Vad ska man göra om man inte kan få jobb?

11 månader sedan 106 visningar

"Fastna inte i arbetslöshetens fälla. Arbetsförmedlingen erbjuder stöd: Arbetsmarknadsutbildning, praktik, förberedande insatser, Jobb- och utvecklingsgarantin, Jobbgaranti för ungdomar samt projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning – utnyttja dessa möjligheter för att återfå foten på arbetsmarknaden."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Vad gör man om man inte får jobb?

Oj, jobbsökandet suger ibland, vet du. I somras, efter att ha sökt i evigheter, kändes det hopplöst. Jag hade typ femton intervjuer, men inget napp. Totalt kass känsla.

Då tänkte jag, "äh, fan också". Arbetsförmedlingen, då va? Jag hade hört talas om deras program, men det kändes lite… stelt. Som sista utvägen, liksom.

Men jag ringde ändå. Träffade en handledare i september, på kontoret i Malmö. Hon var faktiskt rätt schysst. Vi pratade om mina kunskaper, mina intressen – allt möjligt. De hjälpte mig ansöka om arbetspraktik.

Praktiken var på ett litet café i stan, fick 100kr i timmen, visst inte en förmögenhet, men det gav mig ändå nåt. Plus att jag fick erfarenhet, och nya kontakter.

Jobbgarantin för ungdomar lät spännande, men jag var ju lite för gammal för den. Hade varit perfekt annars, tänk att få betald praktik direkt! Men jaa, det är livet.

I slutändan, praktiken var bättre än ingenstans. Det blev en boost för självförtroendet. Och, vet du vad? Efter praktiken fick jag ett jobb, faktiskt. Helt otippat. På ett helt annat ställe. Men det blev bra det med.

Vad ska man göra när man inte orkar jobba?

Usch, minns den där hösten 2022. Jobbade på Konsultbolaget X i Malmö, trodde jag skulle dö av utmattning. Varje morgon var en kamp. Bara tanken på att behöva öppna datorn… äckligt.

Jag orkade verkligen ingenting. Hade ingen energi alls. Kände mig totalt urlakad. Det var inte bara trötthet, det var en djup, gnagande tomhet. Kändes som om jag drunknade i en sörja av ångest och likgiltighet.

Så ringde jag min chef, Anna. Det var i oktober. Hennes röst lät lite förvånad. Jag stammade fram något om att jag inte orkade mer, att jag var helt slut. Hon sa att vi skulle ses.

Mötet var…konstigt. Jag grät. Jag berättade om stressen, det höga tempot, de orealistiska deadlines. Anna sa förstående saker, men jag kände mig inte riktigt hörd. Hon föreslog semester, men det kändes…insultande. Som om en semester skulle lösa allt. Det var ju inte bara jobbet. Det var hela mig.

Huvudpunkt: Total utmattning och känsla av att drunkna i ångest.
Huvudpunkt: Samtal med chefen, Anna, i oktober 2022.
Huvudpunkt: Känslan av att inte bli helt förstådd.

Efter det mötet blev det bara värre. Jag började fundera på att säga upp mig helt. Men sen… tänkte jag att jag skulle försöka ett tag till. Pratade med en vän, Lisa, som jobbar som terapeut. Boka in en tid. Det var det bästa beslutet. Behövde hjälp utöver Anna.

Det hjälpte lite, men det tog tid. Mycket tid.

Minns att jag började yoga. Det var bra för kroppen, men tankarna… de satt kvar. Men långsamt började saker och ting att kännas lite bättre.

Varför får jag inga jobb jag söker?

Varför jag, just JAG, inte får jobb?

Ansökan: En schweizerost? Kanske är din ansökan lika hålig som en schweizerost? Kolla att allt finns med. Seriöst.
CV – Din livs kärlekshistoria? Eller en tråkig faktalista? Anpassa skiten, som en kameleon. Tänk: "Vad vill de ha?" INTE "Vad har jag gjort?". (Jag vet, svårt).
Du är ju "unik"! Men arbetsgivaren bryr sig? Sannolikheten är låg. De vill ha någon som kan lösa problem, inte någon med "passion". Visa hur du fixar saker, inte hur passionerad du är. Eller jo, lite passion kan man visst ha...
"Jag är perfekt!" Skrek du det högt? Kanske inte din bästa taktik. Var ärlig, men inte FÖR ärlig. "Jag är en mästare på Excel" är bättre än "Jag är kass på morgnar". Eller kanske inte, jag vet inte.
Nätverket är din nya bästis. Lär känna folk. (Obs! Svårigheten kan öka dramatiskt beroende på social fobi.)
"Övning ger färdighet!" Inte alltid. Men skadar ju inte att öva på intervjuer. (Om du orkar).
Personligt brev: "Blabla... blabla"? Var specifik! Varför JUST detta jobb? Varför JUST detta företag? (Om du har en bra anledning, alltså).

Ytterligare detaljer (om du orkar läsa mer):

Kom ihåg att rekryteringsprocessen kan vara lika logisk som en katt som jagar en laserpekare. Det betyder inte att du är dålig, bara att timing och tur spelar roll. Och ibland är det bara arbetsgivaren som är helt dum i huvudet. Men ge inte upp!

Hur länge vänta efter en jobbansökan?

Jävlar vad du väntar? Några dagar? Som att vänta på att gräset ska växa! Två veckor, sen ringer du! Inte skicka brev, ring! Som en desperat kärlekskranka tonåring.

Har du väntat en månad? Din ansökan har förmodligen hamnat i papperskorgen. Eller kanske någon har använt den som underlägg för en tallrik med stekt sill. Inte kul, jag vet. Ändra CV:t och brevet! Gör det lite snyggare, lite mindre "jag-är-en-sönderkokt-spagetti".

Tips för att slippa vänta i evigheter:

Skriv ett jävla bra CV! Inte som min grannes, den var så dålig att den fick mig att gråta.
Personligt brev som sätter fyr på deras hjärnor! Inte bara någon standardgrej från internet.
Följ upp! Som en tjurig hund som vill ha godis.

Min kusin Bertil, han väntade tre månader. Fick jobbet sen. Men det var mest för att han erbjöd sig att laga chefen's trasiga tak. Så det är väl lite tur.

Sammanfattning: Två veckor, sen ringer du. En månad, ändra CV:t och brevet. Sen börja leta efter ett annat jobb. Livet är för kort för att vänta på svar från otrevliga chefer. Ska jag berätta om min förra chef? Nej, du vill inte höra det.