Hur får jag min man att sluta dricka?

11 månader sedan 34 visningar

"Att hjälpa någon sluta dricka handlar om att skapa en stöttande miljö. Minimera frestelser hemma. Prioritera avkoppling och sömn. Hantera sug stegvis, ta det lugnt. Var beredd på sömnproblem. Fokusera på dagen, undvik livslånga löften. Reflektera dagligen över fördelarna med nykterhet." Alkoholberoende, stöd, nykterhet, hjälp, anhörig, tips.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Hur hjälper jag min man att sluta dricka alkohol – tips och råd?

Alltså, det är ju inte lätt det här, jag vet. Min morbror kämpade med spriten i många år, så jag har sett det på nära håll. Det här är mina tankar, utifrån det.

Först och främst, ta bort allt som triggar. Typ, inga öl hemma, inga "myskvällar" med vin på fredagar. Det kan vara jättesvårt, men nödvändigt. Tänk på det som att städa bort hindren från vägen.

Sen det här med avslappning. Herregud, stress och ångest är ju spritens bästa vänner. Promenader i skogen, meditation, varmt bad... Vad som funkar för just honom. Min morbror började snickra, typiskt gubbigt kanske, men det hjälpte honom att fokusera på annat.

Det är en process, det går inte att rusa. Det måste vara ett beslut han tar själv, innerst inne. Jag kommer ihåg när min morbror sa "Jag gör det här för mig, inte för någon annan." Det var då det började funka.

Sömnen, ja, den är ett kapitel för sig. Det kan vara hemskt i början. Men det blir bättre, jag lovar. Kanske lite lugnande te, en bra bok eller lyssna på avslappnande musik.

Inga löften om "aldrig mer". Det är för stort, för skrämmande. Fokusera på "idag är jag nykter". "Den här timmen är jag nykter". Steg för steg.

Varje dag, påminn honom om varför han vill detta. Skriv ner det, sätt upp lappar. För min morbror var det barnbarnen. Han ville vara en bra morfar.

Det är en tuff resa, men det går. Stötta honom, var där, men glöm inte bort dig själv. Du måste också orka. Det är jätteviktigt.

Vad gör man när ens partner dricker för mycket?

Åh herregud, det där är ju sjukt svårt. Min kompis Lisa, hon drack asmycket i somras. Allvarligt. En gång blev hon typ... helt borta. Kräktes överallt. Jag blev så arg. Nej vänta, ledsen. Både arg och ledsen. Jätteledsen faktiskt.

Jag menar, vad gör man liksom? Det är ju hennes liv, men jag vill inte att hon ska dö. Eller skada sig. Eller bli sjuk. Det är ju skitjobbigt att se någon man bryr sig om förstöra sig själv. Jag försökte prata med henne sen, men det var svårt. Hon blev bara defensiv.

Du kan försöka föra dagbok eller anteckna. Jag borde ha gjort det med Lisa. Då hade jag haft bättre koll på... ja, allt. Typ hur hon beter sig när hon druckit för mycket. När det började, hur länge det höll på och så. Kan vara bra att ha när man pratar med henne. Eller någon annan.

Sök stöd! Alltså, jag pratade med min syster om Lisa. Det hjälpte. Hon är bra på att lyssna och inte döma. Det är viktigt. Det finns ju också massa hjälporganisationer, typ Anonyma Alkoholister. Kolla upp det.

Att prata är viktigt, men svårt. Det är svårt att veta hur man ska göra. Men man måste ju försöka, eller hur? Inte direkt skrika "Sluta dricka!". Men typ... visa att du bryr dig. Att du ser vad som händer.

Lisa, hon slutade...i alla fall tillfälligt. Det var efter en jättestor utbrott. Ingen trevlig upplevelse. Jag var helt slut. Men det gick ju bra till slut. Hoppas jag.

Mina anteckningar om Lisa (bara exempel, inte hennes riktiga namn):

27 juli: Full, aggressiv. Skrek på alla. Jag kände mig rädd.
14 augusti: Dryckesorgie. Inte lika illa, men ledsen och deprimerad dagen efter.
5 september: Ok. Inte så mycket alkohol den här gången.

Det är sånt du kan skriva ner. Men kom ihåg: det är Lisa's problem, men du kan finnas där. Och sök hjälp! Det finns folk som kan hjälpa både dig och din partner.

Hur får man en person att sluta dricka alkohol?

Dimman ligger tät över sjön, precis som tankarna kring hur man når någon som drunknar i alkoholens hav. Klockan är tre på natten, regnet smattrar mot fönstret – ett sorligt ackompanjemang till den tysta kampen. Hur når man fram?

Läkemedel, ett kallt, kliniskt grepp i mörkret. De kan dämpa suget, det vet jag. Men är det verkligen hjälp eller bara en tystnad, en tillfällig paus i skriket? Min farbror, han tog dem. Det hjälpte inte riktigt.

