Hur stor andel åker kollektivt?

Kollektivtrafik: 39% kvinnor mot 24% män

Hur stor andel åker kollektivt i Sverige? Svaret varierar kraftigt beroende på kön, ålder och resändamål. Skillnaderna mellan grupper är betydande och påverkar både planering och hållbarhet. Att känna till dessa mönster ger underlag för ett mer inkluderande transportsystem.

Kollektivtrafikens roll i det svenska resandet

Hur stor andel åker kollektivt i Sverige idag? Svaret beror på om vi mäter räckvidd eller faktiska marknadsandelar, men generellt sett har kollektivtrafiken återhämtat sig starkt efter de utmanande åren i början av decenniet. Under 2023^[1] landade kollektivtrafikens marknadsandel av det motoriserade resandet på 31 procent, vilket visar på en tydlig trend tillbaka mot tåg och buss.

Kollektivtrafikens marknadsandel på 31 procent innebär att nästan var tredje motoriserad resa görs med buss, tåg eller tunnelbana. Detta är en markant ökning från 2021, då siffran var nere på låga 20 procent. Att andelen ökat handlar inte bara om miljömedvetenhet, utan även om ekonomiska faktorer och förbättrad infrastruktur i tillväxtregioner. Totalt görs cirka 1,5 miljarder resor i det svenska systemet varje år. Det är en svindlande siffra som kräver en enorm logistisk apparat.

Jag minns personligen min första vinterpendling i Stockholm efter att ha bott utomlands i flera år. Snösvängen slog till, tågen stod stilla och frustrationen i vagnen var påtaglig. Men trots förseningarna insåg jag något viktigt: utan detta system skulle staden helt sluta andas. Den där känslan av kollektiv frustration förbyttes snabbt i en respekt för att vi faktiskt lyckas flytta miljoner människor varje dag, trots väderlek och tekniska missöden. Sällan har jag sett ett system som är så utskällt men samtidigt så oumbärligt.

Vem är det egentligen som åker kollektivt?

Användandet av kollektivtrafik är långt ifrån jämnt fördelat över befolkningen. Det finns tydliga mönster kopplade till både ålder, kön och syfte med resan. Hela 84 procent av svenskarna har rest kollektivt minst en gång under det senaste året, men frekvensen varierar kraftigt.

Skillnader mellan könen och åldersgrupper

Statistiken visar en betydande skillnad mellan män och kvinnor. Kvinnor väljer bussen eller tåget i betydligt högre grad, med en andel på 39 procent jämfört med männens 24 procent.^[4] Denna klyfta har varit stabil över tid och speglar ofta olika typer av yrkesval, inkomstnivåer och attityder till bilägande. Det är en intressant diskrepans - och den väcker frågor om hur stadsplanering kan anpassas för att locka fler män till de gemensamma färdmedlen.

Ungdomar är utan tvekan de flitigaste användarna. Bland unga i åldern 15-25 år reser 77 procent kollektivt minst en gång i månaden. ^[3] För denna grupp är kollektivtrafiken inte bara ett transportmedel, utan en förutsättning för frihet och social rörlighet. Det handlar om att ta sig till gymnasiet, träffa vänner eller ta sig till sitt första extrajobb utan att vara beroende av föräldrarnas bil.

Men här finns en hake. Många unga lämnar kollektivtrafiken så fort de tar körkort eller får råd med en egen bil. Det tog mig åratal att bryta den där vanan själv. Jag köpte min första bil som 24-åring och plötsligt kändes bussen som ett misslyckande. Men efter tre år av parkeringsböter och dyra verkstadsbesök gjorde jag en helomvändning. Idag är tågresan min främsta tid för reflektion och arbete. Det är en mognadsprocess att inse att tid bakom ratten ofta är förlorad tid.

Resmönster och ändamål

Varför sätter vi oss på bussen? Cirka 36 procent av alla kollektivresor görs till och från arbete eller skola.^[5] Detta är ryggraden i resandet. Under rusningstimmarna är trycket enormt, medan systemet ofta har stor outnyttjad kapacitet under dagtid och sena kvällar.

Ungefär 48 procent av svenskarna reser kollektivt varje månad. Det innebär att nästan hälften av befolkningen har en återkommande relation till lokaltrafiken. För pendlare i storstäderna är siffran betydligt högre, medan den på landsbygden ofta begränsas av glesare turlistor. Att öka andelen utanför storstäderna är en av de största utmaningarna för framtidens infrastruktur, särskilt när vi ser att räckvidden på årsbasis redan är hög (84 procent) men den dagliga användningen släpar efter i vissa regioner.

Vänta lite. Betyder hög räckvidd att alla är nöjda? Inte nödvändigtvis. Det betyder bara att folk provar. Om upplevelsen präglas av inställda turer eller trängsel, återgår de snabbt till bilen. Det räcker inte att bussen går - den måste vara det bättre valet. Först när kollektivtrafiken upplevs som smidigare än att leta parkering, ser vi de riktigt stora skiftena i marknadsandel.

Hur står sig kollektivtrafiken mot andra färdmedel?

Kollektivtrafik (Buss/Tåg)

• Lägst fast kostnad, oftast månadsbiljett mellan 600-1000 SEK

• Möjliggör arbete eller vila under resan, men sårbar för förseningar

• 31 procent av det motoriserade resandet

Personbil

• Högst totalkostnad inklusive bränsle, försäkring och värdeminskning

• Hög flexibilitet 'dörr till dörr', men risk för bilköer i städer

• Dominerar fortfarande med cirka 60-65 procent av resorna

Cykel

• Minimal driftkostnad efter inköp

• Snabbast för korta distanser (under 5 km) i stadsmiljö

• Cirka 10 procent av resorna, högre i universitetsstäder

Malins pendlingsutmaning i Skåne

Malin, en 42-årig lärare boende i Lund, pendlade till sitt jobb i Malmö med bil i över fem år. Hon kände sig ofta stressad av morgonköerna på E22 och de ständigt stigande bensinpriserna som åt upp en stor del av hennes lön.

Hon bestämde sig för att prova tåget i en månad. Första veckan var katastrofal - hon missade två tåg på grund av dålig planering och en signalfel orsakade en timmes försening en kall tisdagsmorgon. Hon var nära att ge upp direkt.

Istället för att återgå till bilen köpte hon ett par brusreducerande hörlurar och började använda tågresan till att rätta prov. Hon insåg att hon sparade nästan sex timmar i veckan på att inte behöva fokusera på vägen.

Efter tre månader konstaterade Malin att hennes månadskostnad för pendling sjunkit med nästan 2 000 SEK. Hon upplevde dessutom en 30-procentig minskning i upplevd stress, vilket gjorde att hon fortsatte resa kollektivt trots enstaka förseningar.