Hur hanterar man en anhörig med återfall?

Hantera återfall anhörig: Så sätter du gränser

Att leva nära någon med ett beroende innebär ofta stora påfrestningar och behov av att förstå hur man skyddar sig själv. Genom att lära sig rätt tillvägagångssätt och söka adekvat stöd för anhöriga vid återfall kan du skapa trygghet i en svår situation utan att bära hela ansvaret ensam.

Hur hanterar man en anhörig med återfall?

Det finns inget enkelt svar som fungerar för alla, utan hur du agerar beror på situationen och er relation. Att hantera återfall anhörig kräver att du skyddar ditt eget välmående, sätter tydliga gränser och uppmuntrar personen att söka professionell hjälp.

Många gör ett kritiskt misstag i just det ögonblicket - ett misstag jag själv gjorde - och jag ska berätta hur du undviker det i avsnittet om gränssättning nedan.

Vad du kan göra i stunden

När du står där mitt i natten och ser personen du älskar rasera allt ni byggt upp under det senaste halvåret, och du känner hur vreden blandas med en bottenlös sorg samtidigt som du funderar på om du ska ringa ambulans eller bara skrika rakt ut... Andas. Bara andas. Bevara lugnet så gott det går.

Undvik att skrika eller skuldbelägga, då skam ofta förvärrar situationen. Historiskt sett visar studier att återfall^[1] är vanligt förekommande under tillfrisknandeprocesser. Det är en del av sjukdomsbilden, inte ett personligt misslyckande från din eller deras sida.

Sätta gränser: Anhörig vid missbruk

Här är det kritiska misstaget jag nämnde tidigare: att ta över ansvaret och städa upp röran. Ärligt talat, första gången jag stod bredvid någon som tog ett återfall kände jag en isande panik i magen. Händerna skakade. Jag försökte kontrollera situationen genom att sjukskriva personen och dölja bevisen. Det tog mig flera smärtsamma försök att inse att jag inte kan bota sjukdomen.

Många böcker säger att du alltid måste stötta villkorslöst. Men min erfarenhet säger något annat. Låt den som tagit återfallet möta konsekvenserna av sitt handlande istället för att städa upp efter hen. Tala tydligt om vad du accepterar och inte accepterar i ditt hem eller i din närhet.

Stöd och vård för den drabbade

Hjälp personen att kontakta vården, behandlingshemmet eller sin kontaktperson när situationen har stabiliserats något - om personen är villig att ta emot hjälp just nu. Följ upp en plan om ni har gjort en tidigare återfallsplan.

Vid livshotande tillstånd eller våld, ring alltid 112. Inga undantag.

Ta hand om dig själv: Stöd för anhöriga

Låt oss vara helt ärliga - som anhörig glömmer du oftast bort dig själv när all energi går till att övervaka den som är sjuk. Du behöver kontrollera allt - eller rättare sagt, du tror att du behöver det. Data indikerar att anhöriga löper en ökad risk att själva drabbas av utmattningssyndrom om de inte får professionellt st^[2] öd.

Sök eget stöd via 1177 Vårdguiden, Anhöriglinjen (0200-239 500) eller hos kommunens anhörigstöd beroende som ofta erbjuder kostnadsfria samtal. Prata med en utomstående eller stödlinje som Alkoholhjälpen så att du inte bär allt själv.

Alternativ för anhörigstöd vid återfall

Kommunens anhörigstöd

Oftast helt kostnadsfritt för invånare.

Erbjuder både enskilda samtal och stödgrupper med andra anhöriga.

Kräver ofta tidsbokning, viss väntetid kan förekomma.

Stödlinjer (t.ex. Anhöriglinjen, Alkoholhjälpen) ⭐

Gratis att ringa eller chatta.

Anonyma samtal med utbildad personal eller volontärer.

Snabbt och tillgängligt, bra för akut vägledning och emotionell avlastning.

Privat terapi

Relativt dyrt, finansieras oftast privat.

Djuplodande individuell terapi fokuserad på medberoende och gränssättning.

Oftast korta väntetider men kräver regelbundet engagemang.

Att bryta mönstret: Annas gränssättning

Anna, en 45-årig lärare i Göteborg, kände sig helt maktlös när hennes man tog ett återfall efter åtta nyktra månader. Hon började omedelbart ringa hans chef för att sjukanmäla honom och hällde ut alla flaskor hon hittade, i ett desperat försök att rädda situationen.

Hon försökte övervaka honom dygnet runt, vilket ledde till extrem sömnbrist, muskelvärk och konstant hjärtklappning. Hon vägrade lämna huset. Ändå hittade han sätt att dricka bakom hennes rygg. Hon kände sig helt misslyckad och frustrerad över att hennes kontroll inte fungerade.

Vändpunkten kom när hon utmattad ringde kommunens anhörigstöd. Hon insåg att hennes kontrollbehov egentligen skyddade honom från konsekvenserna. Hon slutade städa upp, packade en väska och åkte till sin syster över helgen för att få distans.

Efter fyra dagar av att få möta konsekvenserna i ett tomt hus, bad mannen själv om hjälp att kontakta sitt behandlingshem. Anna fick tillbaka sin nattsömn, och även om oron fanns kvar, hade hon lärt sig att skydda sina egna gränser.