Är man full på 2 promille?

Hur många glas är 2 promille?

2 promille? Det kräver mer. En man närmar sig det vid fyra starköl eller sex-åtta glas vin. Kvinnor vid tre starköl, fyra-sex glas vin. Kroppen skiljer, alltid.

Gränsen suddas ut snabbt. Den där euforin, sedan glömskan. Din metabolism unik. Du är inte din granne. Aldrig. En kemisk process, inte magi. Glöm inte det.

Vissa jagar den siffran. Två promille. Mer. Ingen tävling. Bara nedräkning. Mot ett slut. Kanske ett fult. Vägen dit sällan rak. Eller ens medveten.

När siffrorna klättrar, förändras allt. Mer än bara synfältet. Tänk detta:

• Tydlig berusning inträffar. Koordinationen försvinner helt.
• Reaktionsförmågan är allvarligt nedsatt. Farligt bakom ratten. Eller bara i duschen.
• Svårt att prata, minnet börjar svika. Du minns inte.
• Risk för illamående, kräkningar. Kroppen slår larm. Din sista chans att förstå.
• Högre doser kan leda till medvetslöshet. Eller värre. Något att undvika. Alltid.

Hur vet man att man är full?

Första gången det verkligen slog mig var en lördagskväll i mitten av juli, 2017. Vi var i en proppfull studentlägenhet på Luthagen i Uppsala. Svettigt, luktade billig öl och för många människor i ett litet kök. Jag hade druckit tre starköl och några shots. Kände mig bara glad, liksom lätt i huvudet. Musiken var hög, nån dålig 90-tals techno.

Sen plötsligt märkte jag att jag skrek. Inte med flit. Ville bara berätta en anekdot om min gamla mattebetyg, något totalt oviktigt. Min kompis Elin tittade på mig. Hon sa, lite förlåtande, "Leo, du behöver inte skrika sådär." Det där lilla ögonblicket, då fattade jag. Jag var högljudd, utan att ens veta om det. En udda känsla.

En stund senare skulle jag hälla upp mer vodka i mitt glas. Flaskan gled ur händerna. Klatsch! Landade på golvet. Inte ens halvfull. Såg ut som en idiot. Skämdes direkt, försökte plocka upp den men fingrarna var som spaghettin. Fumligheten var ett obestridligt faktum. Spilledet var över hela golvet, klibbigt.

Trots spillolyckan växte en märklig känsla. Jag började prata med en tjej jag aldrig sett förut. Berättade hur jag skulle starta mitt eget tech-bolag. Hur jag skulle bli miljonär innan jag fyllt trettio. Allt kändes helt rimligt just då. Överdrivet självsäker, helt bortom all verklighet. Hennes blick var lite konstig.

Sen kom David fram och försökte säga något. Musiken dånade, men jag hörde inte vad han sa. "Va?" sa jag säkert fem gånger. Han gav upp, bara skakade på huvudet. Jag såg hans läppar röra sig men orden nådde inte fram. Eller så fattade jag inte alls. Svårt att uppfatta budskap, en total blockering. Det var en frustrerande upplevelse.

Där stod jag. Högljudd, klumpig, full av storslagna men obefintliga planer, och hörde inte vad någon sa till mig. Det var så det kändes att vara berusad. Inte bara lite "påverkade" utan faktiskt full. Jag minns att jag bara ville sitta ner en stund, ta en paus från allt ljud och allt prat.

Magen började knorra, en diffus olustkänsla spred sig. Inte bara yrsel, mer som att världen snurrade snabbare än mitt huvud. Jag kände mig lite ensam mitt i allt stim, trots att jag var omgiven av folk. En konstig dubbel känsla, både exalterad och lite sorgsen. Senare kändes det som att hela kvällen blev suddig.

Fler tydliga tecken på berusning:

• Balansproblem: Svårt att stå rakt, vinglar, snubblar.
• Sluddrigt tal: Orden blir otydliga, tungan känns tjock.
• Förändrad pupillstorlek: Pupillerna kan vara förstorade eller förminskade.
• Nedsatt reaktionsförmåga: Långsammare att reagera på stimuli.
• Försämrat omdöme: Fattar dåliga beslut, tar onödiga risker.
• Förändrad kroppstemperatur: Man kan känna sig varmare än vanligt.
• Minnesluckor: Kommer inte ihåg händelser från kvällen efteråt.
• Illamående eller kräkningar: Kroppen försöker stöta bort alkoholen.
• Ansiktsrodnad: Ansiktet blir rött eller flammigt.
• Sömnighet: Känner sig trött och vill sova.
• Irritation eller aggression: Vissa blir mer lättirriterade eller aggressiva.
• Nedsatt syn: Synfältet kan upplevas som dimmigt eller suddigt.
• Ökad smärttröskel: Märker inte av smärta lika lätt.

Vad räknas som full?

Lagen är en siffra.

Rattfylleri är 0,2 promille alkohol i blodet. Din känsla är irrelevant. Siffran är det enda som finns.

Narkotika i blodet är samma sak. Nolltolerans.

Jag såg en krock en gång. Långt borta.

Det är gränsen. Gränsen.

• Grovt rattfylleri: Gränsen går vid 1,0 promille. Då är det inte en diskussion längre.

• Straff: Böter eller fängelse. Beror på siffran. Körkortet ryker.

