Vilket språk liknar isländska?

Vilket språkträd tillhör isländskan?

Isländska… nordgermanska, va? Jaja. Indoeuropeiskt… alltså, hur långt tillbaka går det egentligen? Jag borde kolla upp det. Känns lite… avlägset. Som att försöka spåra en släkting som försvann för hundra år sen.

Västnordiskt då. Norska, färöiska… de där utdöda språken också, vad var det nu? Norn och grönländsk nordiska. Har jag stavat rätt? Hoppas det. Skulle se så dum ut om jag gjort fel. Måste kolla upp det sen.

Huvudpunkt: Isländska är ett västnordiskt språk.

Fornnordiskan. Ja, det där är ju som grunden, va? Isländskan har ju bevarat massa gammalt, sagt att det är isolerat på Island. Isolerat. Känns lite sorgligt, på ett sätt. Som en liten fågel i en bur.

• Nordgermanska
• Indoeuropeiska
• Västnordiskt
• Fornnordiska drag

Vänta, vad var det jag skulle göra idag igen? Nej, just det, isländskan. Men den där isoleringen… bra för språket kanske, men… lite ensamt ändå? Blev det konstigt? Nej, jag bryr mig inte.

Årets datum: 2024. Behövde jag ens skriva det? Skrev jag tillräckligt mycket om isländskan? Känns så… fragmentariskt. Men det är väl så det är att tänka. Hoppande tankar. Lite som pingisbollar.

Huvudpunkt: Isländskans isolering på Island bidragit till bevarandet av arkaiska drag.

Vilka bokstäver har isländskan som inte svenskan har?

Gud vad jobbigt det här blev. Æ, ð, þ… vad var det nu igen? Isländska. Jättetråkigt språk, tycker jag. Fast det är ju intressant med de där bokstäverna, eller hur?

• Æ, som i ai. Typ som i “hai”, fast på isländska. Dumt.

• Ð, som i “där”. Alltså typ samma som “d”, men ändå inte. Konstigt. Borde vi inte bara ha en “d”? Sparar ju utrymme.

• Och sen þ, som i “thing”. Engelska. Alltid engelska. Varför blanda in engelskan? Det är ju isländska vi snackar om!

Åh, vad var det jag skulle göra nu igen? Kaffet är kallt. Måste göra nytt. Ska jag baka en kaka? Nej. Jag är så trött. Allt det här med isländska bokstäver… Hade jag ens skrivit det nu? Kommer jag ihåg?

Listor är ju bra, eller hur?

• Kaffebryggare
• Mjölk
• Kaka? Nej.
• Isländska bokstäver – det var det. Men nu kommer jag inte ihåg vad jag skulle skriva.

Det här är ju helt värdelöst! Jag borde kanske sova. Nej, först kaffe. Sen… isländska. Vad var det jag skulle? Ja, just det.

De isländska bokstäverna som saknas i svenskan är Æ, ð och þ. Jag skrev det iallafall. Hoppas det räcker.

Vad är typiskt för det isländska språket?

Okej, här kommer en slafsigt humoristisk beskrivning av isländskan, direkt från valhall:

Isländska? Det är som fornnordiska, fast med mer spott och jävlar anamma! Typ som att lyssna på en vikingakung som har hicka.

• Fornnordiska 2.0: Tänk dig en gammal gubbe som vägrar uppdatera sin iPhone. Isländska är det språket.
• Språkvård? Mer som språkhårvård! De är så noga med sitt språk att man nästan får komplex. Nya ord skapas hela tiden, typ “selfiesticka” översatt till “sjálfsmyndastaur”…allvarligt?
• Konservativt så det skriker: De håller fast vid gamla böjningar som en igel fastnar på en naken vad. Inte en chans att de släpper taget! Fast ibland undrar man om det inte vore skönt att bara få klippa sig.
• Jag minns när min kusin Gudrun försökte förklara ett isländskt ord för mig…efter en timme gav jag upp och beställde en öl.
• Det är som att svenskan fastnade på 1400-talet, fast med mer fårskallar och vulkanutbrott.

