Hur vanligt är det att inte ha några nära vänner?

Ensam i mängden: Hur vanligt är det att inte ha nära vänner?

Det gör ont i magen att tänka på det, men ensamhet är en växande epidemi. Att inte ha nära vänner, de där personerna man kan ringa mitt i natten, skratta med tills magen värker, eller gråta ut hos utan skam, är en smärtsam verklighet för alldeles för många. Min egen erfarenhet av att förlora en nära vän fick mig att inse hur sårbar man blir utan det stödnätverket. Det kändes som att en del av mig saknades. Och att veta att så många andra går igenom samma sak… det gör mig verkligen ledsen.

Enligt en rapport från Survey Center on American Life från 2021 uppgav en chockerande 12% av amerikanerna att de inte har några nära vänner. Tänk dig det – var åttonde person du möter på gatan kanske inte har någon att vända sig till i svåra tider. Det är en dramatisk ökning jämfört med 1990 då bara 3% rapporterade att de saknade nära vänner. Siffrorna talar sitt tydliga språk: vi glider isär.

Vad är det som driver oss ifrån varandra? Jag tror att det är en komplex fråga med många bidragande faktorer. Den digitala tidsåldern, med sociala medier och konstant uppkoppling, kan paradoxalt nog öka känslan av isolering. Vi scrollar genom perfekta liv online och jämför oss, samtidigt som verkliga, djupa relationer får mindre utrymme. Stress och press i arbetslivet lämnar många utmattade och utan energi att investera i sociala sammanhang. Flytt mellan städer och länder, för jobb eller studier, gör det svårare att bygga och bibehålla långvariga vänskapsband. Och pandemin, med dess isolering och restriktioner, har definitivt förvärrat situationen för många.

Men jag vägrar att tro att det här är en oundviklig utveckling. Vi behöver varandra. Människor är sociala varelser, och nära relationer är avgörande för vår psykiska och fysiska hälsa. Studier visar att starka sociala band minskar risken för depression, ångest och hjärt-kärlsjukdomar, och till och med ökar vår livslängd.

Så vad kan vi göra? Jag tror att det börjar med små steg. Att våga vara öppna och sårbara med varandra. Att ta initiativ till att träffa nya människor, eller att återuppta kontakten med gamla vänner. Att engagera oss i aktiviteter vi tycker om, där vi kan möta likasinnade. Att lägga ner mobilen och verkligen lyssna på den som sitter mittemot. Att visa omtanke och ge stöd till de som känner sig ensamma.

Det krävs mod och ansträngning att bygga och bibehålla meningsfulla relationer, men det är värt varenda sekund. Tillsammans kan vi bryta den här trenden och skapa ett samhälle där ingen behöver känna sig ensam. Jag tror på oss.