Kan protein skada njurarna?

Är proteinpulver skadligt för njurarna?

Mörkt nu. Skriver här.

Protein och njurar. Jag tänker på pappa. Hans värden.

• Nej, protein är inte skadligt för friska njurar. Skrämmande egentligen.

• Men njursjuka, då är det annorlunda. Verkligen.

Tänk om jag visste det här förr. Tänk om. För mycket protein...

För mycket protein då? Kroppen pallar inte allt. Överskott. Vad händer?

• Det blir urin. Liksom kiss. Mycket.

• Vikten kanske ökar. Ångest.

• Magproblem kanske. Bubblar. Gas.

Jag hatar att inte förstå. Så enkelt borde det vara. Eller inte. Klockan tickar.

Jag kommer ihåg den där gången i gymmet, alla pratade om gainz. Kände mig så lost.

• Skulle sagt något.
• Frågat.
• Inte bara nickat och låtsats förstått.

Alltid den där rädslan.

Mer info (om du vill): Jag läste en artikel om en triathlet. Hen åt sjukt mycket protein. Inga problem. Hen var ju elit. Inte jag. Pappa drack proteinshake varje dag efter sina promenader. Han hade ju ont. Och njurarna... Ja du vet. Kanske ett sammanträffande. Fan också.

Kan man få njursten av proteinpulver?

Absolut, låt oss reda ut det här med njursten och proteinpulver.

• Protein i sig är sällan boven. Snarare handlar det om hur du lever.

• Uttorkning är din värsta fiende. Tänk dig en flod som blir till en bäck, och sedan en lerpöl. Njurarna behöver flöde!

• Animaliskt protein kan spela roll. Men inte nödvändigtvis. Allt handlar om balans. Jag brukar tänka att njurarna är som en trädgård - de gillar variation.

• Saltets påverkan underskattas ofta. Salta chips, processad mat... det adderar snabbt.

• Kom ihåg: Proteinshakes är ju bara ett sätt att få i sig protein. Det är totalbilden som räknas. Plus, jag brukar mixa i lite extra frukt i mina shakes. Det känns mer som en smoothie, och hjälper kanske med vätskan.

Ett litet sidospår: Vissa studier har faktiskt visat att kalciumrika livsmedel kan hjälpa till att förebygga vissa typer av njursten. Paradoxalt, eller hur?

Vad triggar igång njursten?

Nätterna är långa nu. Tankarna snurrar. Njursten... Det är sånt man inte tänker på förrän det hugger till. Fyra-femtioårsåldern, sa läkaren. Precis min ålder. Jävla skit.

• Övervikt, visst. Känner mig som en uppblåst ballong. Det är inte lätt. Har försökt, men det är svårt.

• Kostvanor... för mycket kött? För lite vatten? Alkohol? Allt det där. Det är som en ond cirkel.

• Åldern... det är ju bara så. Det går inte att stoppa tiden. Men det är så jäkla orättvist. Det känns som att kroppen ger upp.

Återfall inom tio år... Nästan hälften. Det är läskigt. Känns som en dödsdom. Nej, det är ju inte så. Men ändå. Panikkänslorna. De kryper sig på.

Inciden ökar. I Sverige, i världen. Vi är många som lider. Men det är inte en tröst.

Jag borde dricka mer vatten. Jag vet det. Men det är så svårt. Jag är trött, alltid trött.

• För lite vätska.
• För mycket salt.
• Genetik spelar roll. Det vet jag ju.

Jag hatar det här. Att veta, men ändå inte kunna göra något åt det. Eller är det jag som inte vill?