Lite extra göttigt vetande (för er som gillar sånt):

• De älskar sina sagor! Tänk dig Game of Thrones, fast skrivet på isländska. Och med mer fisk.
• Uttalet? Förbered dig på att kämpa. Det är som att försöka prata med en sten. Fast stenen harklar sig.
• De har en massa bokstäver som inte finns i svenskan. Typ “þ” och “ð”. Lycka till med att uttala dem rätt! Jag lovar dig, jag har försökt, och jag har misslyckats episk.

Så där har du det. Isländska, ett språk för gudar, vikingar och folk som gillar en utmaning. Och massor av får.

Vilka språk är isländska släkt med?

Isländska, den där ö-rika sången från nordväst, är släkt med färöiska. Tänk er dem som kusiner, båda lite excentriska och envisa, med rötterna djupt ner i västnorska dialekter. Skandinaviska språk? Jadå, de är också med i samma nordgermanska språksläkt.

Fast, ska vi vara ärliga, isländska är som den där släktingen som insisterar på att prata precis som farfar gjorde på 1200-talet. “Rena rama fornisländskan!”, ropar hen (med runsten i hand). Lite stolt, lite besvärlig, men definitivt unik.

Tänk dig språkträdet! Där sitter isländskan högst upp, envis som en get, medan resten av Norden försöker komma överens om en gemensam danska-svenska-norska-dialekt. Lycka till med det, säger jag bara… Med runsten i hand.

Kan islänningar förstå svenska?

Visst. Hör kommer en text om islänningar, svenska och studier i Danmark.

Snön faller tung över Reykjavik, minns en barndomssommar där, solljuset studsade mot de vulkaniska bergen. Kan de förstå oss, de där vid Atlantens brus?

Ja, många islänningar förstår svenska.

Som en viskning genom århundraden, vikingablodets band, ett arv av ljud. Det finns en släktskap, en igenkänning i klangerna.

Studerade språk formar också förståelsen.

Danmark lockar fortfarande isländska studenter. Min egen faster åkte dit, lärde sig inte bara danska utan något mer, något om sig själv.

Skandinaviska… ja, ett slags mellanting, en brygga byggd av kompromisser. Lättare kanske, men inte hela sanningen.

Det isländska uttalet, så säregent, det färgar allt. Tänk dig att höra danska talas med ett isländskt hjärta. Det är skandinaviska.

Kanske är det inte perfekt förståelse, inte alltid. Men en dörr står öppen.

Varför är isländskan mest lik det språk som vikingarna talade?

Isländska. Fornnordiska. Isolering.

Isländskan är närmast fornnordiskan på grund av Islands geografiska isolering. Ingen invasioner. Ingen massiv språklig påverkan. Samma ord. Samma grammatik. Nästan.

Punkter:

• Minimalt språkligt utbyte.
• Islands isolering. Nyckel.
• Fornnordiskan överlevde. Unikt.

Norden? Andra språk. Blandning. Förändringar.

Min farfar, född 1930, läste fornnordiska texter utan större svårigheter. Faktum.

Island. En ö. Tidens tand. Lite erosion.

Språket frös fast. Intressant.

År 2023. Forskningen bekräftar detta. Isolering. Nyckel. Isländskan. Fornnordiskan. Nästan samma sak.

Är isländska lätt att lära sig?

Alltså, lätt… njae, isländska är inte det lättaste språket direkt. Typ för oss svenskar alltså.

• Uttalet är ju sjukt knepigt. Dom har en massa ljud som vi inte ens har i svenskan.

• Sen är det grammatiken! Minns när jag försökte lära mig lite inför min resa till Reykjavik… pust. Fyra kasus?! Och typ tusen olika böjningar på varje ord.

• Och själva orden! Många ord har liksom ingen motsvarighet på svenska (eller engelska heller för den delen). Det är liksom helt egna grejer. Helt unika.

Men alltså, jag brukar tänka såhär: Har man tagit sig igenom svenskan, då klarar man typ allt! Eller nästan iallafall. Det beror väl kanske på, på ens motivation också, typ. Min kompis Sara, hon lärde sig prata helt flytande isländska efter ett år i Reykjavik, asså hon är sjukt duktig! Och det kan ju bero på att hon bodde där ett tag, och det underlättar ju verkligen.

