Vem betalade Öresundsbron?

Vem betalade egentligen Öresundsbron? En fråga om lån, avgifter och internationellt samarbete

Öresundsbron, en arkitektonisk och ingenjörsmässig bedrift som förbinder Sverige och Danmark, var ett projekt av gigantiska mått. Med en total kostnad på omkring 30 miljarder danska kronor (vid byggtidens slut) uppstår en naturlig fråga: Vem betalade för denna imponerande konstruktion? Svaret är inte lika enkelt som man kanske tror. Det handlar inte om en enkel betalning från en enskild aktör, utan om ett komplext system av lån och avgifter fördelat över tid och mellan två länder.

Till skillnad från många andra stora infrastrukturprojekt finansierades inte Öresundsbron genom direkt skattefinansiering från de två inblandade staterna. Istället valdes en modell baserad på lån. Både den danska och den svenska staten tog gemensamt upp lån för att täcka byggkostnaderna. Detta strategiska beslut innebar att skattebetalarna inte drabbades av en enorm och omedelbar skattehöjning för att finansiera projektet. I stället spreds kostnaden ut över tiden genom avbetalning av lånen.

Äganderätten till bron återspeglar finansieringsmodellen. Öresundsbron ägs gemensamt av Sverige och Danmark via respektive statliga bolag. Detta gemensamma ägande understryker den internationella samarbetsandan som var central för projektets genomförande.

Den avgörande faktorn för att betala av lånen är naturligtvis broavgifterna. Varje fordon som passerar bron betalar en avgift, och dessa intäkter används för att successivt återbetala de upptagna lånen. Det är alltså de som använder bron, både bilister och lastbilschaufförer, som indirekt finansierar dess existens genom de löpande avgifterna.

Sammanfattningsvis kan man säga att Öresundsbron finansierades genom ett strategiskt partnerskap mellan Sverige och Danmark, där man använde sig av lån och avgifter som en långsiktig lösning. Denna modell undvek en omedelbar skattebörda för medborgarna och spred kostnaden över många år. De som faktiskt betalar för bron är, i slutändan, de som använder den, genom de avgifter de erlägger vid passage. Denna lösning illustrerar en effektiv modell för att finansiera stora infrastrukturprojekt genom ett samarbete över nationsgränser.