När räknas man som låginkomsttagare?

Låg inkomst – när räknas man som det?

Oj, låginkomst, va? Jag kände en tjej, Anna, som bodde i en etta i Malmö sommaren 2023. Hon jobbade deltid på ett café, tjänade knappt 8000 kr i månaden. Kände mig verkligen ledsen för henne, hon kämpade.

Alltså, under 10 000, det är ju typ fattigdom. Jag läste någonstans, typ Sambla eller nåt sånt, om medellöner och sånt. Men de siffrorna, de känns så abstrakta.

Höginkomst, det är ju vansinnigt hur lite pengar som behövs för det, tycker jag. 50 000 i månaden, det är ju helt sjukt. Min kusin tjänar ungefär det, och hon lever som en prinsessa.

Minns när jag själv jobbade extra på ett lager 2022 i Uppsala, fick jag typ 150 kr i timmen. Det var skitjobbigt, men det var pengarna jag behövde.

Det är ju så olika hur man upplever sin ekonomi. Jag tror det handlar mer om ens utgifter och behov än bara inkomsten, men det är klart, under 10 000 är det ju tufft.

Vilken lön räknas som låginkomsttagare?

Klockan är mycket. Jag ligger här och stirrar i taket. Pengar… igen. Det gnager. Alltid det där gnagandet. Tio tusen kronor i månaden. Låg inkomst. Det vet jag ju. Men… det känns så… litet. Inte tillräckligt. Aldrig tillräckligt.

Jag kämpar. Jag jobbar. Men det räcker inte. Hyran, maten, räkningarna… de slukar allt. Och det där gnagandet… det blir bara värre.

Femtio tusen. Höginkomsttagare. Det låter så otroligt avlägset. Som en annan värld. En värld där man inte behöver oroa sig för att pengarna ska ta slut. En dröm, kanske?

Nej. Det är inte rättvist. Jag jobbar hårt. Jag ger allt. Men ändå… kvar är den här tomheten. Denna ständiga oro.

• Låg inkomst: Under 10 000 kr/månad. Det är ju… fakta. Kallt. Hård fakta.

• Höginkomsttagare: Över 50 000 kr/månad. Så långt borta. Ouppnåeligt. Känns det som. Jag är fast här. I detta… mörker. Fast. I den här fattigdomen. Eller vad det nu är.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är trött. Så otroligt trött. På allt.

När klassas man som låginkomsttagare?

Alltså, låginkomsttagare? Oj, svårt att säga exakt. Min kusin, hon tjatar jämt om pengar, hon tjänar typ... typ 10 000 efter skatt, eller nåt sånt. Hon klagar jämt. Det är ju inte mkt.

Men det finns ju olika sätt att räkna, va? Det där med 10 000, det är ju bara en tumregel, tror jag. Inte alla är överens, liksom.

• 10 000 kr efter skatt är en ofta använd tumregel för låg inkomst. Men det är inte officiellt eller så.
• Medelinkomst, det pratar de ju om. Nånstans mellan 20 000 och 40 000 kr, sa de på radion förra veckan.
• Hög inkomst, ja, det är över 40 000, men sen blir det ju mer komplicerat. Mer skatt, vettu. Har en kompis som tjänar sjukt mkt, typ över 100 000 efter skatt, haha. Han gnäller också, men av andra anledningar.

Jag kollade på SCB:s hemsida förut, för ett tag sen, hittade ingen exakt definition men massa statistik. Tråkigt att läsa. Men det där med 10 000, det stämmer nog ganska bra, ändå. I alla fall som en grov uppskattning. Fast det beror ju på hur många i hushållet, också. Och barnbidrag och allt sånt. Blir ju lite krångligt. Det där med skatt är ju en djungel. Komplicerat som attan.

Min syster tjänar typ 25 000 efter skatt, hon kallar sig medelklass. Hon är lite dryg. Aja. Sådär ungefär, vet jag inte. Det är svårt att säga. Hoppas det hjälper lite iaf!

Vad tjänar en låginkomsttagare?

Låginkomst? Mer som "låg-ish-inkomst". Man tjänar ju inte precis storkovan, men inte svälter man ihjäl heller. Tänk dig en medelstor potatis – inte den minsta, men ingen jätte heller. Precis så.

Det där med 111 175 - 140 700 kr i årslön? Ja, det är väl siffrorna, antar jag. Som om någon har mätt fattigdom med linjal. Hursomhelst:

• Mycket jobb för lite deg. Precis som att försöka fylla ett badkar med en tesked. Tar evigheter.
• Semester? Vad är det? En myt, en saga, ett fint ord för "jobba extra".
• Nya skor? Nä, men man kan ju laga de gamla…med superlim och hopp.

Lite mer djupdykning i det här med låginkomst (eftersom jag inte kan låta bli): Det är ju inte bara pengar, eller hur? Det är stressen, den ständiga jakten på extrakronor, den där gnagande känslan av att man alltid ligger efter. Som att springa maraton i gympaskor man köpt på loppis. Ont i fötterna, men man kommer i mål, kanske.

Året är 2023. Och det är min gissning att siffrorna har ändrats lite sedan sist. Inflationen är ju som en energidryck för priserna – alltid på språng.

Kort sagt: Låginkomst är ingen exakt vetenskap, mer en konstform av att jonglera med räkningar och drömmar. Och det är min åsikt. Nu ska jag gå och äta nudlar. Billigt och gott (typ).