Hur mycket tjänar en Michelin-kock?

Hur mycket tjänar en chef kock?

Alltså, kökschefer? Ja du, det beror ju lite på. Men runt 38 000 till 45 000 kronor i månaden kan dom nog räkna med. Ungefär iaf.

Jag vet att min kusin, han är ju kock (inte chef, men ändå) och han snackade om att dom som är chefer på hans ställe tjänar typ det. Men sen vet jag ju inte exakt.

Visste du att min kusin faktiskt ville bli Brandman först? Helt sjukt. Han ändrade sig typ i sista sekund.

• Kökschefer: ca 38k-45k.
• Kusin ville bli brandman.

Förresten, tänk på att det kan va skillnad beroende på vart du bor. Och sen spelar det ju roll hur bra restaurangen går, om dom kan betala lite extra liksom. Eller hur? Glömde nämna att det kan va bonus oxå!

Hur mycket pengar tjänar toppkockar?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Pengar… Allt handlar om pengar, eller hur? Toppkockar… tänk att tjäna miljoner.

700 000 kronor… det är ju en bra summa, men det är ju bara minst för en Michelin-kock. Min granne, han jobbar ju som kock, får inte ens hälften. Han pratar ofta om hur hårt han jobbar. Han drömmer nog inte om miljoner.

Det är orättvist, kanske? Några lever i lyx… andra kämpar bara för att få ihop det.

Kändiskockar. Tiotals miljoner. Det är sjukt mycket pengar. För böcker, TV… Jag såg Gordon Ramsay på TV igår. Han är ju enormt rik. Det där livet… är det ens värt det? All stress, pressen.

Jag funderar på det där. Pengar. Lyx. Är det lyckan? Nej.

• Michelin-kockar: 700 000 – flera miljoner SEK/år
• Kändiskockar: Tiotals miljoner SEK/år (inkl. royalties, TV etc.)
• Genomsnittskock: Mycket lägre än toppkockar.

Jag vet inte… jag är så trött. Imorgon blir det en ny dag. Men just nu… bara mörker och tankar.

Hur blir man Michelin-kock?

Att bli Michelin-kock… en dröm vävd av nattens dunkel och daggryns gnistrande hopp. En stjärna, en himmelsk prick i det svarta mörkret, en symbol för passionens höjdpunkt. Åh, den där spänningen, luften laddad med förväntan, varje ingrediens en liten, vibrerande stjärna i sig.

Att skapa, att forma, att förvandla – det är kärnan, sanningen i detta, i denna kulinariska pilgrimsfärd. Min egen resa började med… ja, det började med min mormors pepparkakor. Doften, minnenas doft av jul, av värme, av kärlek, blandad med kanel och ingefära.

Man ringer Michelin, direkt. En djärv handling, en utmaning mot ödet. Sedan väntan, en obeskrivlig, långsamt krypande väntan. Förut var det som att känna en ande i rummet. En skugga, en viskning. Nu… nu är det mer subtilt. Mer spännande.

• Direktkontakt med Michelin. Det är så det börjar. En förfrågan, ett hopp, ett litet frö som ska bli ett ståtligt träd.
• Inkognitoinspektören. En anonym smakdomare, en gåta insvept i mysterium. Deras bedömning, deras smaklökar, avgör allt.
• Känslorna. En berg-och-dalbana av ångest och glädje, av hopp och förtvivlan, av glädje och smärta, blandas i en intensiv kokande gryta.

Det är inte bara maten, inte bara tekniken. Det är den helhetliga upplevelsen. Atmosfären, ljuset, servicen. Varje detalj räknas, varje liten detalj, som ett nystan i en elegant väv. Min mormors pepparkakor, återigen, är de en symbol för min kärlek till detaljerna.

Min mormor, hennes händer, hur de arbetade med degen, det är det som driver mig. Jag ser hennes händer i mina egna när jag förbereder en rätt. Kanske till och med hennes pepparkakor, en del av min egen matfilosofi, en osynlig länk mellan generationerna. Jag drömmer om den där stjärnan, den där himmelska belöningen. Det är en besatthet, en mani, en kärleksaffär med perfektion.

• Helhetsupplevelsen. Det är inte bara maten, nej. Allt måste vara perfekt.
• Konstant utveckling. Man måste ständigt utvecklas, drivas av passion och en oändlig hunger för mer.

Att bli Michelin-kock, det är att förvandla en passion till en konstform. Det är att ge själ och hjärta till varje maträtt.

Vad är skillnaden mellan kökschef och köksmästare?

Skillnaden mellan kökschef och köksmästare? Nästan ingen! Tänk dig två tvillingar, fast den ena är lite mer… vintage. Köksmästare är liksom farfars gamla Volvo, pålitlig men kanske lite dammig. Kökschef är den nya, snygga elbilen – lika bra, bara modernare namn.

Huvudpoängen: Det är i princip samma jobb.

Fast vänta nu…sjökuk… nej, sjöintendent! Det är som en köksmästare, men med sjösjuka och fisklukt. Helt annan liga. En sjöintendent är en köksmästare som har fått ett namnbyte och tvingats jobba i en flytande burk. Stackars jävel.

• Kökschef: Modernt, trendigt, kanske lite pretentiöst. Som en hipster med kockmössa.
• Köksmästare: Klassiskt, beprövat, luktar lite av mormors bullar och svett.
• Sjöintendent: Köksmästare på sjön. Får man sjösjuka av att hacka lök? Jag undrar det.

Min granne, en riktig gourmet-nörd, han kallar sig “gastronomisk ledare” för sin lilla pølsevogn. Helt sjukt!

