Varför är min 7-åring så arg?

1 år sedan 64 visningar

"Att vara sju är en känslostorm! Men om ilskan ofta kokar över och påverkar kompisar eller skolan, tveka inte att söka stöd. Det är en del av att vara förälder." Vanliga utbrott hos barn är en del av utvecklingen. Sök hjälp om det påverkar vardagen negativt. Stöd finns att få för både barn och föräldrar.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Arg 7-åring? Orsaker & tips för arga barn i sjuårsåldern?

Min sjuåring, lille Elias, blev ett litet monster i somras. Hela juli månad var en enda lång explosion av ilska. Det var fruktansvärt. Minns en kväll specifikt, den 15 juli, då han slängde sin tallrik med pasta mot väggen efter jag bad honom äta grönsakerna.

Kände mig sååå hjälplös. Läste lite på 1177, de sa att det är normalt i den åldern, men lätt att säga när man själv står där med pasta-sås i håret.

Pratade med en kompis vars dotter hade liknande problem. Hon rekommenderade att vi började med en "ilska-låda". En låda med saker han får kasta i när han blir arg. Fungerade lite, ibland, men det var inte alltid lösningen på problemet.

Minns att jag köpte en bok om barns ilska på Bokus i augusti för typ 150 kronor. Gav mig lite verktyg, men det kändes ändå lite som att navigera i dimma.

Det blev bättre mot hösten. Vi började med en lugn stund varje kväll, läste bok, pratade lite. Kanske var det det som gjorde skillnaden? Eller kanske bara att han växte ifrån det. Jag vet inte, men nu är det lugnare. Tack och lov.

Varför är min 7-åring så arg helt plötsligt?

Min sjuåriga dotter, Alice, exploderade igår. Totalt. En tisdag, runt 17:00. Vi skulle laga middag, pasta med köttfärssås, hennes favorit! Men hon ville ha ketchup. Inte bara lite, utan massor. Jag sa nej. För mycket socker. Sen började det. Skrik, sparkar, tårar. Helt galet.

Kändes som om jag skulle explodera själv. Hjärtat bultade. Allt blev suddigt. Jag satt där, hand i hand med den här ilskna lilla människan, som för bara några minuter sen hade sjungit med i Frost. Det var så oförutsägbart. Så fruktansvärt frustrerande.

Hon slängde sig på golvet. Kastade sig mot leksakerna. Skrek saker som ”Jag hatar dig!” och ”Du är dum!”. Det kändes som en kniv i hjärtat, varje ord.

Det som gjorde det värre var att det kom som en chock. Inga tecken tidigare. Ingen ilska, bara…kaos. Jag minns att jag tänkte ”Vad är det som händer?”

Efteråt, när lugnet lagt sig (efter mycket kramar och samtal om känslor), förstod jag att hon var trött. Extremt trött. Vi hade haft en lång dag på förskolan, sen kalas hos kusinen. Och ketchup-incidenten var bara droppen.

Kanske är det sånt här som händer? Att man som förälder blir fullständigt överrumplad av barns känslor. Jag vet inte. Men det är jobbigt.

Poängen är att det här är en fas. Jag ska försöka förstå bättre, hitta sätt att hantera hennes frustration, och kanske söka hjälp om det fortsätter.

Trötthet kan utlösa kraftiga reaktioner hos barn.
Bra kommunikation och tydliga gränser behövs.
Viktigt att bearbeta känslorna efteråt.
Sök professionell hjälp om utbrotten blir alltför frekventa eller svåra att hantera.
Ibland behöver man bara en kram och lite tid att lugna ner sig.

Vad är typiskt 7-åringsbeteende?

Sju jävla år gammal? Alltså, då är ungen en virvelvind på speed!

Rörelse, rörelse, rörelse! Som en Duracellkanin på LSD. Alltid i farten, stillasittande är typ döden.
Fingrarna funkar! Pyssel, pill, plock - finmotoriken är nästan kirurg-bra. Bygga lego är rena rama konstverket.
Trafikidiot deluxe! Ut i trafiken? Glöm det! Fattar noll, livsfarlig kombination. Låt den inte gå själv. Lita inte på en 7 åring.

