Hur vanligt är det att känna sig ensam?

Ensamheten som smyger sig på: En vanligare känsla än vi tror

Ensamhet, den där gnagande känslan av att vara isolerad och bortkopplad, är en upplevelse som många av oss stöter på någon gång i livet. Men hur vanligt är det egentligen att känna sig ensam, och vilka grupper är mest utsatta? Svaret kan överraska dig.

I Sverige rapporterar faktiskt så många som 20 % av befolkningen att de regelbundet eller frekvent upplever ensamhet. Det är en siffra som inte bara belyser ensamhetens utbredning utan också signalerar ett potentiellt folkhälsoproblem. Denna känsla av isolering handlar inte enbart om att vara fysiskt ensam. Det kan handla om att sakna meningsfulla relationer, att känna sig osynlig eller ovärderad, även i sällskap med andra.

Ensamheten – ett ansikte med många åldrar

En av de mest intressanta aspekterna av ensamhet är hur den varierar med ålder. Medan man kanske traditionellt associerar ensamhet med äldre personer, visar studier att unga vuxna ofta drabbas minst lika hårt. Varför är det så?

• Unga vuxna: I en tid präglad av sociala medier och yttre krav kan unga vuxna uppleva en paradoxal ensamhet. Trots att de är hyperuppkopplade online kan de känna en djupgående brist på autentiska kontakter och meningsfulla relationer. Pressen att lyckas, att passa in och att ständigt vara “uppkopplad” kan leda till en känsla av isolering och utanförskap. Övergångar som att flytta hemifrån för att studera, börja ett nytt jobb eller navigera i relationsvärlden kan också vara särskilt sårbara perioder.

• Äldre personer: För äldre personer kan ensamhet bero på en rad faktorer, såsom förlust av partner, vänner eller familjemedlemmar, nedsatt rörlighet, ekonomiska svårigheter och minskad delaktighet i samhället. Pensionering kan innebära en förlust av sociala kontakter som tidigare fanns på arbetsplatsen. Dessutom kan stigman kring åldrande och sjukdom leda till en känsla av marginalisering och osynlighet.

Vad kan vi göra åt det?

Att erkänna att ensamhet är ett utbrett problem är det första steget mot att hitta lösningar. Det handlar om att skapa ett samhälle där alla känner sig sedda, hörda och värderade. Här är några konkreta åtgärder:

• Främja genuina mötesplatser: Skapa fysiska och digitala rum där människor kan mötas och bygga meningsfulla relationer. Det kan handla om allt från lokala föreningar och studiecirklar till digitala forum och volontärarbete.

• Bekämpa social isolering: Investera i initiativ som motverkar social isolering, särskilt bland unga och äldre. Det kan handla om mentorskapsprogram, stödgrupper och samhällsbaserade aktiviteter.

• Bryt stigmat: Öka medvetenheten om ensamhet och minska stigmat kring att prata om det. Uppmuntra till öppenhet och empati.

• Uppmuntra digital inkludering: Se till att alla har tillgång till och kunskap om digital teknik, så att de kan hålla kontakt med vänner och familj, delta i samhällslivet och få tillgång till information och stöd.

• Investera i forskning: Fortsätt att forska om orsakerna till och konsekvenserna av ensamhet, samt utveckla effektiva strategier för att bekämpa den.

Ensamheten är en komplex och mångfacetterad utmaning som kräver ett samlat grepp från individ, samhälle och beslutsfattare. Genom att erkänna problemet, öka medvetenheten och vidta konkreta åtgärder kan vi skapa ett mer inkluderande och omtänksamt samhälle där ingen behöver känna sig ensam.