Vad är skadligt bruk enligt ICD-10?

Skadligt bruk enligt ICD-10: En tydlig definition och dess konsekvenser

Inom den medicinska världen är det viktigt att ha tydliga och entydiga definitioner för att kunna diagnostisera och behandla olika tillstånd korrekt. När det kommer till substansbruk, eller missbruk, är ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th Revision) ett viktigt verktyg. Denna klassifikation, utgiven av Världshälsoorganisationen (WHO), ger en detaljerad beskrivning av olika sjukdomar och hälsoproblem, inklusive definitionen av “skadligt bruk” av psykoaktiva substanser.

Vad innebär skadligt bruk enligt ICD-10?

ICD-10 definierar skadligt bruk som ett mönster av användning av en eller flera psykoaktiva substanser som resulterar i påvisbara fysiska eller psykiska skador på användaren. Detta är en nyckelmening som belyser flera viktiga aspekter:

• Mönster av användning: Det handlar inte om en enstaka händelse, utan ett återkommande beteende.
• Psykoaktiva substanser: Detta inkluderar en bred kategori av ämnen som påverkar psyket, såsom alkohol, narkotika (t.ex. cannabis, heroin, kokain), bensodiazepiner och andra receptbelagda mediciner.
• Påvisbara skador: Här är det essentiella. Diagnosen skadligt bruk ställs inte enbart baserat på mängden substans som konsumeras, utan på de konkreta skador som uppstår.
• Fysiska eller psykiska skador: Skadorna kan vara av både fysisk (t.ex. leverskador, magproblem) och psykisk natur (t.ex. depression, ångest, irritabilitet).

Kriterier för diagnos

För att kunna ställa diagnosen skadligt bruk enligt ICD-10 krävs det klara bevis för att dessa skador existerar. Detta kan innebära att läkaren behöver utföra olika undersökningar, exempelvis:

• Blodprover: För att kontrollera leverfunktion, blodstatus och andra relevanta markörer.
• Psykologiska tester och intervjuer: För att bedöma den psykiska hälsan och förekomsten av depression, ångest eller andra psykiska problem.
• Klinisk observation: Att noggrant observera patientens beteende och fysiska tillstånd.
• Anamnes: Att noggrant kartlägga patientens substansanvändning och tidigare medicinska historia.

Skillnaden mellan skadligt bruk och beroende

Det är viktigt att skilja mellan skadligt bruk och beroende. Medan skadligt bruk handlar om att användningen leder till påvisbara skador, fokuserar beroende på ett mer komplext tillstånd präglat av:

• Kontrollförlust: Svårigheter att kontrollera intaget av substansen.
• Toleransutveckling: Behov av att öka dosen för att uppnå samma effekt.
• Abstinensbesvär: Fysiska eller psykiska obehag vid avbrott av substansanvändning.
• Prioritering av substansen: Att livet kretsar kring att få tag på och använda substansen, på bekostnad av andra viktiga aktiviteter och relationer.

Konsekvenser och behandling

Skadligt bruk, även om det inte uppfyller kriterierna för beroende, är ett allvarligt tillstånd som kan leda till en rad negativa konsekvenser, både på kort och lång sikt. Exempel inkluderar:

• Sociala problem: Problem i relationer, förlust av vänner och familj, isolering.
• Ekonomiska problem: Svårigheter att hantera ekonomi, skuldsättning.
• Juridiska problem: Gripanden, böter, fängelsestraff.
• Arbetsproblem: Svårigheter att behålla arbete, sänkt produktivitet.
• Ökad risk för beroende: Skadligt bruk kan utvecklas till ett fullskaligt beroende över tid.

Behandlingen av skadligt bruk fokuserar på att hjälpa individen att minska eller upphöra med substansanvändningen och hantera de relaterade skadorna. Det kan innefatta:

• Psykoterapi: Kognitiv beteendeterapi (KBT) och motivationshöjande samtal (MI) är vanliga metoder.
• Farmakologisk behandling: Vissa mediciner kan hjälpa till att minska suget efter substansen eller behandla relaterade psykiska problem.
• Stödgrupper: Gruppterapi eller stödgrupper kan erbjuda gemenskap och stöd från andra som upplever liknande problem.
• Socialt stöd: Familj, vänner och andra sociala nätverk kan spela en viktig roll i återhämtningen.

Sammanfattningsvis

ICD-10 ger en tydlig och specifik definition av skadligt bruk, som baseras på påvisbara fysiska eller psykiska skador till följd av substansanvändning. Genom att förstå denna definition och de kriterier som krävs för diagnos kan läkare och andra vårdgivare bättre identifiera och behandla individer som befinner sig i riskzonen. Tidig intervention är nyckeln till att förhindra att skadligt bruk utvecklas till ett beroende och till att minimera de negativa konsekvenserna för individen och samhället.