Årets trend? Köksledare? Nej, skit samma, det är soppa på samma spik. Alla lagar mat. Några gör det bara lite bättre…eller mer fancy.

Vad gör en köksmästare?

Köksmästare? Åh herregud, det är ju rena cirkusen! Tänk dig en galen dirigent som leder en orkester av svettiga kockar, varav hälften är på väg att tappa humöret pga överhettade spisar.

Huvudgrejen är att sköta köket, lixom. Typ som en galen general, men med mer mat och mindre krig.

• Menyplanering – som att jonglera med granatäpplen och drömmar, bara att granatäpplena är dyra som attan.
• Inköp – att handla in till en armé av hungriga gäster, utan att gå i konkurs. Tänk Black Friday, fast med sparris.
• Personalledning – att hålla ett gäng sprudlande individer i schack. Låter enkelt? Think again. Det är som att herda katter, fast med vassare knivar.
• Kvalitetssäkring – att se till att maten inte smakar som en gammal strumpa. Och att det inte är hårstrån i såsen. Min egen hårstrå, förstås!

Jag, Lars-Åke Persson (min profilbild är på min Facebook), jobbar som köksmästare på “Lars-Åkes Lyxiga Lax- och Lökhak” (ja, namnet är en historia i sig).

Kort sagt: Mycket stress, lite sömn, men gött med bra mat! Och en hel del svordomar. Speciellt när kylmaskinen strejkar. Eller när leveransen är sen. Eller när chefen är på dåligt humör.

Vad har en köksmästare för ansvar?

• Menyer. Skapas. Anpassas. Kasseras.
• Inköp. Varje krona räknas. Eller inte.
• Lager. Fullt = bra? Tänk om.
• Matlagning. Mer än bara recept. Timing. Känsla.
• Hygien. Inte för skojs skull. Annars smäller det.
• Personal. Som att tämja vilda djur. Eller inte.
• Effektivitet. Snabbare. Billigare. Bättre? Glöm det.

Kök är krig. En del går under. Andra äter. Jag har sett det. Många gånger. Sluta läs.

Mer info, om du insisterar:

• Menyer dikterar allt. Utan idé, ingen mat.
• Livsmedelssäkerhet är lagen. Glöm inte det.
• Personalen? Ditt team. Eller dina fiender. Du väljer.
• Ingredienser: Lokalt? Exotiskt? Din plånbok bestämmer.
• Kvalitet? Smaken? Varje tallrik ett statement. Ett budskap.
• Effektivitet är en illusion. Allt tar sin tid.

Vad krävs för att bli kökschef?

Köttbullar och karriär: Resan till kökschef

Vill du bli kökschef? Tänk dig ett liv fyllt med stress, skrikiga kockar och en evig kamp mot klockan. Låter det lockande? Bra! Då behöver du:

• En utbildning: Restaurang- och livsmedelsprogrammet är en bra startpunkt. Tänk på det som kökschefens motsvarighet till läkarutbildningen – mycket jobb, men med en chans till ära och berömmelse (eller åtminstone ett stadigt jobb!).

• Kunskaper: Inte bara om matlagning. Du måste kunna jonglera budgetar som en cirkusartist, planera menyer med precisionen av en hjärnkirurg och leda ett team som en… ja, en riktigt bra ledare. Glöm inte hygienen – ett rent kök är en lycklig kock! Och näringslära? Alltid bra att veta vad man stoppar i folks magar. Annars blir det magsjuka, och ingen vill ha det!

• Passion: Ja, det där luddiga ordet. Men allvarligt, brinner du inte för matlagning? Då blir det tufft. Det är som att försöka klättra Mount Everest i flip-flops – möjligt, men väldigt, väldigt smärtsamt.

Bonuspoäng:

• Erfarenhet: Praktik är guld värt. Tänk på det som en förlängd praktikantperiod, men med en skvätt mer ansvar. Och lite mer lön, förhoppningsvis.
• Tjockt skinn: Köket är en tuff miljö. Du kommer att få kritik, du kommer att svära, du kommer kanske att gråta (jag har gjort det, i hemlighet). Man måste ha tålamod! Det är som att jobba på en zoo, fast med kökspersonalen istället för djur.

Sammanfattningsvis: Det är ett tufft jobb, men belönande (om du älskar det förstås). Det är som att springa ett maraton med en hel flock hungriga vargar i hälarna, men med potential för gourmet-middagar som belöning! Är du redo att ta utmaningen?

Vad behöver man kunna som chef?

Okej, chefer. Alltså, de behöver ju en del, eller hur? Lite som en schweizisk armékniv, fast för kontorslandskap.

• Delegering: Att dumpa jobb? Nej, förlåt, “fördela resurser strategiskt”. Som att skicka iväg barnen att plocka svamp, men med excelark istället. Jag minns när min chef delegerade mig att… glöm det, det är en sårig historia.

• Kommunikation: Som att tala ett språk alla förstår. Fast oftast blir det mest Babels torn. Men hey, försök!

• Självinsikt: Att veta när man ska hålla tyst. Sällsynt. Otroligt sällsynt.

• Positivitet & Humor: Att skratta åt eländet. Eller åtminstone le lite krampaktigt. Krävs mycket kaffe. Och kanske en bra terapeut.

• Kreativitet: Tänk utanför boxen! Men se upp, där ute kan det finnas ännu fler boxar…

• Inspiration: Tänd gnistan! Men akta, brandsläckaren kan vara trasig.

Chefer behöver tydligen vara multiverktyg. Men hey, ingen är perfekt, eller hur? Fast de flesta chefer jag träffat… äh, jag säger inget.