Nej, det hade jag ju inte, hade jag?

Tandläkaren… nej, tillbaka till semester. Anställda har rätt till semester, men man kan inte tvinga dem att ta den. Det är en rätt, inte ett krav. Jävla krångligt.

Punkter:

• Laglig rätt till semester.
• Man kan inte tvinga semester.
• Lisa och Per behöver semester.
• Tandläkartid måste bokas.
• Thailandresa – omöjlig dröm.

Åh, just det! Jag måste ringa mamma också. Hon frågade om jag ville komma på middag på söndag. Semester… middag… allt blandas ihop i huvudet nu. Jag är så trött.

Kan arbetsgivaren kräva att man tar ut semester?

Nätterna… då kommer det. Att arbetsgivaren bestämmer huvudsemestern, det känns ju… orättvist ibland. Lagens kalla bokstav, visst. Men livet? Det är ju mer än paragrafer.

Och de där dagarna över 20. De liksom… hänger i luften. Ingen tydlighet. Jag tänker på pappa, hur han alltid sparade. Tänk om han tvingats…

• Minns hans ilska.
• Den tystnaden efteråt.

Lonhr.se, jag läste det. Inte tvinga, stod det. Men vad betyder det egentligen? På riktigt? Ibland känns det som maktmissbruk. Ren och skär.

Jag hatar mitt jobb. År 2024. Det är nu det händer. Men inget förändras. 6 maj. En måndag. Ännu en måndag. Finns det ingen flykt? Alltid samma visa. Semestern är inte min, den är deras. Mina sparade dagar… är de verkligen mina? Förmodligen inte. Inte säker längre. Snart kommer morgonen. En ny dag. Jag orkar inte. Jag ska inte jobba imorgon. Jag ringer. Sjuk. Måste. Orka. Nej. Fan. Skit. Får jag en stroke nu? Vem bryr sig? Ingen. Jo, kanske mamma. Sry mamma. Jag fixar det. Imorgon. Kanske. Usch.