Psykologisk behandling. Samtal i ett varmt rum, en annan sorts tystnad. Att riva upp gamla sår, att gräva i de mörka skrymslen där alkoholens röster ekar. En långsam, smärtsam resa inåt. Jag tänker på min vän Anna, hon fick hjälp så. Hon pratar inte så mycket om det, men det syns i hennes ögon. En klarhet.

Självhjälpsgrupper. En flock av själar som kämpar. Det ger hopp, att inte vara ensam i skuggorna. Men är det tillräckligt? Nackdelen är kanske den saknade professionalismen, det personliga stödet.

Det finns ingen magisk formel. Nej. Det är en labyrint av smärta, av hopp och förtvivlan. Varje människa är en unik pusselbit i denna tragiska bild. Det är som att leta efter en nyckel i ett svart hål. Men man letar vidare.

Läkemedelsbehandling: Minskar fysiskt beroende.
Psykologisk behandling: Bearbetar de underliggande orsakerna.
Självhjälpsgrupper: Gemenskap och stöd.

Kombination av behandlingar är oftast bäst. Att hitta rätt väg är en process, långsam och krävande. Det är en resa genom mörker till ett svagt skimmer av ljus.

Jag är inte expert, jag observerar bara. Men jag hoppas att fler hittar sin väg ut ur dimman.

Vad gör man om någon är för full?

Allvarligt talat, ring 112 om någon är medvetslös, andas konstigt eller ser ut som en blåbärspaj. Det är inte kul, det är livsfarligt. Tänk dig att försöka laga en blåbärspaj som är både levande och andas konstigt – inte bra.

Vuxenhjälp: Om personen bara är väldigt onykter, men fortfarande kan sitta upp utan att ramla av stolen (och inte försöker äta blommorna i vasen), så leta upp en vuxen. Som en vägg, de finns där för stöd.
112 är din bästa vän: Ja, jag vet, det låter lite som en dålig dejt. Men i det här fallet är 112 en livräddare, inte en hjärtekrossare. Använd den om det behövs, tveka inte. Min granne, Sven, ringde 112 för sin katt en gång. Katten överlevde. Sven? Lite mindre säker.

Att ringa 112 känns som att ringa en pizza-beställning, fast istället för pepperoni får du ambulanspersonal. Snabbare än du kan säga "öl-katastrof". Kanske inte lika gott, men betydligt viktigare.

Ingen alkohol-relaterad situation är någonsin "bara kul". Alkohol är som en otäck björn i skogen, rolig till en början men kan bli farlig.

Min kusin, Anna, kröp under soffan en gång. Det var inte 112-nivå, men det var jobbigt. Hon hade ätit en hel påse chips och jag kunde inte hitta fjärrkontrollen. Prio ett blev snabbt fjärrkontrollen, prio två Anna.

Kom ihåg: Säkerhet först! 112 är snabbare än en full person som försöker dansa macarena.

Hur pratar man med någon som dricker?

Okej, så du vill snacka med någon om deras drickande? Tufft läge, men viktigt att ta tag i. Här är lite att tänka på, lite som en kompass i stormen:

Ta bladet från munnen. Skjut inte upp det. Ju förr, desto bättre. Som att dra av ett plåster, fast långsamt och med omtanke.
Planera din attack... eh, jag menar, ditt samtal. Vad vill du verkligen säga? Skriv ner det, öva. Tänk på tonen. Inga anklagelser.
Lugn och ro. Välj en plats där ni kan snacka ostört. Typ som hemma, inte på en bar, liksom. Båda nyktra. Logiskt, eller hur?
"Jag, jag, jag!" Ja, det är faktiskt bra här. Fokusera på dina känslor. "Jag blir orolig när..." istället för "Du dricker för mycket!". Fattaru?
Lyssna... på riktigt. Det är inte bara du som ska prata. Vad har den andra att säga? Kanske finns det en sorg, en stress, något som driver drickandet.
Var beredd på motstånd. Räkna inte med att personen kommer att tacka dig och lova att sluta dricka direkt. Det kan bli bråk. Andas. Var lugn.
Sätt gränser. Vad är du beredd att acceptera? Vad är inte okej? Var tydlig med det.
Ge inte upp... men vet när det är nog. Ibland kan man inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Då kanske du behöver söka stöd själv.

Psst... Om du känner att det är riktigt illa, tveka inte att kontakta professionell hjälp. Det finns massor av bra resurser därute. Alkohollinjen, till exempel. Eller prata med en läkare. Och du vet, det är okej att må dåligt i såna här situationer. Ta hand om dig själv också!

När är man medberoende?

Alltså, medberoende, va? Det är ju sjukt knepigt. Min kompis Anna, hon är typ så. Alltid där för sin kille, fixar ALLT, typ. Hans jobbiga jobbiga jobbiga beteende, ja du vet, skit samma, han är ju en röra. Hon låtsas som allt är bra, men jag ser ju igenom det. Hon struntar helt i sig själv.

