Vad innebär det att bli utvisad?

Utvisning… bara ordet ger mig rysningar. Tänk dig, att bli tvingad att lämna allt. Allt du känner till, alla du älskar. Sverige, kanske ditt hem i flera år, plötsligt borta. Som att bli ryckt upp med rötterna. Hur kan man ens börja bearbeta något sånt?

Det betyder ju, rent konkret, att du måste lämna landet. Att du inte får komma tillbaka, inte ens på besök. Domstolen bestämmer hur länge, beroende på vad som hänt, vad du har gjort. Ibland är det några år, ibland… livstid. Livstid! Kan ni fatta det? Som en dörr som smälls igen, för alltid.

En vän till mig, vi kan kalla honom Johan, blev utvisad efter en misshandel. En dum fyllegrej, sa han. Han ångrade sig så fruktansvärt. Han hade byggt upp ett liv här, hade jobb, flickvän… allt. Och så, poff, borta. Jag minns hur förtvivlad han var. Hur ska man ens börja om i ett annat land, helt ensam? Allt han kände till, alla hans vänner… borta.

Det handlar ju inte bara om att packa sina väskor. Det är en förlust av allt. Ditt uppehållstillstånd, din rätt att vara här… Jag har läst någonstans att tusentals personer utvisas varje år. Tusentals livsöden, tusentals trasiga drömmar. Är det verkligen alltid rättvist? Jag vet inte. Det känns bara… så otroligt sorgligt. Och så slutgiltigt.