Är SJ ägd av staten?

35 visningar
"Ja, SJ är helt statligt ägt. Detta möjliggör satsningar på hållbarhet, som nattågen – ett klimatsmart alternativ till flyget, i linje med Sveriges ambitioner för ett fossilfritt samhälle."
Feedback 0 gillningar

Ägs SJ av den svenska staten?

Ja, SJ ägs helt av staten, det visste jag. Minns när jag åkte nattåg till Stockholm i mars 2023, kostade typ 700 spänn. Kändes faktiskt rätt bra, miljövänligt liksom.

Bra att de satsar på nattåg, min åsikt, för det är ju bättre än att flyga. Sverige vill ju bli fossilfritt, det är ju smart.

Finansdepartementet sköter grejerna, det där med ägandet. Hade läst det någonstans, minns inte exakt var. Men det stämmer definitivt.

Är SJ ägt av staten?

Jisses, vad mycket jobb det är idag! Hjärnan kokar. SJ...är det staten? Ja, 100% tydligen. Finansdepartementet håller i det. Tråkigt, men sant. Undrar hur mycket skattepengar som går dit egentligen?

Kaffet är kallt. Borde göra nytt. Nej, vänta. Måste kolla något annat först. Vad var det nu jag skulle göra? Aha, den där rapporten. Deadline imorgon. Panik!

Åter till SJ. Persontrafik. Hållbarhet. Blä. Allt så tråkigt och formellt. Vill bara ha sol och semester. Åka tåg...nä, bil. Frihet.

  • 100% statligt ägt.
  • Finansdepartementet styr.
  • Persontrafik.
  • Hållbarhet.
  • Transportpolitiska mål. Vad är ens det?

Varför är allt så komplicerat? Borde jag äta något? Nej, ingen tid. Rapporten. SJ. Staten. Åh herregud, den där presentationen imorgon!

  • Deadline imorgon.
  • Presentation.
  • Rapporten är inte klar.
  • Kaffet är kallt.
  • Jag är hungrig.

Jag borde prioritera. Men hur? Allt är viktigt. Eller är det? Kanske bara presentationen? Nej, rapporten också! SJ är ointressant just nu, förutom att jag VET att det är statligt ägt. Måste fokusera. Nu!

2024-11-19 var den där informationen senast uppdaterad.

Hur mycket får SJ av staten?

SJ – Statsägd, men inte statskostad.

  • Noll kronor. Direkt statsbidrag? Glöm det.
  • Finansdepartementet: Ägaren. Den tysta iakttagaren.
  • Vinster? Ja. Till statskassan. Logiskt.
  • Mitt ex jobbade där. Hon fattade det inte heller.
  • Upphandlingar: Där pengarna rör sig. Under radarn.
  • Konkurrens? Tja. Monopol i kostym.
  • Inget bidrag. Punkt.

Vem äger SJ idag?

Minns den där gången i Järna, typ 2017? SJ, statens egendom, rullade in. Kallt som attan var det.

Jag hade precis bråkat med Lisa, typiskt oss. Hon hatade att jag alltid åkte tåg. "Det är statligt, alltså gammalt!" skrek hon. Fattade inte varför.

Men SJ rullade. Staten äger allt, alltså även SJ. Hon hade liksom rätt, men det var ju SJ som tog mig hem. Hem till mamma. Hon älskade SJ. Hon levde för SJ faktiskt.

Mamma jobbade på SJ i typ 30 år. Fick alltid massa gratisbiljetter. Därför åkte vi SJ. Hon sa alltid att SJ måste vara lönsamt för staten, annars försvinner tågen. Men det lät så konstigt.

Fast Lisa hade ju en poäng. Statligt betyder kanske att allt är lite... trögt? Men SJ är Sveriges järnväg och statens ansvar. Punkt. Svårare än så är det inte. Eller?

  • Lisa jobbade sen på SJ, ironiskt nog.
  • Mamma gick i pension 2020, jätteglad.
  • Järna är faktiskt rätt mysigt.
  • Jag hatar vintern.

Är SJ privat eller statligt?

Det där med SJ... ett eko från barndomens tågresor.

Staten, ja, staten äger SJ. Hundra procent. Helt och hållet. Allt.

Finansdepartementet. Det är dom. Som sitter på pengarna och... ja, förvaltar. Ordet smakar byråkrati, dammiga papper.

Trafik. Persontrafik. Folk som ska fram. Någonstans. I tid. Helst.

Affärsmässighet. Allt ska gå runt. Pengar in, pengar ut. En evig balansgång.

Transportpolitiska mål. Långsiktigt. Hållbart. Ord som flyger i vinden.

Hela landet. Alla ska med. Norr, söder, öst, väst. Det är en utopi. Eller?

  • Staten äger.
  • Finansdepartementet förvaltar.
  • Persontrafik.
  • Affärsmässighet.
  • Hållbarhet.

Jag minns en resa, ensam, genom Värmland. Regnet piskade mot rutan. Allt flöt ihop. Grått. Grått. Grått. Inombords. Året var 2003. Jag skulle till min mormor. Hon som alltid stickade så varma sockor. Men det här är en annan historia.

SJ, statligt alltså. Som en trygghet. Eller en illusion? Tågen går. Ibland.

Är SJ fortfarande statligt?

Dimman ligger tät över spåren, en kall novembermorgon. Jag ser tågen glida förbi, långa stålormar som slingrar sig genom landskapet. Det är ett Sverige i rörelse, ett Sverige som SJ, ja, SJ för framåt. Statligt ägande, det vet jag, det är en del av dess själ.

Tankarna vandrar. Min mormor berättade alltid om SJ:s betydelse, en livsnerv som förband byar och städer. Den där doften av gammalt trä, av ånga och järn, den är outhärdligt nostalgisk. Än idag, känner jag den doften i minnet, blandat med hennes parfym.

SJ, statligt ägt, ett ansvar. Ett ansvar för punktlighet, för säkerhet, för att sammanlänka människor, deras drömmar och deras liv. 6800 medarbetare, tänker jag, så många individer som bidrar till denna enorma uppgift. Det är fantastiskt.

Det är ju inte bara tåg. Det är möten. Möten som formas, avgörs, skapas längs dessa rutter. Det är berättelserna som vävs samman, mellan spårvagnarna och tågkupéerna. Jag ser dem framför mig, ansikten, skratt, sorger. Det är livet.

SJ, Sveriges järnvägar, statens hjärta som slår i takt med landets puls. Det är en grundpelare. För vem kan tänka sig Sverige utan järnvägarna? Det är otänkbart. Det är en del av oss.

  • SJ ägs av svenska staten.
  • 6800 anställda i Sverige och Norge.
  • Marknadsledande tågoperatör i Skandinavien.
  • Uppdraget är lönsam persontrafik på järnväg.

Min farfar arbetade för SJ, många år. Han var stolt. Jag minns hans berättelser. Jag är stolt själv, på något vis. Det är mer än bara ett företag. Det är historia. Och framtid.