Hur hittar man tillbaka till glädjen?

Hur hittar jag tillbaka till glädjen i livet?

Alltså, glädjen... den gömmer sig ibland, visst? För mig funkar det att faktiskt TÄNKA på nåt kul, typ den där gången på Gröna Lund 2018 när karusellen stannade upp och alla skrattade.

Sträcka på sig? Ja, men mer som en katt. Inte sådär stelt. En riktig "åh, det här var skönt"-sträckning. Jag märker direkt skillnad på humöret.

Relationer... ja, men inte tvunget massa folk. Ett samtal med min syster räcker. Fika på Espresso House i Kista, 100 spänn, värt varenda krona.

Naturen! Jag var i Hagaparken i fredags. Bara sitta där, titta på vattnet. Det gör susen. Verkligen.

Djur... jo, min katt alltså. Han är ju en clown ibland. Räcker med att han snubblar över sina egna fötter.

Röra på sig? Jag hatar gym. Men en promenad till affären funkar. Eller dansa till en låt i köket. Helt kravlöst.

Bad... jag har inget badkar. Men en lång dusch med nån lyxig tvål funkar också. Som en mini-spa-upplevelse.

Investera i mig själv... Det behöver inte vara dyrt. En ny bok, en kopp te jag gillar. Små saker som gör dagen lite bättre. Typ, jag köpte en ny penna igår på Akademibokhandeln för typ 30 kr, den gör att jag vill skriva.

Hur får man tillbaka livsglädje?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Livsglädjen… den känns avlägsen. Som en stjärna bakom tjocka moln.

Musik, ja. Sätter på en gammal skiva med Nina Simone. Hennes röst, så sårbar, så stark. Hjälper lite, men bara för en stund. Den där tomheten, den gnager.

Unna mig något? Kaffet är kallt. Skulle behöva en promenad. Men orkar jag? Nej. Ligger kvar här i sängen. Mörkret trycker ner. Känns tungt. Det är så jobbigt.

Logga ut, ja. Från mobilen. Från världen. Men tankarna, de är kvar. Inuti mig. De försvinner inte bara sådär.

Rör på mig? Idag blev det bara soffan. Och tårarna som kom. Jag orkar inte. Allt känns så meningslöst. Så trött.

Testa något nytt? Vad då? Jag har provat. Ingenting hjälper. Det är som om glädjen är borta för alltid.

• Musik: Nina Simone hjälper, men bara tillfälligt. • Unna mig: Kaffet är kallt. Inga krafter till promenad. • Logga ut: Tankarna finns kvar ändå. • Rör på mig: Inte idag heller. Bara sängen. • Testa något nytt: Har jag redan gjort. Inget fungerar.

Har tappat livsglädjen?

Livslust borta? Kolla kroppen.

Nedstämdhet? Stress och sömnbrist är vanliga orsaker.

Brist på näringsämnen? Järn- eller B12-brist är möjliga bovar.

Sköldkörtelproblem? Kontrollera hormonnivåerna. Förhöjda eller sänkta värden påverkar humöret. Jag har själv upplevt det. Min läkare konstaterade hypotyreos 2023. Behandling påbörjad. Nu bättre.

Punktlista:

• Stressnivå.
• Sömnkvalitet.
• Blodprov (järn, B12, sköldkörtelhormoner).

Åtgärd: Läkarbesök. Blodprov.

Varför känner jag ingen livsglädje?

Dimman ligger tät över sjön, precis som den tunga känslan i bröstet. En grå novemberdag, kall och fuktig. Luften är tung, liksom denna...tomhet. Livsglädjen? Var tog den vägen? Den försvann sakta, som droppar från en läckande kran, tills bara en tunn stråle var kvar. Kanske förvandlades den till en tystnad, till den här kalla, fuktiga luften jag andas in nu.

Kroppen, den känner jag. Den är tung, trög. Som om den bär en osynlig börda, en tyngd av bly. Sömnen är flyktig, som en fjäril som dansar precis utanför min räckvidd. Stressen, ja, den är en ständig följeslagare. En mörk skugga som aldrig riktigt försvinner. Jag känner den i axlarna, i den spända käken. Stress, ja. Den gnager. En gnagande känsla av otillräcklighet.