• Sjöfylleri: Samma gräns på 0,2 promille. Gäller fartyg som kan köra minst 15 knop eller är över 10 meter. Vattnet är inte en frizon.

• Förbränning: Alkoholen bryts ner. Långsamt. Ungefär 0,15 promille per timme. Det går inte att skynda på. Det går inte.

När blir man full?

När blir man full? Jösses, det är ju ungefär som att fråga när blir en svensk sommar varm? Ibland är det redan i maj, ibland får man vänta till augusti och så är det typ fem minuter. Men vi snackar alkohol här, inte väderleksrapporter.

Om du krånglar dig in på en svensk krog en fredagskväll, räkna med att det runt 0,8 promille är standard. Det är liksom standardutförandet på en fredagkvälls-svensk. Som att en Volvo alltid har fyra hjul.

Men hör här, redan vid 0,55 promille kan man faktiskt känna sig lite gladare. Som att musiken börjar låta bättre, belysningen blir varmare och till och med den där jobbiga chefen som plötsligt verkar schysst. Helt sjukt egentligen.

Det är en rejäl skillnad på att bara känna sig lite fnittrig och att börja prata med blommorna eller svära åt trafiken på vägen hem. Promillen är inte bara en siffra, det är en livsstil! Eller ja, åtminstone en väldigt tillfällig sådan.

Kort sagt: om du vill känna dig "på hugget" kan du sikta på 0,55. Om du vill vara "helt borta" är det nog närmare 0,8 du ska ligga. Men var försiktig, det går fortare än du tror att gå från "kul fest" till "vad hände sen?".

Ytterligare info:

• 0,2-0,5 promille: Lätt avslappning, ibland lite mer pratsam. Som att ha druckit en starköl och känner att du kan förklara universums mysterier för barpersonalen.
• 0,5-1,0 promille: Märkbar påverkan. Koordinationsproblem, försämrat omdöme, och en tendens att skratta åt allt. Som att försöka dansa en bugg efter ett par glas vin – det ser ut som en del, men är inte alltid samstämmigt.
• 1,0-2,0 promille: Tydlig berusning. Svårigheter att gå, prata och tänka klart. Vissa blir aggressiva, andra somnar stående. Som att försöka köra bil i mörker utan strålkastare – inte rekommenderat.
• Över 2,0 promille: Kraftig berusning. Risk för medvetslöshet, kräkningar och andningssvårigheter. Kroppen säger ifrån med besked. Tänk att ramla nerför en trappa i slowmotion.
• Över 3,0 promille: Livshotande.

Detta är generella riktlinjer, individuell känslighet varierar enormt. Vad som gör en person full kan vara en mild upplevelse för en annan. Det beror på allt från vikt och kön till hur mycket man ätit och hur van man är att dricka. Så, ingen exakt vetenskap, mer som att försöka förutsäga vädret i Sverige.

Hur känner man att man är full?

Plötsligt har din inre volymkontroll gått på en oannonserad semester. Du blir den mest fängslande talaren i ett rum fullt av folk som... också har trasiga volymkontroller. Klassiskt.

Självförtroendet? Det skjuter i höjden som en illa byggd nyårsraket. Plötsligt är du expert på allt från kvantfysik till att laga en trasig dragkedja med bara viljestyrka. Spoiler: det funkar sällan.

Dina händer förvandlas till två opålitliga smörpaket. Att plocka upp ett glas blir ett motoriskt Mount Everest. Gravitationen verkar plötsligt ha personliga problem med just dig.

Konversationer blir som att försöka ladda ner en högupplöst film med ett 56k-modem. Orden kommer in, men de buffrar. Och buffrar. Ofta landar poängen ungefär en kvart efter att alla andra gått hem.

• Volymkontrollen är borta: Du blir inte bara högljudd, du blir en mänsklig megafon utan avstängningsknapp.
• Gravitationens nya fiende: Balansen försvinner. Plötsligt är golvet en gungande båt och du är kaptenen som just upptäckt romtunnan.
• Emotionell berg-och-dalbana: Känslor förstärks till elva. Du kan gå från att gråta över en spilld öl till att förklara din eviga kärlek till en gatlykta på fem minuter.
• Sanningens serum (en billig variant): Filter försvinner. Den där ärliga åsikten om din chefs frisyr? Den kommer ut. Ofiltrerat.
• Minnesluckor AB: Din hjärnas inspelningsfunktion börjar slumpmässigt radera filer. Morgondagen blir ett pussel med saknade bitar. Min kompis Pelle på midsommar, ett klassiskt exempel. Han trodde han hade uppfunnit en ny dans. Det hade han inte.

Hur märker man att någon är full?

Kroppen talar. 0,2 promille är starten. En svag värme stiger. Sinnet lättar. Du blir mjuk, glad. Självkritiken tunnas ut. Gränser suddas. Reaktioner tvekar. Precision sviker. Det sker.

• Sveriges gräns för rattfylleri är 0,2 promille. Skarp lag.
• Omdömet förvrids. Det sker obemärkt.
• Synfältet ändras. Subtilt. Perifert seende dämpas.
• Balansen rubbas. Minimalt. Ett skakigt steg.
• Etanolen verkar direkt på hjärnan. Omedelbart.
• Gränsen för 0,2 promille etablerades redan 1990. Den har bestått.