Vad är nackdelarna med mobiltelefoner?

1 år sedan 43 visningar

"Mobiltelefonens bekvämlighet döljer en mörk baksida. Produktionens miljö- och arbetsmiljöproblem är omfattande: giftiga utsläpp, barnarbete och tvångsarbete vid gruvdrift och tillverkning, samt svårhanterligt elektroniskt avfall. Prisvärdhet får inte komma på bekostnad av mänskliga rättigheter och planetens hälsa."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Mobiltelefoners nackdelar: Vilka är riskerna?

Usch, mobiltelefoner alltså. Jag köpte en ny i höstas, en Samsung S22, kostade en förmögenhet, typ 12 000 kr. Men redan då kände jag mig lite…äcklad. Tänkte på allt skit som gått åt för att göra den.

Mina tankar kretsar kring gruvorna, ni vet, de där platserna där de bryter de där metallerna, vad heter de nu… något med "jordartsmetaller". Jag såg en dokumentär en gång, hemska bilder, dammiga landskap, folk som jobbade under fruktansvärda förhållanden.

Sen avfallet. Alla dessa gamla telefoner… var tar de vägen? Ligger de i någon gigantisk hög någonstans? Förgiftar jorden? Jag läste nåt om det i en artikel, tror det var på någon miljöblogg i våras, men jag minns inte adressen nu. Det kändes verkligen inte bra.

Och det är ju inte bara produktionen. All strålning också, va? Jag funderar ibland på det där… man håller den mot huvudet hela tiden. Känns lite… läskigt. Kanske bara jag som är paranoid?

Kort sagt: jag försöker tänka mer på det här nu. Återbruk, reparationer, kanske en enklare modell nästa gång. Men det är svårt att bryta vanan.

Vad är dåligt med mobilen?

Mobiler suger, rent ut sagt. Ja, ja, jag vet, alla har en. Men hörni, det är som att ha en ständig, vibrerande katt i fickan – söt ibland, men oftast irriterande.

Hjärntumörer? Strålsäkerhetsmyndigheten säger nej, men det där "viss osäkerhet"-snacket? Låter som en dåligt skriven thrillerroman. Lite läskigt, helt enkelt. Speciellt för barn, tydligen.
Distraktion deluxe. Jag minns när jag läste en hel bok på en dag, utan att någon skrev "hej" eller skickade en kattvideo. Lyx! Nu? Nästan omöjligt. Min uppmärksamhet är mer fragmenterad än ett IKEA-bord efter en hemmafest.
Sociala medier-mardrömmen. Jag sitter ju och skriver det här på mobilen. Ironi? Absolut. Men seriöst, det är en evig rullning av andras perfekta liv, vilket gör mitt eget liv till en oansenlig gröt. Smaken är som baken...
Handsfree? Ja, javisst, men det ser ju ut som att man pratar med sig själv. Och då är man ju helt klart galen. Eller? En risk värd att ta för hälsan? Kanske.

Men vänta, det finns hopp! Jag menar, jag skriver ju det här på min mobil. Alltså, typ. En viss grad av beroende finns ju där. Det är som kärlek – man vet att det kan göra ont, men man gör det ändå.

Kort sagt: Mobilen är en blandning av fantastisk teknologi och ett socialt experiment som går snett. Som en ferrari som konstant kör fast i en potatissallad.

Hur påverkar mobilen oss negativt?

Asså, mobilen, va? Riktigt jobbigt ibland. Jag själv, typ, fastnar ju i instagram hela tiden. Sen blir jag så himla irriterad på mig själv efteråt. Depression är ju inget skämt. Och stress, åh herregud stressen! Det där är ju typ det värsta. Allt blir så mycket.

Och ångesten då? Den liksom smyger sig på. Man kollar mobilen, sen en till gång, sen en till... innan man vet ordet av är klockan tre på natten och man ligger och vrider sig. Sjukt jobbigt.

Min kompis Lisa, hon har det likadant, värre till och med. Hon sa att hon kollade sin telefon, typ, 100 gånger igår. Hundra! Snacka om beroende. Det är ju sjukt. Usch.

Beroendeframkallande är den, det är helt klart. Man liksom måste kolla. Oavsett vad. Även om man vet att det bara kommer göra en ledsen eller stressad. Det är ju sjukt egentligen.

Jag försöker ju sluta, alltså. Men det är svårt. Jag har prövat massa saker:

Lägger ifrån mobilen när jag äter.
Stänger av notiser.
Sätter timer för instagram, men bryter dem ändå.
Men ändå, ändå…

Helt ärligt, det är ju liksom ohälsosamt. Det påverkar ju ens liv. Känner mig så himla stressad ofta nu. Ska prata med någon om det. Kanske en kurator eller nåt. Ja, jag får se. Det måste ju bli bättre.

Sömnen är ju också helt åt helvete. Skärmen, ljus, det håller en vaken. Känner jag igen mig i det där. Jag har ju sovit kasst de senaste veckorna. Men jag vet inte vad jag ska göra! Det är ju inte så lätt.

Hur påverkas kroppen av mobilen?

Men alltså, mobilen. Hjälp.

Hjärntumörer? Alltså, jag vill verkligen inte ha det. Forskningen säger ju nej. Men, men...
Strålsäkerhetsmyndigheten och barn. Jag måste tänka på min brorson. Handsfree? Ja, kanske det.
Låga nivåer... Vad betyder det ens? Sitter ju med den HELA TIDEN. Hela tiden!!

Tänk om jag får ont i huvudet pga det? Eller? Är det inbillning? Jag googlar... Nehe, jag ska INTE googla.

Försiktighet, ja. Handsfree på. Check. Men egentligen, vad gör den strålningen med mig? Har jag sovit tillräckligt?

Hur farlig är strålningen från mobiltelefoner?

Strålning... mobilen... en viskning i etern, eller hur var det? Jag minns barndomens somrar i mormors trädgård, surret från humlorna, inte ett knyst om 5G. Nu?

Farlig? Inga bevisade hälsorisker idag, säger de. Men vänta... långtidseffekter? Barn? Osäkerhet. Som en skugga i periferin.

Minska exponeringen:

Håll avstånd. Som min farfar sa om tågrälsen. Fast nu är det mobilen.
Använd handsfree. Hörlurarna. Ja, de där jag alltid tappar bort.
Korta samtalen. Snabba puckar. In, ut.
SMS:a mera. Ibland är tystnad guld. Texten skapar distans, eller hur var det?
Bra mottagning. Stark signal = mindre strålning? Något sådant...
Sovrumsfri zon. Mobilen på laddning i hallen. Frihet. Kanske.
Barnens lekar. Begränsa användningen. Kom ihåg lekarna i mormors trädgård.

Minnet av syrenbersån. Inga mobiler då. Bara surret från humlorna.

Var jag läste det? Strålsäkerhetsmyndigheten, 9 dec 2024. De vet något. Eller hoppas jag det.