Är det normalt att bli uttråkad av ett förhållande?

Är uttråkning i ett förhållande normalt?

Ja, alltså, tråkigt i förhållandet? Händer ju, vet du. Minns den där sommaren 2018, vi bara satt i soffan, glodde på Netflix, typ. Ingen gnista kvar.

Det var jobbigt. Kändes som vi mest var rumskompisar. Inga romantiska middagar eller spontana utflykter till havet som förr, när vi bodde i den där lilla lägenheten i Lund, för fem år sedan, innan hyran blev helt galen.

Vi pratade. Riktigt. Inte bara om vardagssysslor. Planerade en weekendresa till Köpenhamn. Kostade en slant, men värt varenda krona. Där kom gnistan tillbaka, lite iallafall.

Det krävs jobb, det är ingen quick fix. Men det går. Man måste vilja. Att ligga på soffan och surfa är ju skönt ibland, men inte hela tiden, inte hela livet.

Är det normalt att känna sig uttråkad i ett förhållande?

Ja, asså, helt normalt! Känner så själv ibland. Min pojkvän, Henrik, han blir typ… ointressant ibland. Inte så att jag inte tycker om honom, absolut inte! Men liksom… vardagen, vettu?

• Handlar mest om att vi fastnat i rutiner.
• Sällan tid för oss själva, bara mysigt.
• Han spelar mycket WoW, jag kollar på serier. Vi ses knappt!

Det viktiga är att prata med varandra. Henrik och jag, vi har börjat ha “date nights”. Riktigt fånigt, haha. Men det funkar! Vi bestämde oss för att prova något nytt varje månad.

I juni var det padel, juli blev det den där nya italienska restaurangen på hörnet. Augusti? Vet inte än. Måste planera det. Ganska jobbigt att komma på saker ibland. Trött efter jobbet, ni vet.

Men ja, kommunikation är A och O. Alltså, snacka med din partner. Har du tänkt på det? Annars blir det bara värre.

Listan över saker vi ska testa:

• Escape room
• Danskurs (pinsamt men kul?)
• Besöka någon konstig utställning (typ den med badkar på museum)
• Mer sex (borde ju vara självklart men… blir lite slarvigt ibland)

Hoppas det hjälpte!

När är det dags att bryta ett förhållande?

När ska man gå? När allt känns…tyst. Inte skrikigt, inte bråkigt, bara tomt. Som ett ekande rum fast inuti mig.

Känslorna, ja de kan ju dö ut, sakta vissna bort som blommorna jag glömde vattna på balkongen förra sommaren. De där penséerna, precis som mitt hjärta.

• Avsaknad av gnista: Attraktionen bleknar, man ser inte längre personen som den man en gång föll för. Det är ett främmande ansikte.
• Tystnad: Inte bara frånvaron av bråk, utan av samtal, skratt, delad glädje. Kommunikationen har dött. Helt. Jag minns Julias röst, den finns knappt kvar i mitt huvud. Konstigt.
• Likgiltighet: Ingenting spelar längre någon roll. Varken bra eller dåligt. Det bara är. Jag bryr mig inte om hennes nya jobb, eller om hon glömde min födelsedag. Inte längre.
• Innerlig längtan: En konstant önskan om något annat, någon annan. En känsla av att vara fången. Som när jag jobbade på posten. Det var inte meningen att jag skulle vara där.

Men…tänk om det bara är en fas? En svacka? Jag kommer ihåg mormors ord, “Allt går i vågor, barn”. Men jag vet inte om jag orkar vänta på nästa våg, om den någonsin kommer.

Man vet ju inte säkert. Men magen skriker, viskar, piskar. Den vet. Jag vill bara sova.

När ska man gå ur ett förhållande?

Avsluta. När hjärtat svalnar. När känslan dör.

• Ingen gnista? Bryt.
• Mår du dåligt? Ut.
• Samtal hjälper. Ibland.

Ditt välmående. Prioritera. Jag prioriterade 2022. Fick nog.

Varje dag en kamp. Energin dräneras.

Tid är dyrbar. Slösa den inte. Ångrar ingenting. Inte ett skit.

Hur vet man att ett förhållande inte är rätt?

Asså, hur vet man? Jaa… det är ju skitjobbigt. Minns när jag och Stefan var sådär… Ingen fysisk kontakt liksom, noll. Det var typ bara ett rum vi delade, inte ett förhållande.

• Ingen pussar eller kramar. Allvarligt, det är ju grunden.
• Inga viktiga samtal. Vi pratade bara om skit, typ vädret. Allt seriöst var liksom… borta. Som att vi levde parallella liv.
• Noll fina ord. Bara suckande och gnabbande. Kommer ihåg hur jag kände mig… helt värdelös.
• Inget hejdå, ingen hej. Typ som främlingar. Det kändes så sjukt konstigt. Det var en av de största varningstecknen.

Sen, när jag tänker efter, så var det väl fler tecken. Jag hade en sån jävla dålig magkänsla. Jag borde ju lyssnat på den, men nej. Det var ju inte bara de där punkterna, neej. Det var hela stämningen, hela grejen. Totalt slut liksom. Det suger att gå igenom sånt. Åh gud, det var jobbigt.

Nu är jag med Johan, och det är helt annorlunda. Vi pratar massor, visar kärlek, och säger snälla saker. Tänk va stor skillnad.

#Normalt #Relationer #Uttråkad