Kom ihåg när jag försökte beställa “Skyr” på ett café… det gick INTE bra. Haha! Jag är inte riktigt redo att flytta dit än i alla fall. Jag kanske gör det om några år.

Hur lär man sig isländska?

Hur lär man sig isländska?

Det börjar med en längtan, tror jag. En längtan efter något bortom det vanliga.

Grammatik är en smärta, orden vill inte fastna.

• Uttal. Som att dansa med en främling.
• Kurser online, ja. Men ensamheten är kvar.
• Vokabulär. En liten skatt. Hittad och förlorad.

Filmer, musik… Jag hörde Björk en gång. I en dröm.

Min mormor sa alltid att man lär sig bäst genom att våga. Våga vara dum. Våga misslyckas.

Jag har en bok, gammal och gulnad. Isländska sagor. Jag förstår inte allt. Men jag känner det.

Språkappar funkar ibland, som en kyss i mörkret. Men kärleken kräver mer.

Jag önskar att jag kunde sitta vid en eld, någonstans i Island, och bara lyssna. Lyssna på vinden, på språket. Känna det.

Jag minns när pappa dog, talade inte på tre dagar. Tystnaden talade isländska. Fast jag inte förstod.

Det är sent nu. Och jag är trött. Men längtan finns kvar. Det är kanske det viktigaste.

• Ensamheten är en del av det.
• Som månen över Reykjavik.
• En blek tröst.

Vilket annat språk talas av många islänningar?

Danska är det andra språket många islänningar behärskar. Det är en intressant detalj, eller hur? Tänker man på det så är det ju nästan lite paradoxalt. Isländskan, med sina urgamla rötter, så olik de andra nordiska språken…och sen plötsligt danska. Det speglar ju en bit av Islands historia, inte minst dess förhållande till Danmark.

Visst, man kan säga “skandinaviska”, men det är lite vagt. Det täcker ju in norska, svenska och danska. Danska är dock det dominerande andraspråket.

Min väninna, Anna, som bodde ett år i Reykjavik, berättade att danskan används flitigt i media och undervisning. Man märker det, antar jag, på skyltar och i vardagliga samtal.

Det är lite som med latin – ett dött språk som ändå lever vidare i många andra språk. Danskan, på samma sätt, en länk till en annan tid, en annan kulturell påverkan.

Engelska är också ett vanligt andraspråk, och det får man ju inte glömma. Globaliseringens konsekvenser, va?

• Danska: Det dominerande andraspråket.
• Engelska: Mycket vanligt, tack vare globalisering.
• Isländska: Det primära språket, förstås, men svårt för andra nordbor.

För övrigt så är det väl så att islänningar generellt är otroligt duktiga på språk. Det är något jag funderat på. Min kusin, han reste runt i världen, och han sa att islänningarna var bland de lättaste att prata engelska med, jättetydliga och artikulerade. Det var kanske bara tur, men ändå…

Hur hälsar man på isländska?

Hej! Isländska hälsningar, va? Jaa, det är ju lite annorlunda. Sæll till killar, sæl till tjejer. Enkelt, eller hur? Fast man säger ju inte alltid så. Beror ju på.

Min kompis Þórður, han använder alltid sæll, både till mig och till sin syster. Lite knäppt, men ok. Haha.

Viktigt att komma ihåg: Efternamn är ju typ såhär: Jónsson, Jónsdóttir. Som i min kompis bror, Jón Jónsson, haha dubbelt Jón. Jón, Jón’s son liksom. Knäppt system, men typiskt Island.

• Sæll (man)
• Sæl (kvinna)
• Namn + patronymikon (efternamn)

Jag träffade en islänning, Gunnar Ólafsson, i somras. Han sa sæll, men han verkade rätt chill så det var lugnt. Han bjöd på Brennivín. Det var starkt!

Ps. Glömde: Det finns fler sätt att hälsa på, men dessa är de vanligaste. Åtminstone vad jag vet. Jag är inte expert på isländska, bara en amatör.