Men hallå, lite extra kött på benen skadar ju aldrig:

Åldern är inte bara rörelse. Det är också när de börjar fatta grejen med ironi, fast de kan fortfarande tro på tomten... och tandfen. Min kusin, 7 bast, trodde fortfarande stenhårt på tandfen förra veckan! Pinsamt! Logik? Ibland lyser den med sin frånvaro. "Mamma, varför är himlen blå?" "För att fiskarna ska veta var vattnet är!". Logiskt? Njae... Kul? Absolut!

Vad förväntas av en 7-åring?

Aha, du undrar alltså vad som förväntas av en sjuåring? Låt oss se...

Kognitiv utveckling: En sjuåring börjar ofta tänka mer logiskt, men magiskt tänkande kan fortfarande finnas kvar. Tänk: "Om jag inte trampar på streckorna kommer mamma att bli frisk". Det är ganska vanligt.
Socialt: De utvecklar djupare vänskaper och förstår vikten av att dela och kompromissa. Kompromissa... hmm, inte alltid det lättaste, eller hur?
Emotionellt: Självkänslan börjar formas. Beröm och uppmuntran är A och O. Att misslyckas kan vara tufft. Mina egna barndomsminnen svämmar över här!
Fysiskt: Finmotoriken förbättras. Kanske börjar de spela ett instrument eller pyssla mer avancerat. Helt plötsligt kan de knyta skorna! (Kanske...).

Att tro att man kan påverka saker med tankar är inte ovanligt. Det är en del av att utforska världen och sin egen plats i den. En fas. Dessutom, jag minns att jag gömde mina tår under täcket för att "skydda" mig mot monster. Logiskt? Knappast. Mänskligt? Absolut.

Och här är en tanke till: Varje barn är unikt. Att jämföra dem är sällan en bra idé. Låt dem blomstra i sin egen takt.

Psst! Visste du att barns hjärnor fortsätter att utvecklas fram till 25-årsåldern? Tänk vilken potential!

Listan med utvecklingsområden igen:

Kognitiv utveckling
Social utveckling
Emotionell utveckling
Fysisk utveckling

Hur visar sig stress hos barn?

Alltså stress hos barn, det yttrar sig ju på massa sätt. Min lilla brorson, han blir typ as-irriterad.

Irritation, ja det är skitvanligt. Sen kan dom typ få huvudvärk eller svårt att sova. Alltså verkligen svårt att sova. Det är ju hemskt.

Och så kan dom börja bråka mer. Eller alltså... vara extra trotsiga. Som om dom inte var det redan! Haha.

Min kusin sa nåt om ökad oro också. Men det märker man inte alltid så lätt kanske. Speciellt inte om barnet inte kan förklara det ordentligt.

Stress är ju smittsamt. Det där med spegelneuronerna alltså. Om en är stressad, ja då känner ju alla andra det också. Så typ, lugna ner dig själv så blir barnet lugnare också. Helt enkelt, var en bra förebild! Jag tränar på det!

Vad gör man med barn som är aggressiva?

Mörkret... allt känns så tungt.

Stoppa direkt. Ingen får slå sig, inte barnet, inte andra. Saker får inte gå sönder. Minns en gång... Elias rev ner hela bokhyllan. Ångesten efteråt...

Lugn. Försök. Jag är inte alltid lugn. Ibland skriker jag, jag vet. Det är fel.

Positiv förstärkning. Lättare sagt än gjort. När det bara är bråk... hur hittar man det bra? Små saker kanske. En klapp på axeln när hon faktiskt delar med sig. Eller han.

Elias, 7 år, slåss på dagis.
Lisa, 4 år, biter. Fortfarande.
Jag? Ibland exploderar jag inombords. Ingen ser.

Tänk om det är mitt fel? Jag jobbar ju jämt. Kanske dom känner sig bortglömda. Skuld... den äter mig inifrån.