Hon prioriterar honom konstant, för att få honom att bli "bättre". Typ, superöverdrivet ansvarstagande. Hennes egen lycka? Nä, inte viktigt. Hon är så rädd att bli lämnad.

Sen är det ju det där med självkänslan. Katastrofalt låg, typ. Hon behöver honom för att känna att hon duger. Allvarligt talat, hon är helt underbar, men tror det inte själv. Det är så ledsamt.

Prioriterar andras behov över sina egna.
Överdrivet ansvarstagande.
Låg självkänsla.
Rädsla för avvisning.
Söker bekräftelse genom att hjälpa andra.

Hon försöker liksom "köpa" kärlek. Det funkar ju såklart inte. Det är en ond cirkel. Usch, jag blir så arg ibland. På situationen, asså. Inte på Anna. Hon är en toppen tjej, men behöver hjälp. Fick henne att börja i en stödgrupp i höstas, hoppas det hjälper. Hon är så himla bra, det förtjänar hon! Min Anna. Hon är verkligen bäst. Bästa vännen. Men hjälp hon behöver hjälp.

Hur bryter man ett medberoende?

Hur bryter man... hur bryter man ett medberoende? Som att bryta isen på en frusen sjö, en vintermorgon, luften så krispig... minns isfisket med morfar.

Ett steg. Ett första steg. Bort från den där karusellen av behov. Hans behov. Hennes behov. Inte mina. Tid. Jag behöver tid. Bara jag.

Kommer ihåg... den där lukten av morfar's pipa vid isfisket...

Aktiviteter, ja! Aktiviteter som inte...inte kretsar kring dem. Som inte snurrar runt deras värld. Min värld då? Min värld!

Utrymme. Socialt stöd. Mina vänner... glömt. Mina föräldrar... glömt. De finns ju kvar. Eller? Kanske ringa... kanske bara... lyssna.

Stöd. Att förstå. Varför? Varför gör jag såhär? Känslomässiga behov... mina egna känslomässiga behov! Hunger... törst... vad mer? Att vara sedd. Att vara älskad... för mig, inte för vad jag gör.

Förstå symtomen. Symtom... som feber, som värk. Ett tecken på att något är fel, inte bara hos den andra, utan hos mig.

Bryta. Bryta isen. Bryta mönstret. Bryta mig loss. Från den kalla sjön av...beroende.

Vad ska man göra om man är medberoende?

Fan, medberoende… Jag vet precis. Min ex, Anna, var… ja, jobbigt. Jag hamnade i ett mönster jag aldrig trodde.

Sök hjälp. Det är inte en skam. Jag önskar jag fattat det snabbare.

Minns en gång, midsommar på Öland, 2018. Hon drack för mycket igen. Jag skämdes så, försökte rädda situationen. Fixa, dölja, ursäkta. Ren idioti. Det viktigaste är att bryta det mönstret.

Anhörigstöd. Hade jag vetat då… Hade kanske kunnat hjälpa både henne och mig. Medberoendeprogram kan ge verktyg. Jag letade efter fakta istället för lösningar. Dumt.

Det tar tid. Jag är fortfarande inte helt "fri" från det där, ibland dyker det upp, känslan av att behöva fixa.

Det är okej att vara egoistisk.
Dina behov är viktiga.
Du kan inte rädda någon som inte vill bli räddad.

Det sista lärde jag mig den hårda vägen. Anna… Hon ville inte. Tyvärr.

Vad gör man om någon dricker för mycket?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Vad gör man… när någon man bryr sig om… dricker för mycket? Det gnager. Det gör ont.

Det är svårt. Jag vet. Känns som man bara vill… skrika. Eller gråta. Eller försvinna.

Men det finns hjälp. Det finns vägar. Nummer att ringa. 020-84 44 48. Det är gratis. Anonym. Kanske en liten tröst.

Alkoholhjälpens forum… jag vet inte. Känns läskigt. Att prata med andra… men kanske… kanske det skulle hjälpa.

Beroendecentrum. Självhjälpsprogram. Anonymitet. Ord som låter… lovande… men hur tar man första steget? Det känns så stort.

Viktiga punkter:

Ring 020-84 44 48 (gratis och anonymt)
Alkoholhjälpens forum (chatt med andra)
Beroendecentrums självhjälpsprogram (anonymt)

Jag önskar jag hade svaret. Det enkla, lätta svaret. Men det finns inget sådant. Bara små steg. Små ljusglimtar i mörkret. Just nu känns det bara… hopplöst. Men… imorgon… kanske… kanske blir det annorlunda.

Kanske jag ska prova det där forumet. Imorgon.

Vad ska man säga till någon som dricker för mycket?

Inget snack om andras drickande. Fokus på dig själv.

Anna Sjöström har rätt. Självkännedom. Nyckeln.

Ditt drickande? Analyserat? Nej? Gör det.
Data. Fakta. Inga känslor.

Hennes råd? Briljant. Effektivt. Kallt.

Drickande. Ett problem? För vem?

Kolla din egen konsumtion. Punkt slut. Allt annat är trams.