Brist? Kanske. Jag minns de där blodvärdesproven. Låg järnnivå, sa läkaren. Kanske är det nyckeln, detta till synes obetydliga ämne. Kanske är det bara det. En enkel förklaring till detta mörker. Eller brist på vitamin B12? Kroppen skriker efter något, det är jag säker på. En obalans, en disharmoni. Som en urvriden melodi.

Sköldkörteln. Ja, den också. En försummad del av mig själv. En liten, men kraftfull körtel. Den avgör så mycket. Den styr så mycket. En obalans där kan förklara allt. Denna tomhet, denna tyngd. En tyst protest från insidan. En viskning som jag äntligen bör lyssna på.

• Stress: En konstant, gnagande känsla.
• Sömnbrist: En fjäril som dansar utom räckvidd.
• Järnbrist: Blodproverna visade tydligt på detta.
• Vitamin B12-brist: En möjlighet som behöver undersökas.
• Sköldkörtelrubbning: En liten, men oerhört viktig faktor.

Denna långsamma, tunga känsla. Den är svår att beskriva. En ständig dimma, en tystnad som tränger ut allt ljus. Novembermörkret utanpå speglar mörkret inuti. Kanske är det bara en kombination av allt detta. En perfekt storm av obalanser. En storm som jag måste navigera för att finna ljuset igen. Jag hoppas på ljus.

Hur får man tillbaka sin livslust?

Livslust? Jaja, som om det vore en borttappad nyckelknippa man bara kan plocka upp från soffan. Nä, det krävs lite mer... oomph.

1. Hjälp andra (eller åtminstone irritera dem lite mindre): Volontärarbete? Bah! Börja med att hjälpa din granne att rensa ogräs. Eller, om grannen är en riktig jäkla surkart, kan du åtminstone sluta störa dem med dina väckarklockor. Det är i alla fall något.

2. Tacksamhet? Nej, tack: Ska jag vara tacksam för att jag inte är en snigel? Okej, kanske. Men tacksamhetsdagboken kan du stoppa upp i... ja, du förstår. Fokusera istället på det positiva – som att du fortfarande har alla dina fingrar, till skillnad från min bror, Lars. Han tappade en i en köttkvarn, stackarn.

3. Action! Eller: Sluta ligga på soffan och glo: Gå ut och spring en runda. Eller, om du är lat som jag, gå till kiosken och köp en glass. Det räknas väl som action? Jag menar, jag rörde på mig.

4. Mening? Hitta den eller skaffa en ny: Livet är meningslöst, men roligt! Om du inte hittar någon mening, uppfinn en. Jag har exempelvis bestämt mig för att min mening är att samla på plastskedar. Ganska meningslöst, visst, men väldigt roligt att leta efter dem på loppisar.

5. Prioritera positiva känslor – genom att undvika negativa: Lättare sagt än gjort. Men försök. Tänk på glada saker, som… vänta nu… jag har glömt vad jag skulle tänka på. Åh ja, plastskedar!

Bonustips från mig, Per-Arne (47 år, samlare av plastskedar och lite bitter):

• Ät mer choklad. Seriöst, det funkar.
• Undvik kontakter med personer som luktar illa. Det stör livslusten mer än du tror.
• Köp en guldfisk. De är relativt okomplicerade.
• Lär dig spela ukulele. Det är otroligt avkopplande... om du klarar av att inte bli galen.

Hur får man livslust igen?

Hur får man livslust igen?

Det är beckmörkt. Livslust… Minns när den bara fanns där. Självklar. Nu?

• Gör saker du gillar. Simpelt. Men svårt.
• Kommer ihåg den där sommaren vid havet, med Lisa. Inget speciellt, bara skratt.

Gör en lista. En jävla lista, ja. Vad stod på min?

• Umgås med vänner. Kaffe med Anders. Ja, det var trevligt, faktiskt. Även om han pratade om bilar i timmar.
• Hittade gamla foton igår. Jag ser lycklig ut. Undrar vem den tjejen är? Var hon verkligen jag?

Välmående. Skapa det. Men hur, när allt känns grått?

• Kanske ett bad. Jag brukade älska att bada. Kanske med Ewa, hon är bra på att få mig att skratta.
• Eller bara ligga i soffan. Titta på en dum film. Med katten. Hon brukar i alla fall spinna.

Glädje. Hitta den igen. Finns den kvar?

• Minns när jag gjorde keramik. Det var länge sen. Kanske dags att börja igen.
• Fan, jag saknar Lisa. Måste ringa henne.